Chocken i Berlin när Nederländerna trots dubbla kvitteringar fick stryk mot Österrike i sista gruppspelsmatchen var något som ledde till ifrågasättande av Ronald Koemans landslag. Trots att den senaste riktiga framgången ligger tio år tillbaka - VM-bronset i Brasilien - är kraven alltid nederländskt höga.
Klart att den första kvarten inte lugnade de orange supporterskarorna då Rumänien fick bett i sin press. Dennis Man var närmast att ge rumänerna ledningen med ett vasst skott som smet precis över ribban. Väntade en ny och jobbig överraskning? Det är bara en vecka sedan man hade avancemanget klart och hugg på förstaplatsen när man på ett liknande sätt blev sönderpressat av Österrike.
Då fick man stryk under en jobbig och varm kväll i den tyska huvudstaden. Här klarade man att resa sig och ta kommandot. Xavi Simons fick budet att starta centralt och hans passning öppnade för embryot till det första riktiga anfallet när han hittade Memphis Depay. Dock var den nu kontraktslöse Depay offside, men det visade att det fanns något mer hoppfullt. Man tog över mer och mer och skapade hörnor och tryck.
Förlösningen kom när Simons hittade Cody Gakpo på vänsterkanten efter 20 minuter. Liverpool-spelaren utmanade Andre Ratiu och skapade tillräckligt med utrymme för att distinkt skicka in 0-1 vid den närmaste stolpen. Ledningsmålet smet in bakom målvakten Florin Nita som knappast excellerade.
EM 2024 har fram till nu varit på väg att gå till historien som ett mästerskap där mindre och mer oprövade nationer gör avtryck. Slovenien, Slovakien, Georgien och ett pånyttfött Rumänien som under tisdagen spelade landets största match sedan VM-framgångarna på 1990-talet. Ändå är bilden annan när man sneglar mot kvartsfinalerna i helgen.
Tyskland, Spanien, England, Frankrike, Portugal och nu även Nederländerna är alla klara för vidare spel i Tyskland. Briljant kämpande slovener, slovaker och georgier utmanade om att hänga med till kvartsfinalerna, men när slutvisslan löd var det några av Europas giganter som gått vidare och smånationerna fick känna av hyllningar efter hedersamma förluster.
Bättre spelare. Bredare trupper? Större erfarenhet? Antagligen en kombination och det skiljer sig givetvis från nation till nation, men det var uppenbart ett helt annat Nederländerna som kom till åttondelsfinalen. De hårda orden externt och internt om uppträdandet och spelet i sista gruppspelsmatchen mot Österrike mynnade ut i en klart starkare insats.
Redan före pausen borde Nederländerna att ha dödat matchen. Man saknade inte lägen efter spelvändningar, fasta situationer eller efter kombinationer och det var skillnad på kvalitet mellan lagen. Trots att det bara stod 0-1 hade Nederländerna full kontroll defensivt och offensivt bidrog Xavi Simons och Cody Gakpo till dominans.
Till slut fick inhopparen Donyell Malen raka in 0-2 efter att Gakpo inte gett upp kring en boll som var på väg ut över kortlinjen och den förste målskytten spelade fram till det andra målet. Inställningen från de rumänska försvararna till läget var uselt. Malen ordnade sedan 0-3 och revanscherade sig efter mardrömmen mot Österrike där han styrde in ett tidigt självmål och blev utbytt med 20 minuter kvar.
Rumäniens EM hängde på den starka inledningen när man krossade ett taget Ukraina i premiären. Verkligheten är att landets fotboll har långt kvar till den forna storhetstiden med dubbla VM-kvartsfinaler och en rad spelade mästerskap. Strukturerna är inte där och även om forna storspelaren Gheorghe Hagis akademi fostrat flera av EM-spelarna är vägen tillbaka lång och jobbig.
EM-spel ger närmare 150 miljoner kronor till förbundet och förhoppningsvis går de till utveckling av spelare och inte försvinner till annat. Tyvärr är sällan nationsförbund i en del av de forna östländerna under av effektivitet utan snarare handlar det om ett berika sig själv eller lägga pengar på annat än sporten.
Belöningen för Malen, Gakpo och Nederländerna kan bli en revanschmöjlighet mot just Österrike som senare under tisdagen gör upp med Turkiet om att vilket lag som ska spela lördagens kvartsfinal i Berlin. Rätt säker på att Ronald Koeman & Co hade sett fram emot att visa Ralf Rangnick vad man kan. Och hoppet om att infria de inhemska förväntningarna lever vidare.