Under helgen var jag i Skövde och deltog i Västergötlands fotbollssymposium ett par dagar. Klart att svensk fotboll i stort varit starkare än i dag, men det går inte att ta miste på att det finns ett oerhört engagemang och en vilja att utvecklas. Vilket gick att uppleva i handbollsarenans olika ytor och rum.
Rätt häftigt att bara gå runt och prata fotboll. Klart att förbundskaptensfrågan kom upp många gånger men även om hur anläggningsbristen skadar svensk fotboll, Zlatans påverkan på talanger, att fotbollsrörelsen är splittrad och hur svårt det är att stå för en Lars Lagerbäck-fotboll.
Deltagarna kunde även ta del av hur klubbar likt Kalmar FF, Hammarby, Roma och Juventus jobbar. Det gick att följa både teori och praktik i hur Malmö FF hanterar spelarna i sin flickakademi. Eller lyssna på hur Jörgen Lennartsson, Karin Torneklint, Glenn Nyberg och Tomas Axnér tänker i frågor om allt från taktik till ledarskap.
Under lördagen fick jag möjligheten att samtala med SvFF:s nya generalsekreterare Andrea Möllerberg och nya fotbollschefen Kim Källström. Klart att vi talade om det som alla undrar kring, jakten på en ny förbundskapten för Sveriges herrlandslag. Vad Möllerberg och Källström sa om det kan ni läsa här. Och vi vet nu att även Solskjaer tackat nej, enligt norsk press.
Det som slog mig starkast efter samtalet var att Möllerberg står för ett helt annat ledarskap än företrädaren och att det är förståeligt att det skakat om i rörelsen och på SvFF-kansliet i Solna. Ut med en hel del av det gamla och dags för nya människor och metoder. Hon ger ett allt annat än ängsligt intryck.
Klart att fotbollsförbundet behöver förändras. Det är nog nästan alla med på, men det handlar naturligtvis om hur det ska ske och hur snabbt. Här har Andrea Möllerberg agerat rappt och tufft, och det är knappast särskilt bekvämt. Förändringar må vara nödvändiga men det skapar oro och under en period är det stor osäkerhet i en organisation som går igenom det.
Generalsekreteraren har vågat chansa med Kim Källström som fotbollschef och en helt ny organisation för att få mer kraft till fotbollen. Om det går? Ja, det är uppenbart att den modell som gällde tidigare funkade inte. Då testar man nytt och Källström brinner för jobbet, har sin Uefa-utbildning och stor erfarenhet från sin tid som spelare.
Om det räcker? Ja, nu har SvFF hoppat i på det djupa och vi får se om det räcker med några kallsupar eller om det blir jobbigare. Uppbackad av de tekniska direktörerna Peter Wettergren samt Caroline Sjöblom ska Källström försöka driva talangutveckling med Sef och EFD och på lång sikt stärka den svenska landslagsverksamheten. Spännande är det, även om det inte går att jubla på ett tag.
Klart att det går att höra skitsnacket om man vill. Möllerberg är för 08-fixerad och fastnar mest kring huvudstaden. Det är kaos och oro på kansliet. Medarbetare är ledsna över att se hur en del tidigare arbetskamrater och trotjänare hamnat i kläm och blir oroliga att de är nästa på tur. En del pekar på den än så länge misslyckade rekryteringen av en förbundskapten efter Janne Andersson, vilket visar att Möllerberg & Co är för gröna.
Vi får vara ärliga om att förutsättningarna att börja som högsta tjänstekvinna på SvFF 1 november inte var de optimala. Ny ordförande utan erfarenhet av fotbollsrörelsen och som ifrågasätts för sin bristande sociala kompetens och att han har hårda nypor i en del samtal. Ett herrlandslag som klappat ihop. En avhoppad landslagschef. Risig ekonomi med tuffa sparkrav. En utrensning av tidigare chefer som stod nära den tidigare ledningen.
Ovanpå det har man arvet efter Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand där fotbollsrörelsen är tydligt delad och där talangutvecklingen haltar. Försöket att slå samman distrikt havererade totalt och lämnade efter sig en avgrund mellan ledningen i Solna och delar av landet. Inte helt lätt att överbrygga och speglar valet att rekrytera Andrea Möllerberg från Stockholms FF till posten som generalsekreterare för SvFF.
Det var uppenbart under samtalet i Skövde att Möllerberg vet att hon måste våga ta beslut och hon måste ha mod. Hon säger att all uppmärksamhet och kritik som följer egentligen är positiv. Det hade varit mycket värre om fotbollen inte engagerade och hon tar det inte personligt. Vi får se hur länge det varar, för det kan dränera även de mest tåliga.
Hon vill bara jobba med svensk fotboll. Hennes intresse för Uefa och Fifa är ringa och det är väl i den riktningen Fredrik Reinfeldt söker sig. Hon svarar på det mesta och är rätt rak och tydlig, även om hon glider lite på VAR-frågan (bra med en utredning) och kring Göteborgs-motionen.
Hon är även ärlig med att fotbollen behöver hjälp för att nå ut ännu bättre i utsatta områden, och att hon inte kan tillräckligt för att veta hur. Dessutom var både hon och Kim Källström inne på värdet av att få till en ännu bättre mångfald i landslagsstaber. Det låter inte som om framtida ledare bara plockar in de man jobbat med tidigare.
Naturligtvis är det lätt att bli bländad av en ny ledare som kommer in och säger saker som låter vettiga och därefter handlar. För det är uppenbart att svensk fotboll precis som svensk idrott är på väg att bli omsprungen av utvecklingen. Allt går så snabbt i samhället men fortfarande är idrotten organiserad för en tid som vi lämnat bakom oss.
Ta bara modellen med ett Riksidrottsförbund som blir en förlängning av staten. Där regering efter regering kan hänvisa till RF samtidigt som man behandlar idrotten snålt eller struntar i den. Storleken på bidragen från staten har knappt rört sig om vi bortser från corona-stödet. Tyvärr klarar inte idrotten att bli en politiskt viktig fråga.
Svensk fotboll är dessutom klämd av de andra förbunden i RF. Där takregeln gör att varje fotbollsspelande barn eller ungdom är mindre värd än de andra idrotterna. Där finns ett arbete att göra för fotbollen när det handlar om relationerna med de andra specialförbunden. Kanske Möllerberg och Reinfeldt kan jobba på det?
Frågan är bara hur lång smekmånaden är för Möllerberg? När jag intervjuade Karl-Erik Nilsson några dagar före hans avgång som SvFF-bas och frågade om råd till efterträdaren var det enkelt: vinn fotbollsmatcher. Om landslagen vinner lägger sig de flesta andra frågor. Då får man mer lugn kring annat som man jobbar med.
Om det gäller ordförande Reinfeldt är det givetvis likadant för Andrea Möllerberg. Om landslagen börjar vinna kommer trycket lätta, men utmaningen är att det är svårstyrt för en generalsekreterare och en ordförande. De är långt från fotbollsplanen (vilket kanske är tur) och får hoppas på att deras beslut ger resultat även om det tar tid.
Klart är att det blir ett annat fotbollsförbund 2024 och framåt, men det är utmanande år som väntar utan mästerskapspengar. En VM-plats i Nordamerika 2026 hade kunnat ge ett tillskott men först 2027 och åren därefter. Fram till dess handlar mycket om att svensk fotboll göra rätt saker och det hänger mycket på Andrea Möllerberg.
Intrycket från henne är positivt men verkligheten är att ord är en sak, handling en annan. Vi kommer först veta om hon var en lyckad rekrytering efter ett antal år. På ett sätt kan man säga att svensk fotboll inte har råd att välja fel, men fotbollen överlever alltid och det finns mycket kraft ute i landet. Men det hade underlättat om svensk fotboll fått en ledare som inte bara kunde förändra utan även förbättra verksamheten.