Mejlet från en ordförande i en mindre klubb i Göteborg kommer ganska snabbt efter att vi publicerat vår genomgång. Det är vänligt men frustrerat och personen anser att vår granskning om mångfald är snäv. Personen påpekar att klubbar med utlandsfödda i styrelserna inte har någon uthållighet och undrar vad avsikten är med vårt utspel.
Vi mejlväxlar och avslutningen från ordföranden lyder: ”Tror inte det är någon som har rätt eller fel. Lyft fram och upp oss tiotusentals ideellt arbetande ledare som bedriver en viktig verksamhet för barn och ungdomar som är svenskfödda eller utlandsfödda där vi inte gör skillnad på någon. Det är det som är rätt.”
Det var tidigare i veckan som vi rullade ut en granskning av vilka som sitter i den svenska fotbollens olika styrelser. Från fotbollsförbundet och dess nämnder till intresseorganisationer, 24 distrikt och elitföreningarna på både herr- och damsidan. Totalt sett 93 styrelser där 673 personer delar på 723 poster.
Siffrorna går inte att ifrågasätta. Inte heller att det är 35 procent kvinnor och 65 procent män i styrelserna. Eller att ordförandeposterna till 78 procent är besatta av män och till 22 procent av kvinnor. Inte heller kan man ifrågasätta att 2 procent av de som sitter i styrelserna är utlandsfödda och att 1 procent av ordförandeposterna tillhör en utlandsfödd.
Det är också uppenbart att Sverige har närmare 20 procent utlandsfödda och om man tar bort de som är från Norden är det 18 procent, enligt SCB. Alla som följer fotbollsmatcher vet att fördelningen av mångfald på planen skiljer sig från styrelserummen. Och att det är ont om tjejer med utländsk bakgrund som spelar högre upp i åldrarna.
Det är snarare vid tolkningen av varför och hur vi ser på ovan siffror som uppfattningarna går i sär. Är det ett problem eller inte? Och kan helt olika bilder av hur det ser ut ”på golvet” i svensk fotboll vara sanna? Vad kan svensk fotboll göra? Ska ens svensk fotboll göra något? Kompetensen styr väl, eller?
Just kompetensen är det många som trycker på. Att man inte tror på kvotering utan att man har en stark tilltro till hur dessa poster blir besatta. Valberedningarna gör helt enkelt ett bra jobb, menar många. Att svensk fotboll just nu är i en svacka på flera områden är kanske inget som stärker tesen om kompetens.
Tolka mig rätt. Jag menar inte att vi ska byta ut alla, utan snarare att det kanske inte alltid är kompetensen som styr. För mig är det svårt att förstå att SvFF inte jobbar mer aktivt när det gäller landslagsstaber och annat och ser till att de ännu mer speglar hur både fotbollen på plan och samhället ser ut. För att inte tala om SvFF-styrelsen där ledamöter blir tillsatta efter landsdelar och intresseorganisationer snarare än kompetenser.
En granskning av den här typen är knappast något som gör affärschefen på Fotbollskanalen överlycklig. Då menar jag att huvudtexten, krönikan och en massa uppföljningar knappast tillhör de texter som är mest lästa i veckan. Å andra sidan märker jag i mejlboxen, i sociala medier och på Linkedin att den engagerar rejält.
Förutom ordföranden som vill se att vi på Fotbollskanalen snarare lyfter alla ideella krafter runt om i landet – vilket man självklart kan efterlysa med tanke på att det görs ett oerhört jobb – har det kommit en del mejl som ser något annat. De känner igen sig i granskningen och är kritiska, och även mot oss.
”Det verkar finnas en ”internkorruption” där män sitter och kliar varandra på ryggen. Visst kan det bero på att fotbollen historiskt varit mansdominerad men hemma i byn hade vi damlag redan i slutet på 60-talet…. Vad gäller mansdominansen så kanske den stigande statusen inom damfotbollen, med bland annat toppklubbarnas satsningar gör att kvinnor får mer inflytande på alla nivåer. Det behövs, om fotbollen ska vara lika för alla. Med vänlig hälsning fd ledare (tillsammans med både kvinnor och män) inom flick- och damfotboll.”
”Tack för denna kartläggning samt belysning av problematiken med inkludering. Dessa rapporter har publicerats tidigare och ingen förändring har skett, därav så står svensk fotboll där den står. Du har helt rätt! Suveränt av er på redaktionen att belysa problemet kopplat både till könsfördelning men även utrikesfödda eller svenskar med utländskt bakgrund. Flera av dessa personer måste in i fotbollsrörelsen för att motverka utanförskap. Jag har så många exempel hur man inte tar tillvara på kompetensen som finns av personer med goda erfarenheter av fotboll just på grund av deras härkomst.”
”Hej, läste Fotbollskanalens insyn kring bristen på mångfald bland styrelser inom Svensk Fotboll och var inte förvånad av vad som kom fram. Det som jag finner beklämmande är bristen på mångfald bland huvudtränare för svenska ungdomslandslag genom åren, där enbart ett namn kommer upp med utländsk bakgrund, Poya Asbaghi, som var huvudtränare för U21-landslaget under enbart ett år.
Skulle vara intressant om du eller någon annan på Fotbollskanalen kunde ställa frågor till Reinfeldt om varför idag alla huvudtränare i ungdomslandslagen på både pojk- och flicksidan har samma etniska bakgrund, alltså svensk. Även tidigare år har det enbart varit samma individer med samma bakgrund. Är ju inte så att personer med invandrarbakgrund är sämre tränare.”
”Fotbollskanalen kan ju hjälpa till jämlikheten. Nu finns aldrig startelvorna tillgängliga på matchsidan. Det är konstigt. Dom finns ju bara en knapptryckning bort, på lagens hemsidor tex. Ni visar inte heller någon statistik. Händelser i matcherna kommer sällan som nyheter/senaste under matchernas gång. Det är bara att titta på killsidorna och göra likadant, enkelt! Hoppas!”
Någon mejlade en bild på när SvFF-kansliet hade Fotbollströjefredag och många var samlade i landslagströjor och mejlaren påpekade: ”Även det Reinfeldt själv kan påverka - gör han inte.” Poängen var att det inte var mycket mångfald på kansliet heller.
På Linkedin tar jag del av en berättelse om att ha varit en del av fotbollsrörelsen under några år. Där stolthet från att ha blivit invald vändes till frustration och en känsla av bortkastad tid. Och ett råd till svensk fotboll att inte bara använda ord som inkludering, integration, fotboll för alla utan faktiskt jobba med det.
Klart att jag fick några reaktioner om att jag borde sluta på TV4-Fotbollskanalen då jag ju är vit och svenskfödd. Om jag nu ska leva upp till granskningen. Det finns naturligtvis en poäng i det också, även vi i medierna är en del av det här när vi inte speglar samhället tillräckligt. Och vad väljer vi att skildra.
Kan ens jag som 57-årig man som inte varit aktiv i fotbollsrörelsen mer än några år som tränare till ett av mina barns lag ens skildra varför det ser ut så här? Förstår jag mekanismerna? Klart att jag kan tvivla på mig själv när jag skriver ännu en krönika om svensk fotboll även om siffrorna är så pass tydliga. Är det bara rätt ord från min sida och sedan vidare?
Givetvis ville vi kolla med sponsorerna av SvFF:s satsning Alla är olika – olika är bra som rullat i åtta år. För med tanke på hur lite som hänt kring styrelsernas sammansättning inser man att just där är det ingen fördel med att vara olika. Där ska alla helst vara lika varandra. Vad sa då företagen som säger sig brinna för frågan?
Ja, Estrella nobbade att vara med. Ridderheims, Löfbergs och Sia svarade ej. Ica som är den stora samarbetspartner och som sålt speciella varor kopplade till kampanjen svarade i varje fall. ”Representationen behöver återspegla samhället bättre och vi är övertygade att SvFF själva vill och jobbar med den förändringen framåt. Självklart är det önskvärt att fotbollen på alla nivåer blir mer inkluderande.
Från Icas sida har vi arbetat med Alla är olika, olika är bra sedan 2016 i syfte att skapa möjlighet för fler barn och ungdomar att spela fotboll, där 400 föreningar fått beviljade medel för att utveckla sina verksamheter. Denna satsning är dock inte kopplat till representation i styrelser och ledning.
Vi tror på kraften i ungdomsfotbollen som ett inkluderande verktyg, inte minst i föreningssvaga områden framåt. Vi upplever och har bevittnat att tilldelade medel till föreningarna har gjort skillnad för många. Vårt fokus har varit och är fortsatt på barn och ungdomar, det som sker lokalt och butiksnära.”
Fascinerande nog så rullar just nu en Ica-kampanj kring ovan på Fotbollskanalen. Sedan tror jag kanske den stora matkedjan gärna hade sluppit den här typen av redaktionellt material kring de annonserna. Just för att siffrorna är så tydliga. Ungefär som när man körde stenhårt med annonser med Janne Andersson och hans matchkorv när förbundskaptenen och Bojan Djordjic rök ihop i en TV-studio.
Ska vi i media bara klaga? Kan vi inte se att den kvinnliga representationen gått framåt sedan vi gjorde en liknande granskning 2015? Det är frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt. Och om det inte var att ordförandeposterna var så tydligt dominerade av män så kanske det varit halvfullt, men nu är det tveksamt. Kring mångfalden behöver inget glas, för det är tomt.
Min förhoppning är givetvis att en sådan här genomgång får fler att vakna och att svensk fotbolls valberedningar gör ett bättre jobb. Om några år får vi följa upp och se om något skett. För svensk fotboll är det givet att den måste spegla samhället för att fortfarande vara en kraftfull folkrörelse.
I grunden handlar det som något många skryter om när de talar om svensk fotboll: demokrati. Föreningsdemokrati. Det är en modell som bygger på att alla parter är representerade och det är man inte i dag. Långt därifrån.