Snön föll över Stockholm den första dagen i april. Ett hyfsat säkert tecken på att det väntar allsvensk premiär i en nyckfull årstid sett till vädret. Däremot är det givet att det blir drag och hetta på läktarna, för många har längtat och pandemin ryckte sönder de senaste säsongerna värdemässigt.
På ett sätt är det konstigt att känna förväntningarna, glädjen och den där hoppfullheten inför en ny säsong i fotboll. Då när allt är möjligt för alla föreningar. Men omvärlden är sorglig och oroande att följa och det ryska invasionskriget kastar en lång skugga som inte går att sudda ut eller ignorera.
Kanske är seriefotbollen en kort stunds vila från oron? Det är säkert olika från person till person, men det är givet att fotbollen ger mycket. Inte minst en möjlighet att tänka på annat. Sedan vet varje supporter att det sällan bara är glädje och en tillvaro utan en känsla av oro som förknippas med att följa en förening.
Alla har sina utmaningar och det är klart att man ibland kan himla med ögonen när man hör en del beklaga sig trots stora framgångar. Men verkligheten är sådan att man blir ganska enögd som supporter och då blir minsta motgång i ens egen värld verklig, trots att man vunnit titlar, sålt spelare, tagit fram talanger och upplevt relativt lugn.
Under lördagen drar herrarnas allsvenska i gång. I Malmö FF är det ett nystöpt regerande mästarlag som fått se allt från tränare till skyttekungen och mittbackarna försvinna. MFF har resurserna att möta det och ser minst lika starkt ut på förhand.
Även om klubben deltar i kvalet till Champions League med en stor möjlighet att nå något av de olika gruppspelen i Europa såg vi i höstas hur de andra lagen inte kunde utnyttja detta. Malmö FF såg till att vinna SM-guldet för andra året i rad, vilket inte hänt sedan 2013-14.
Blir det ett tredje SM-guld? Det vore fel att tippa något annat. Malmö FF har alla förutsättningar att vinna igen. Milos Milojevic har en anda som passar klubben och det finns återigen en blandning av bredd och spets, talang och erfarenhet och framför allt en vilja att vinna.
Ser man sig runt omkring i allsvenskan kan man inte klaga på att de närmaste utmanarna avstått från att satsa. Djurgården har möjligen gjort det bästa fönstret med en rad starka nyförvärv. I dagsläget är klubben den främsta utmanaren och mycket hänger på om Victor Edvardsen kan ta målskyttet med sig och om Sead Haksabanovic blir kvar efter sommaren.
Fjolårstvåan AIK då? Klubbens utmaning av Malmö FF om det allsvenska guldet tappade onekligen kraft i torsdags. Sportchefen Henrik Jurelius fick inte loss John Guidetti från Deportivo Alavés och i stället får anfallaren ansluta i sommar. Hittills har han spelat tre minuter under 2022 och lär behöva tid att komma i slag.
Tyvärr för AIK som annars hade fått tid att spela in honom under våren men nu får se nästan halva allsvenskan vara spelad utan den injektionen. Fortfarande har man en stark förstaelva som kommer att vara med i toppen men det krävs en målande Nabil Bahoui för att hålla ställningarna under första halvan.
Hammarby är svårast att bedöma trots att man tagit sig till den andra cupfinalen i rad. Ny tränare i Marti Cifuentes och en trupp som upplevt en stor omsättning av spelare. Loret Sadiku sticker ut bland värvningarna och behöver leva upp till förväntningarna om Hammarby ska vara med och slåss om medaljer.
Elfsborg går inte helt att räkna bort från att utmana om medaljerna. Jimmy Thelin har sett laget ta emot stora silvret 2020 och brons 2021. Vad blir det 2022? Klart att man har en potential att störa de flesta, men när de andra stärkt trupperna rejält har Elfsborg verkat mer försiktigt. Man blir svårslaget men har svårt att se strid om guldet.
Allsvenskan har på olika vis skiktats på senare år och avstånden har ökat. Även om Kalmar FF och IFK Norrköping var med och högg på topp-fyra är det svårt att se klubbarna slå sig in där. Det handlar om att vara med på övre halvan, se till att utveckla spel och spelare samt kanske säkra ekonomin med någon försäljning.
IFK Göteborg har tagit hem hemvändare men Mikael Stahre har en svår uppgift att möta förväntningarna om att klubben ska slåss om medaljer när verkligheten är en annan. Det vill till att hemvändarna likt Berg, Svensson och Wendt är lika sugna när Varberg väntar som när det är stormatcher mot AIK eller Malmö FF. Först då kan man slå sig högre upp i tabellen, men allt talar för att övre halvan är en framgång.
BK Häcken fick en tidig effekt av Per Mathias Högmo under sommaren men det planade ut. Nu har sportchefen Martin Ericsson fått mer tid att stöpa om truppen och det har varit rejäl rotation. Förstaelvan är stark och det blir spännande med Uddenäs och Rygaard. Klarar man att leva upp till förhoppningarna om toppstrid? Tveksamt men man kommer att ge Blåvitt en match om bäst i stan.
Många av de andra klubbarna i allsvenskan lever med andra förutsättningar och där kan en skada ändra på allt. Som när nykomlingarna Gif Sundsvall fick se viktige Linus Hallenius bli korsbandsskadad. Även med honom hade man fått kämpa för att hänga kvar, men nu blir det ut direkt.
På nedre halvan finns flera klubbar som likt humlor flyger trots att man inte borde kunna det. Varbergs Bois har under Joakim Persson hängt kvar två år med sin modell att fynda i lägre divisioner och bland ratade spelare och allt talar för ett tredje lyckat år i allsvenskan.
Sirius fortsätter att ta kliv med en ung och ambitiös ledarbesättning och ofta har man rekryterat smart. Christian Kouakou är bara ett exempel på en spelare som fått ut sin potential på Studenternas. Ola Anderssons lagbygge ser ut att spela vidare i allsvenskan och det är rätt imponerande sett till resurserna man har.
IFK Värnamo debuterar i allsvenskan och även om det skett en del skiften i klubben finns en spelidé och en tro kring klubben som är svårslagen. Entusiasmen och en revanschsugen Marcus Antonsson innebär att man spelar allsvenskt även 2023.
Mjällby och Degerfors är klubbar som tappat en del viktiga spelare som var tongivande när man ordnade allsvenskt spel även 2022. Det är alltid svårt att veta om ersättarna räcker. Vem ska göra Edvardsens mål i Degen? Och Blekinge-klubben såg förvisso till att få liv i laget och spelet med en del värvningar efter en svag första del i fjol, men det är inte givet att det fungerar år efter år.
Nu är detta bara ett tips och jag köper att det finns invändningar och ifrågasättande. För det är svårtippat att hitta helt rätt. Men det bästa av allt är att man ska spela om det. I 30 omgångar med åtta matcher i varje. Svårt att inte se fram emot ännu en allsvensk säsong och att kulan är i luften igen.