LÄS ÄVEN: Hugo Larssons kritik mot JDT: "Borde hålla det mellan oss"
Inte sedan Olof Mellberg gick hårt åt Lars Lagerbäcks ledarskap på en presskonferens i Råsundas inre hösten 2006, när förbundskaptenen satt bredvid mittbacken, har jag upplevt hårdare ord under en landslagssamling. Hugo Larsson höll inte igen på lördagen om hur det är under Jon Dahl Tomasson på och under söndagen åkte han hem. Då med en skadekänning.
Framför allt var Eintracht Frankfurts mittfältare besviken att Jon Dahl Tomasson inte hållit inne med sin kritik om Hugo Larsson, utan talat offentligt om vad det är han saknar. Förbundskaptenen har markerat kring Larsson. Klart att noll speltid också spelar in i Larssons besvikelse och han var öppen med att han ska analysera läget om landslaget efter denna samling.
Det går givetvis att invända att en nybliven 20-åring ska vara försiktig med ambitioner och vilja i landslaget i början av karriären, men Hugo Larsson har alltid varit öppen och tydlig. Plus att det han gjort under ett drygt år i en storklubb i Bundesliga borde räcka till mer än det gjort hittills. Två inhopp i juni och inte en minut i Nations League trots ett gäng byten.
Ska man kunna bråka sig in i landslaget? Nej, men man måste få säga vad man känner och tycker när någon påpekar ens brister. Att det sedan går ut över laget och andra spelare är en del av spelet kring landslaget. Det var inte heller förvånande att Hugo Larsson var den enda spelare som hade pressansvarige Petra Thorén i bakgrunden i mötet med oss journalister.
För det är klart att det har sprängkraft. Nej, det är inte den passion som JDT vill se när det gäller lagbygget. Nu förnekade den danske förbundskaptenen att det fanns något annat än Larssons påpekade spelmässiga brister som förhindrade mittfältaren från spel i landslaget. Om det är korrekt? Osäker och Hugo Larssons uttalanden under lördagen bygger på anspänningen.
En liknande situation gällde Dejan Kulusevski hösten 2020 när Juventus-spelaren sa sig vara chockad över att han inte fick starta en match i Nations League. Han fick understöd av Zlatan Ibrahimovic som skrev "vilket jävla skämt" i sociala medier. Något som skapade rubriker och satte tryck på Janne Andersson. Unga spelare som vill mycket och redan gjort avtryck kan ha den effekten.
Efter att ha lyssnat runt har jag förstått att Sveriges danske förbundskapten är missnöjd inte bara med att Hugo Larsson slår för få bollar framåt utan även att han pressar för dåligt. Plus att Hugo Larsson inte gör exakt vad JDT vill, till skillnad från en del av konkurrenterna på mittfältet. Något som skapat irritation hos Sveriges förbundskapten, som passar på att markera.
För mig är det hela dåligt hanterande av en spelare som kanske har högst potential på det svenska mittfältet. Att inte se till att han åtminstone får hoppa in i Baku utan att med bänkplatsen signalera att han är långt bak i rankningen av mittfältare. Plus förnedringen att låta Larsson vara högerback på den enda av riktiga träningar inför matchen i torsdags.
Jon Dahl Tomasson är stenhård. Det vet alla i Malmö FF. Han var till och med hårdare än tysken Uwe Rösler på många sätt - utan att för den skull stänga in spelare på toaletten och få unga talanger att gråta - och för den svenske förbundskaptenen finns bara en väg. Det är Jon Dahl Tomassons väg vilket många spelare i Malmö FF fick känna av.
Självklart går det att förstå att en del personer kommer att stå på tränarens sida. Att ingen är given, att detta ska man kunna ta som spelare och sedan visa vad man kan på planen. Särskilt när man är 20 år gammal och aldrig har varit given. Man kan ju inte bli petad från en startelva som man aldrig varit del av och att då vara öppet irriterad är fel som spelare.
Nu har landslaget en konflikt mellan Hugo Larsson och Jon Dahl Tomasson och det är givetvis tränaren som bestämmer. Ändå går det inte att komma ifrån att den erfarne och rutinerade Jon Dahl Tomasson borde ha kunnat hantera detta på ett skickligare vis. Nu överskuggar det här bråket segern i Baku.
Klart att det går att förstå att vi är många som undrat hur Hugo Larsson inte ens fick starta en träningsmatch i juni. Och varit uppenbart långt ner på listan här. Sett till vad Larsson visat i Eintracht Frankfurt och vad hans tidigare och nuvarande klubbtränare säger om honom borde det hela gått att lösa på ett smidigare sätt.
Vill Jon Dahl Tomasson ha den här konflikten? Vill han markera vem som bestämmer och är beredd att offra en av svensk fotbolls stora framtidshopp i den striden? Hugo Larsson fyllde 20 år i somras och till skillnad från JDT tycker inte jag två inhopp på en halvlek var är mycket för en spelare i 20-årsåldern. Inte sett till potentialen och att våren skulle vara en inventering.
Vi ser hur andra landslag ger möjligheter och speltid till yngre spelare. I tävlingsmatcher. Att då rata Hugo Larsson på detta offentliga sätt är förvånande. Inte ens på lördagens presskonferens var JDT särskilt positiv kring mittfältaren och det kan inte vara rätt väg framåt för Sverige. Snarare tvärtom när man agerar så.
Tidigt söndag morgon kom beskedet om att Hugo Larsson lämnar samlingen för att vända tillbaka till klubblaget i Tyskland. Officiellt för en skadekänning. "Det är klart att det är trist. Jag hade gärna velat hjälpa laget, men med tanke på den skadekänning jag har är det tyvärr inte möjligt", säger Larsson i förbundets pressmeddelande.
Förvisso flaggade JDT för att någon spelare hade en känning efter lördagens träning, men det var inget Hugo Larsson sa när han ventilerade sin besvikelse över hur han blivit behandlad. Där handlade om helt andra saker. Vad som är sant och inte sant går att diskutera. Vilken elitspelare har inte en känning?
I en tid när en utrikesminister kan kliva av och påstå att allt är toppen när uppgifterna är andra eller där det ibland heter att det är positiva vibbar på SvFF-kansliet när verkligheten är en annan är det svårt att tro på officiella meddelanden. Oavsett är det svårt att se annat än förlorare i det här och det när det svenska fotbollsförbundet är ifrågasatt för sitt ledarskap på flera ställen.