LÄS OCKSÅ: Kaotiskt runt SvFF-ledningen.
LÄS OCKSÅ: Så svarar SvFF-ledningen.
Under fredagen ska svensk fotboll potentater träffas i Visby för den årliga ordförandekonferensen. Om det är kostnadseffektivt att lägga en konferens på Gotland under en helg i slutet av juni och kloss på Almedalsveckan? Ja, det går att diskutera och jag är övertygad om att det går att hitta alternativ som är billigare. Oavsett vad SvFF-ledningen svarar.
Om valet av Visby hänger ihop med att SvFF-basen Reinfeldt är i Visby på Almedalsveckan är något det pratas om i familjen fotboll. Och det rejält. De senaste veckorna har min kollega Martin von Knorring och jag talat med olika personer i den rätt dysfunktionella fotbollsfamiljen. Det har kommit in mer än en orosanmälan och det gällande betydligt mer än bara Visby-helgen.
Allt från distrikt som är besvikna på Reinfeldt och där man ska köra egen konferens i höst, vilket är ytterst ovanligt, till missnöjda anställda på förbundskansliet i Solna. Där man upplever att Andrea Möllerberg och Kim Källström blåser på enligt George W Bush klassiska devis: "Antingen är ni med oss eller är ni emot oss". Vilket inte alltid ger ett behagligt klimat.
Närmast detta missnöje i storlek kommer frustrationen kring tidigare generalsekreteraren Håkan Sjöstrand, men han hade en ordförande som hade fotbollsrörelsen i sin egen ficka. Karl-Erik Nilsson hade öra med distrikten och den gamle domaren, kommunpolitikern och Oddevold-aktive kunde prata med fotbollsmyllan på fotbollsmyllans vis. Ett riktigt proffs på att hantera det.
Karl-Erik Nilsson räddade Sjöstrand mer än en gång genom att ta kommandot. Som när det stormade efter att Håkan Sjöstrand inte ville polisanmäla den gruppchef på SvFF som först försnillat pengar, sedan uppgavs ha betalat tillbaka dem och fick en avtackning. När Allmänna arvsfonden undrade kring redovisning av deras bidrag till SvFF klev Nilsson in och betalade tillbaka pengarna och stängde den frågan.
Det är en stor skillnad jämfört med hur svensk fotbolls ledning har det i dagsläget. Där är både Reinfeldt och Möllerberg ifrågasatta och det är uppenbart att den tidigare statsministern inte övertygat under sitt dryga år vid makten. I det nu växande motståndet mot honom som manifesteras i en konferens i höst är det låga odds på att det blir en kamp på årsmötet i mars 2025. Om ens Fredrik Reinfeldt väljer att köra vidare?
Bilden man får av Reinfeldts ledarskap är att han är otillgänglig och alldeles för sällan ute i rörelsen. Han är oerhört påläst men rätt kall och avvisande. Han har inte övertygat många sedan han blev vald i mars 2023 utan flera som då var positiva till honom har svängt. Det är märkbart när man ringer runt och lyssnar i svensk fotboll att marken gungar under honom.
Vilket inte gör arbetet lättare för Andrea Möllerberg. Här ska man dock vara tydlig att Fredrik Reinfeldt inte ensam tog beslutet att anställa henne utan både Göteborg FF:s ordförande Bert Andersson, som lämnade SvFF-styrelsen efter tolv år i våras, och tidigare EFD-basen Annika Grälls, som petades från SvFF-styrelsen, var med tog fram en ny generalsekreterare som styrelsen gick på. Det fanns en tro på att Möllerbergs erfarenhet från Stockholms FF skulle vara en tillgång.
Många är överens om att svensk fotboll behövde ett rejält nytag post Nilsson-Sjöstrand. De flesta man pratar med ifrågasätter inte förändringar och omstöpningar, utan man ifrågasätter hur det sker. Det är talande att tränarutbildningens chef Roger Sandberg och psykologen Janne Ferner, som bägge lämnat förbundet i närtid, är öppna om allt från brist på insyn och förankring till att ledarskapet krockar med värderingar. Det saknas ett tydligt varför.
Klart att förändringar kan vara obehagliga. Det vet alla som går igenom det på sin arbetsplats. SvFF är dessutom oerhört pressat ekonomiskt. Allt från slut på mästerskapsmiljoner till att RF-medlen blivit mindre och man förlorar statligt pandemistöd plus Nations League i C-divisionen gör att det ser mörkt ut när man drar ut längre linjer. Under 2024 ska förbundet spara 30 miljoner och det är möjligt att man behöver spara ännu mer 2025. Ovan gör det till oroliga tider och då behöver man förankra än mer.
Sedan finns det naturligtvis folk inom både rörelsen och kansliet som bejakar vad Möllerberg-Källström gör. Äntligen, tycker man. De har saknat handling på förbundskansliet och ut i Sverige och det är ingen lätt ekvation att spara 30 miljoner och parallellt lägga om kursen. De tar att det är kaotiskt under en tid för att de är övertygade om att det är rätt väg. Och anser att de som gnäller alltid gnäller.
Som alltid är det vinnaren som skriver historien. Kan Sveriges herrar få fart på spelet i Nations League och damerna nå EM i Schweiz är det något som på kort sikt lugnar. Men många i svensk fotboll är rädda att Jon Dahl Tomasson, som dessutom blev dyrare än tänkt, inte tar landslaget till VM 2026 och då dröjer ett nödvändigt kapitaltillskott till ett möjligt svenskt EM 2028. Vilket gör att det är extra oro.
Klart att det även sticker i ögonen när en del anställda köps ut för miljonbelopp, och det talas om att det varit nära arbetsrättslig konflikt i minst ett fall. En del har blivit illa berörda över att de sett nära och uppskattade kollegor bli bryskt behandlade. Samtidigt smyger det sig in en rädsla kring vad man kan säga och inte säga. Vem går ledningen efter? Och hur gör man det?
Läs meningen: "I den förändringsresa svensk fotboll är på just nu, krävs förändring." Jaha. Det är början på ett svar på frågor om att många mår dåligt och att det inte går att ifrågasätta minsta grej utan att blir placerad i facket att man är emot allt. Ja, det är klart att det behövs förändring men man hade kunnat önska en viss gnutta ödmjukhet från SvFF-ledningen kring att det kanske gått väl snabbt och hårt, snarare än att tala om att många internt och externt är positiva.
På X skriver tidigare SFSU-basen Tony Ernst: "tänk ändå att svensk fotboll valde bort Lars-Christer Olssons gediget erfarna ledarskap för den här kalabaliken." Klart att Olsson har erfarenheten efter att ha jobbat i svensk fotbolls toppskikt sedan tidigt 1990-tal. Ändå var det uppenbart att det fanns en tillräcklig längtan inom svensk fotboll för ett nytt ledarskap. Och han blev demokratiskt vald.
Det är alldeles för lätt att glömma bort att Lars-Christer Olsson klev in i SvFF-styrelsen några år efter att han blev Sef-ordförande 2012 och satt kvar till våren 2021. Olsson är en del av den problematik som svensk fotboll brottas med i dagsläget. Det är nog få som tycker att grunden som Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand lämnade var kanon och stabil och Olsson var en del av arbetet och hade stort inflytande som Sef-ordförande.
Dagens SvFF-styrelse är extremt svag. Valberedningen och den tidigare SvFF-ledningen sysslade inte med att odla upp kandidater till att ta klivet in i maktens rum. Kanske ville man inte utmanas under tiden? Kanske tänkte man inte så långt? Klart är att det gett svensk fotboll ytterligare ett stort problem i form av oroligheter och ett möjligt maktskifte. Vi lär få se vem som är med och vem som är emot fram till mars.
LÄS OCKSÅ: Kaotiskt runt SvFF-ledningen.
LÄS OCKSÅ: Så svarar SvFF-ledningen.