Vita män. Välbetalda. Och medelålders. De styr svensk fotboll, enligt unik granskning där TV4-Sport och Fotbollskanalen granskat alla styrelser i klubbarna i herrarnas två högsta serier, i damernas högsta serie och i alla 24 distrikt samt i SvFF-toppen.
Totalt handlar det om 507 personer som styr svensk fotboll. Att männen skulle dominera var ingen överraskning – i dag är det 76 procent som är män - men att svensk fotboll skulle vara så långt efter RF:s mål på 40 procent kvinnor i styrelseposter 2017 är ett underbetyg till hela rörelsen.
Än värre är om man tittar på svensk fotbolls inslag av mångfald. Fler av de styrande heter Anders – 20 personer – än de som är födda utomlands, där det bara är elva personer. Vi talar om ynka TVÅ PROCENT av de styrande, men i samhället är det 16 procent som är födda i utlandet.
Värst är väl att SvFF talar om att man ska ha tålamod, bland annat SvFF-basen Karl-Erik Nilsson i min poddintervju från i mars men även SvFF:s Rose-Marie Frebran talar om att man inledde ett arbete för bättre jämställdhet och mångfald 2014. Ja, ni läste rätt: förra året.
Fotbollens värld på fotbollsplanen och på läktaren visar upp en helt annan representation, men när det handlar om vem som ska bestämma är det fortfarande medelålders män som styr. Man kan inte ens säga att svensk fotboll är en spegel av samhället, för en av Sveriges största folkrörelser ligger efter många andra institutioner.
Det vanliga försvaret från SvFF brukar vara att peka på att TV4, eller annan granskande part för, också har problem med liknande frågor. Jo, så är det givetvis, även om exempelvis TV4-Gruppens företagsledning består av fem kvinnor och tre män och det finns fler kvinnliga programledare på sporten än manliga.
Däremot är det givetvis så att TV4-Gruppen också behöver jobba med mångfald och jämställdhet ännu bättre än vad vi gör. Samtidigt är det vår uppgift på sporten att granska idrottsrörelsen, andra får granska oss och peka på vad som är fel och vad som kan åtgärdas.
Det är också viktigt att påpeka att TV4-Gruppen är ett kommersiellt företag, men svensk fotboll är en folkrörelse som till viss del lever på statliga bidrag både direkt och indirekt via Svenska Spel och då är kraven ännu högre. Man har helt enkelt mer att leva upp till som folkrörelse.
Karl-Erik Nilsson är inne på sitt fjärde år som ordförande och ännu så länge är han en Lars-Åke Lagrell Light som inte förändrat särskilt mycket. Det är under hans ledning som SvFF gjort den ena dikeskörningen efter den andra i frågor som berör kön och jämställdhet på olika Fotbollsgalor och med Zlatans autografer. Ja, ni kan de historierna.
Att Nilsson nu inlett ett stort arbete för att förändra kulturen är givetvis bra, men det är väldigt sent och det går för långsamt. SvFF och dess hela organisation känns omodern och en kvarleva från en tid då Sverige och dess institutioner var hämtade från Saltsjöbadsavtalet.
Det var 1938 som LO och arbetsgivarna med statens välsignelse kom överens om samarbete i ett avtal som präglade arbetsmarknaden. Vilket blev en grund till den svenska modellen som blev en kompromiss mellan marknadens intressen och de styrande socialdemokraternas vilja att jämna ut skillnaderna i samhället.
Något som präglade framväxten av det svenska folkhemmet och det fanns naturligtvis många bra delar i det, men i en nutid där omvärlden förändrats så går det inte att göra Sverige till en egen ö, oavsett vad man tycker om det. Vilket fått som följd att mycket i det svenska samhället har avreglerats.
Så har inte skett inom idrottsrörelsen och framför allt inte i RF:s största förbund: fotbollen. Där lever man kvar i en tid och en anda som i dag är omodern och då blir följden att ingen reagerar på beslutet att ge Anders Svensson en bil när Therese Sjögran sitter oprisad på Fotbollsgalan.
Hur kan det fortsätta så här utan att någon reagerar? Ja, det handlar ju om att många män inte vill släppa sin plats vid köttgrytan. Man vill ha sin klubblazer, sina biljetter till hedersläktaren och känna att man hör hemma, och därför är omsättningen av positioner ganska låg.
Sedan är det naturligtvis så att man rekryterar sina kompisar eller ur sitt nätverk när man letar nya ledare, det är något vi är många som gör oss skyldiga till. Vilket ökar på snedfördelningen i styrelserna runt om i landet. Där skiljer det sig inte åt från näringslivet som har svårt att få in kvinnor.
Lägg till en kultur av tystnad inom svensk fotboll där ingen vill gunga båten, åtminstone inte utåt sett, med tanke på risken att bli avkastad. Även om man från SvFF-håll gärna pratar om heta diskussioner och högt i tak så är det inte min bild när jag talar med sådana som har försökt öppna alternativa vägar.
Självklart är det lätt att sitta på läktaren som vi gör och peka på att göra något. Samtidigt handlar det om att börja räkna och sätta tryck på alla involverade inom svensk fotboll. RF har ju slagit fast målen, 40 procent senast 2017 och i takten svensk fotboll jobbar är man där 2028.
Kanske skulle SvFF-styrelsen visa vägen och inte nöja sig med två kvinnor utav sju ledamöter plus manlig generalsekreterare? Där fem för övrigt har son-namn och ingen är född utomlands. Konstigt att en valberedning med fyra kvinnor och två män inte kan driva på bättre, eller vågar de inte?
Läs allt om TV4 Sports och Fotbollskanalens granskning här: