Fredag kväll drar VM:s kvartsfinaler i Kanada i gång och Sveriges landslag är sedan flera dagar hemma. Respasset mot Tyskland i sig är inget skamligt, men det är givet att det är ett fiasko att åka ut redan i åttondelsfinal efter ett svagt gruppspel och på det viset. Särskilt när målet var VM-medalj.
Vad sker då? Jo, Pia Sundhages närmaste chef Marika Domanski-Lyfors bönar och ber om att förbundskaptenen ska stanna kontraktstiden ut, och helst förlänga. Den högsta ledningen i form av SvFF-basen Karl-Erik Nilsson och generalsekreteraren Håkan Sjöstrand möter på Arlanda med skylten: "VI KOMMER ALLTID IGEN."
Om det är typiskt svenskt går att diskutera, men jag har svårt att se många förbund runt om i världen med en liknande tradition och målsättning att agera likadant. Inget ifrågasättande. Ingen kritik. Inga löften om att se över det hela trots att det är rätt uppenbart att Sundhages relationer med de allsvenska klubbarna havererat.
Lägg till att Pia Sundhage gått ut i en gigantisk jobbannons i New York Times inför mötet med USA och talat om att hon inte kan vara kvar efter 2016. Det har hon givetvis sin fulla rätt att göra, men tro inte att du får spelare som är beredda att springa genom murar för en ledare som ser om sitt skinn.
Precis som de frustrerade allsvenska klubbarna som haft en bristfällig kommunikation med Pia Sundhage så har en hel del spelare upplevt något liknande. Dialogen med förbundskaptenen har varit så där och det har ofta gått via media, som Sundhage onekligen kunnat hantera så länge resultaten inte krånglade.
Att Sundhage dessutom skyller det risiga samarbetet mellan pressen och landslaget i Kanada på sin presschef borde ha lett till att Håkan Sjöstrand borde hållit upp skylten: Följ med mig hit för att snacka, Pia. Sedan borde han förklarat spelreglerna för henne, och att tro att Rebecca Hedin ensam styrt det är som att tro på tomten.
Som högste ansvarig hade jag varit både förbannad och besviken, och dessutom hade jag velat ha en rejäl genomlysning av hela upplägget. Från Mia Törnblom och neråt. Att då istället åka ut och välkomna med en skylt och inte på något sätt riktiga tala om allvaret, misslyckandet och hur man går vidare är ett ledarskap som knappast andas framtidstro.
Dessutom hade det varit givet att Pia Sundhage efter den här perioden hade behövt övertyga om: A) Att hon är motiverad B) Beredd att samarbeta C) Öppen för att ta hjälp med försvarsspelet D) Givetvis förlänger kontraktet över EM 2017 så ingen ska komma in efter kvalspelet
Om det inte funkar så ska den högsta ledningen ta fram den lista på aktuella ersättare som man givetvis har förberedd. Där man ska hitta en person som är beredd att jobba enligt de linjer som gäller i svensk fotboll och är både motiverad och kunnig nog att utveckla landslaget. Då får Pia Sundhage kliva av.
Det är naturligtvis så att den högsta SvFF-ledningen sätter ribban för hur man agerar neråt i leden. Precis som att en bil till Anders Svensson ger en automatik i att belöna liknande rekord på liknande vis. På samma sätt har man skickat signalen att en VM-insats som Sveriges 2015 är helt okej, och vi kommer alltid igen.
Kan ni se det tyska förbundets högsta ledning stå och ta emot ett tysk landslag som floppat på liknande vis? Nej, det går inte att föreställa sig. Det är som om man sitter helt passiva på det dyra kontoret vid Friends Arena och inte vet vad man ska göra. Oh, vad jag saknar en stark ledare som tar kommandot.
Bladets Simon Bank skrev klokt om det svenska haveriet med inspel från Frankrike och hur man där jobbat för att utveckla och bli bättre.
Han fick ett bra svar av Lisa Ek som jobbat för oss under VM och där hon satte det hela i ett svenskt perspektiv, och att man måste börja i Sverige och inte bara titta utomlands.
Bägge har sina poänger och kanske var det svåraste för Pia Sundhage att komma från vissa förutsättningar i USA och sedan anpassa sig till svenska. Ändå hade jag gärna sett en Silvia Neid – jag inser att det är omöjligt - eller någon annan från en helt annan miljö för att röra om i den svenska myllan.
Vi kan inte ha en kravlös tillvaro för landslaget som dessutom vill ha resurser för att ta ytterligare kliv. Om det är elitidrott då måste ledningen vara besviken när man VM-floppar. Eller är det så svensk fotboll ska styras efter mindre krav? Är det elitidrott eller inte? Vilket är det riktiga landslaget? Vilka mål kan man ha?
Ur mitt perspektiv är det helt fel signal att inte vara hårdare och tydligare men jag är varken medlem i folkrörelsen eller del av ledningen. Kanske är det så medlemmarna vill ha det? Fast jag har svårt att se Hamrén o Co att välkomnas på liknade vis efter ett mästerskap där man gjort lika lite avtryck.
Har under lång tid efterlyst en modernisering av Svenska Fotbollförbundet. Det är dags för en av de stora folkrörelserna att ta klivet in i 2015, och det på flera plan. Kanske händer det nu? Dagen efter att Håkan Sjöstrand hissade skylten till Lotta Schelin o Co så berättade han för SvFF-kansliet att man ska spara 15 miljoner och skära minst tio tjänster.
Det är bara början av en omstöpning av förbundets verksamhet som varit likt en gammal myndighet där effektiviteten varierat. Än har man inte ens börjat granska de sportsliga delarna av verksamheten. Under våren 2016 lär det ske och det är på tiden att man åtminstone vänder lite på en organisation som knappast gått i takt med tiden.
Trycket på SvFF är hårt efter satsningen på Friends Arena och två missade VM-slutspel. För även om man säger att prispengarna från mästerskap går till olika specialprojekt är det så att ett VM-deltagande avspeglar sig på en mängd andra sätt: sponsoravtal, tv-avtal, publiktillströmning och försäljning av prylar.
Samtidigt är det lite udda att man ska höja kraven och skära ner på vissa avdelningar på SvFF för att ta fram pengar till det viktigaste man har: den sportsliga verksamheten, och sedan signalerar man med en skylt att kraven på spelare och ledare som representerar Sverige inte är särskilt höga.
Uppenbarligen gäller bara "VI KOMMER ALLTID IGEN" för vissa, andra får se sig om efter nya jobb. Tolka mig rätt, SvFF måste kompetensväxla och stöpa om verksamheten, men det betyder inte att spelare och ledare ska känna att det är lugnt efter ett synnerligen svagt mästerskap. Snarare tvärtom.
VECKANS...
Helgens måste
Lördag 20:45 spelar U21-landslaget EM-semifinal mot Danmark. Går på TV12 eller så ser du matchen enkelt via fotbollskanalen.se via Play-abonnemang om du är på landet, i båten eller ute och far. Har du inte testat tidigare så är första månaden GRATIS och det är ingen bindningstid.
Helgens avstå
Ledighet. Semestern börjar 6 juli, inne på upploppet.
Veckans Leeds United
Leeds galne ägare Massimo Cellino dömdes återigen för skattefusk, denna gång för köp av en Range Rover, och fick böter på 380 000 kronor. Tidigare i år dömdes han för skattefusk vid köp av lyxjakten Nelie och blev avstängd av The Football League. Oklart hur man hanterar det här, och det väntar ytterligare en rättegång i oktober, gällande skattefusk vid köp av lyxjakten Lucky 23.
Veckans instagrammare
Uppskattar utbytet och stödet mellan dövlandslaget och U21-landslaget via sociala medier.
Veckans beundran
Andrev Walden bloggade i veckan på Café.se om John Guidetti och hur han gick ut och kickade med en 8-åring. Underbart att läsa John Guidettis inställning till det hela som gör en glad.
Veckans ”åh fan”
Att Ghanas bollpojke fick 100 000 dollar precis som alla andra i landets VM-trupp i Brasilien 2014. Om ni inte minns så var det kaos mellan truppen och förbundet och landets regering fick flyga in kontanter.
Veckans debatt
Mattias Göransson ifrågasatte DN:s försvarsreporter Mikael Holmström och en rad artiklar han skrivit om eventuella ryska ubåtar i svenska vatten. DN-Holmström sköt givetvis tillbaka, vilket ledde till att Göransson avfyrade en ny bredsida. Vet ju inte vem som har rätt men vi behöver personer som Mattias Göransson som pekar på det som skaver.
Veckans låt
”Walking a Line” – Tove Styrke.
Veckans citat
”Lite överskattade tycker jag att de är ibland. Vissa spelare går för sådana sjuka summor i England och är lite dyrare än vad de är bra. För att ta ett exempel är Tyskland ett mycket bättre landslag.”
Ludwig Augustinsson hade trots allt en poäng när han diskuterade Englands U21-landslag.