Bara en omgång återstår av gruppspelet och det finns en sorg i att det bästa nästan är över. Min känsla inför ett fotbollsmästerskap är som när jag var liten och det väntade ett närmast evigt långt sommarlov. Sedan var det plötsligt juli och det gick att inse att det fanns ett slut.
Likadan är känslan när man under VM och EM plötsligt fattar att det är slut på hela dagar av fotboll. Fram till nu har det varit en ändlös rad av matcher som inte krockat, men plötsligt är det matcher som ska spelas samtidigt. Och i veckan väntar vilodagar helt utan fotboll.
EM i Tyskland har varit en succé på många sätt. Framför allt har fotbollen varit i min smak. Mer öppen, rak och offensiv. Kanske har det smugits in inverterade backar och andra taktiska finesser här och där men det har drunknat i att många lag öst på framåt utan säkerhet bakåt. Dramatiska matcher. Överraskande resultat. Snygga mål.
Lägg på det supporterfesterna som då och då förvisso balanserat på en knivsegg. Men med få undantag har det varit bra drag före, efter och inte minst under matcherna och det utan att spåra ur. Det är mäktigt att se fotbollens kraft och även vilket sug det funnits efter pandemi-EM och Ryssland och Qatar.
Stoltheten i en del nationer på plats är smittande. Från Ukraina som använder EM till att lyfta det sorgliga kriget och sin sak till EM-debutanten Georgien där publiken slutit upp. Eller EM:s andra hemmalag i form av Turkiet vars matcher får en inramning värdig Istanbul.
EM i Tyskland har återigen varit vad ett mästerskap borde vara. Vem gillar inte att se nederländarna hoppa. Eller skottarna sjunga upp med säckpipor som uppbackning. Eller ta den danska nationalsången inför mötet med England. Det är häftiga scener som kan ge allt från skratt till rysningar.
Ja, jag vet givetvis att det på läktare runt om i Tyskland sjungits låtar och skanderats ramsor som inte borde hörts, precis som att banderoller åkt upp som definitivt inte skulle synts där. Det är för jävla deppigt att fotbollen blir utnyttjad av mörka krafter eller blir skådeplats för konflikter, men det är baksidan av kraften som finns i sporten.
Ibland är det lätt att man som journalist inte ser solen för alla fläckar. Att man helt enkelt fastnar för det som inte fungerar. Det som avviker och inte sällan är något negativt. Kan vara allt från planstormare och en bristfällig organisation till svajigt VAR, hyckleri kring sponsorer, hatramsor från läktarna, öppen sexhandel och rejält krökande.
Det ligger i det journalistiska uppdraget att titta mot det avvikande. Tyvärr är det som sticker ut från Portugals seger mot Turkiet en rad planstormare. Att det dessutom leder till att en spelare, Gonçalo Ramos, skadas när han blir sänkt av en säkerhetsvakt är svårt att runda. Det snor fokuset från matchen och är en skandal.
Ännu ligger Uefa lågt kring Ramos. Tyvärr har organisationer likt Fifa och Uefa slutit sig mer och mer för att slippa svara på frågor. Bättre att pumpa på med succéerna i sociala medier och så kanske alla glömmer det negativa. Svarar vi inte finns inte frågan. Risken är att det lyckas då det är svårt för journalister att nå fram och de flesta vill bara ha fotbollen ändå.
Man kan lugnt säga att ingen är intresserad av att journalister påpekar att organisationen inte funkar. Gnäll inte på logistiken. Fast det drabbar alla, inklusive supportrarna som är här och ofta har sämre förutsättningar än mediernas utsända. Vi har hört många sådana vittnesmål från besökare och de lär fortsätta.
Klart att om man upplever EM framför TV:n med en drink i näven vill man inte bli störd av sådant gnäll. Då vill man fokusera på matcherna och kanske sucka över att Uefa knappast satt in förstafemman i form av säkerhetsvakter runt plan, men sedan vill man vidare. Inget ovidkommande gnäll.
Fotboll i dag är mer och mer en TV-produkt – vilket inte är en nyhet – och det är där pengarna finns både i klubbfotbollen och landslagsfotbollen. Fullsatta läktare blir snarare en viktig ingrediens. Det finns ett skäl till att Uefa försöker vända bort kameror från planstormare. Inget ska störa upplevelsen för de 100-tals miljoner som följer matcherna.
Om jag zoomar ut är EM en succé på många sätt. Inte minst för att fotbollen varit så underhållande. Tysklands återuppståndelse har hjälpt till. Det var ingen dålig start för värdnationen och EM med 5-1 en fredag kväll. Därefter har festen bara rullat på.
Vi har haft skrällar och överraskningar som Slovakien mot Belgien och Rumänien mot Ukraina. Och sedan hur både Ukraina och Belgien reste sig igen. Spaniens uppvisning i fotboll. Österrikes Red Bull-fotboll. Den danska dominansen mot England. Albaniens kvittering mot Kroatien. Georgiens historiska poäng.
En enda 0-0 match hittills och den hade ändå målchanser som var svåra att missa. Hur kunde du Antoine Griezmann? Frankrike-Holland borde inte ha blivit 0-0. För det har varit mål i EM och vilka mål. Kanske är det bollen? Något är det som gör att vi får långskott på långskott.
Nicolae Stanciu. Xherdan Shaqiri. Lukas Provod. Arda Güler och Mert Müldür. Morten Hjulmand. Wirtz, Füllkrug och Can. Ja, det har varit en rad spektakulära mål och då toppar ändå självmål skytteligan. Och stackars Romelu Lukaku som fått fira tre gånger och sedan sett VAR döma bort tre gånger.
Halvfullt eller halvtomt EM? Ja, det är klart att det är halvfullt när sista gruppspelet ska avgöras. Visst är det upplagt för en del taktik kring halvor och möjligheter att gå vidare. 24 lag lag som slåss om 16 platser är inte optimalt, men svårt att se att EM inte håller för så här många lag.
Uefa har gått från runt 30 medlemsländer vid tiden av murens fall och Jugoslaviens sammanbrott tidigt 1990-tal. I dag är det 55 länder i Uefa och där Ryssland med rätta är avstängt. Klart att det varit rätt att skruva upp från åtta lag EM 1992 till 16 och sedan till 24. Uefa utredde att gå upp till 32 men det är för stort och man avstod.
Naturligtvis vet jag att fotbollsgoumanderna vill ha 16 lag för att det är renare och kvaliteten blir bättre. Jag ser hellre 24 med dess brister för att EM 2024 visat att mästerskapet håller på planen. Ynka ett lag är ute efter två omgångar och det är Polen. Annars lever det, och då får man acceptera bristerna som följer med systemet.
EM-solen lyser från Tyskland, men det är givet att vi som är på plats även ska peka på fläckarna. Så får alla TV-tittare med en drink i näven vända bort blicken, likt Uefa vill vända bort kamerorna från det som stör bilden, om vi kritiserar vad som är fel. Och oavsett fläckar är EM svårt att inte älska och det gör det tyvärr lättare för Uefa att komma undan.
****
Tipset inför EM i Tyskland gick på följande. Ungern är borta från andraplatsen och det blir inte både Belgien och Ukraina som etta och tvåa, men annars lever en hel del av tipset.
Grupp A: 1. Tyskland 2. Ungern 3. Skottland 4. Schweiz
Grupp B: 1. Spanien 2. Kroatien 3. Italien 4. Albanien
Grupp C: 1. England 2. Danmark 3. Serbien 4. Slovenien
Grupp D: 1. Frankrike 2. Nederländerna 3. Polen 4. Österrike
Grupp E: 1. Belgien 2. Ukraina 3. Slovakien 4. Rumänien
Grupp F: 1. Portugal 2. Turkiet 3. Tjeckien 4. Georgien
****
Fotbollskanalen On Tour Deutschland Spezial. Söndagens avsnitt tar oss till en georgisk rövchock. Dagliga rapporter från Tyskland.
****
Toppar och floppar eller utropstecken och frågetecken. Tillsammans med Gusten Dahlin och Martin von Knorring gick jag igenom EM hittills. Se via länken.
****
Tyskland-Schweiz i Frankfurt söndag kväll. Fullt förståeligt att Julian Nagelsmann inte kan instruera spelarna att förlora för att hamna på en lättare slutspelshalva. Stor skillnad när Spanien, Portugal och då möjligen Tyskland är på ena sidan av slutspelsträdet och där även England, Frankrike och Belgien kan hamna om man blir grupptvåor.
****
Trycket I Frankfurts red light district som ligger i mitt kvarter var högt en lördag kväll och det inför Tyskland-Schweiz. Tyvärr.