Den förre landslagsbacken Erik Edman reagerade i somras på Twitter efter Simon Banks granskning av en svensk fotbollskultur och bristande tålamod som leder till många tränarbyten. Edman ifrågasatte 51-procentsregeln.
Så här skrev Edman: ”Vem fan är det som styr båten egentligen? Det var extremt tydligt o ALDRIG en fråga i de utländska klubbar jag lirade i! Ständiga bråk,långa beslutsfattnings led och otydligt ledarskap i klubbarna- dags o dra debatten om 51% regeln igen?”
En IFK Norrköping-supporter som twittrar under namnet Frågar åt en Kompis skrev då: ”Fotbollstyckare som ifrågasätter 51%-regeln tappar all relevans. Bara mygga av Erik Edman direkt nu.” En tweet som fått 230 likes och 35 retweets.
Naturligtvis ska man kunna ifrågasätta Edman, men varför ska man tystas för att man har en annan åsikt? Har aldrig förstått det. Erik Edman måste väl kunna ha en annan åsikt om hur man äger föreningar och ändå kunna gilla svensk fotboll.
Det är som om Erik Edmans alla år inom svensk fotboll och de erfarenheterna är värda noll för att han har en annan åsikt. Trots allt har han gått från lilla Habo IF via spel som ungdom i HIF och sedan ut i Europa och tillbaka.
Dessutom har han varit tränare för HIF Akademi och är dessutom med och fostrar spelare via en skola i Helsingborg. Ovanpå det är han en både intresserad och engagerad person som brinner för många delar inom fotbollen. Varför skulle man inte kunna lyssna på honom?
I fallet med Banks granskning som definitivt var både läsvärd och intressant så är jag tveksam till om det är någon skillnad på hur det är i Sverige jämfört med i utlandet kring tålamod. Inte ens övertygad om att det är en fotbollsfråga, utan en samhällsfråga.
Dessutom håller jag inte ens med Edman om att ett annat ägande för den skull är lösningen på just problematiken med en tränarkarusell. Även om det säkert är både snabbare och tydligare kring beslutsgångarna är det täta tränarskiften överallt.
Ingen kan anklaga Premier League för att vara slav under 51-procentsregeln och förutom Arsène Wenger som suttit i en evighet så är det i säsongens liga tre managers som överlevt i fyra år, en i tre år och resten är utsedda efter 1 januari 2015. Än värre är det i ligorna under den högsta engelska.
För mig handlar inte eventuell misskötsel av klubbar om det är ideella föreningar som ägs av medlemmar eller om det är kapitalstarka ägare med full kontroll. För tyvärr finns det mängder av misskötta klubbar som både ägs av medlemmar och av kapitalister.
I perioder har det varit lika illa i mina båda favoritklubbar: Leeds United har varit ett fint exempel på hemska ägare i form av rika personer som inte tänker på klubbens bästa och Landskrona Bois har varit liknande men där medlemmarna haft makten över föreningens öde.
Naturligtvis ska man inte bara fastna för några twittrare som driver en fråga eller en stenhård åsiktslinje, men det är ett problem i svensk fotboll med likriktningen. Att det ofta bara finns utrymme för en typ av åsikt och allt annat är i det närmaste bannlyst.
Jag är ingen vän av Alex Ryssholm och AFC men har reagerat på hur hårt åtgångna man blivit med rena övergrepp i form av hot, hat och våld utan större reaktioner från omvärlden. Det är som om tystnaden signalerar en slags acceptans för att en utmanare ska stoppas.
Visst, det finns goda exempel på att visa missnöje med den allsvenska nykomlingen också med debatter, banderoller och bojkotter men det går för långt ibland. Det är inte så att medlemsstyre av föreningar alltid är perfekta exempel på fungerande demokrati.
Nu tror jag inte att frågan om 51-procentsregeln vara eller icke vara kommer att leva upp för ett Erik Edman twittrar om det. Tror knappt frågan kommer få ett liv sett till att stora delar av fotbolls-Sverige sagt nej tack. Mycket tack vare SFSU:s engagemang och driv vilket var god demokrati.
Tycker själv att det är konstigt att RF ska äga frågan och är betydligt mer öppen för ett skifte. Kan inte förstå varför inte en klubbs medlemmar på egen hand ska bestämma hur man vill göra. Så jag gissar att även jag behöver myggas av inom kort.