Tårar kombinerat med jubel gällde för de spanska spelarna efter slutsignalen i Sydney. Lyckan och lättnaden över att Spanien kunde ta hem VM 2023 var lite rörande. Mixen av eufori och att ha offrat mycket på vägen. Det var härligt att se hur de spanska spelarna sprang mot de små grupper av spanska supportrar som satt bakom bänken och hade försökt stötta i läktarekampen.
Inte helt lätt i Sydney där det var ett märkbart och tydligt övertag för England på läktarna. Annat på planen där Spanien hade kontroll. Slutresultatet 1-0 var däremot inte talande för hur överlägset det spanska landslaget var när man blev det sjätte landet att vinna VM för damer. Det var nervöst de sista minuterna när England forcerade och chansade, men rätt lag vann finalen och VM.
Finalen bjöd på en underbar och öppen match i högt tempo. Två spelstilar ställdes mot varandra och det saknades varken spelintelligens, teknik, hårda tag eller dramatik. Bandagerade spelare. En missad straff. 13 minuters tillägg. En hel del maskande. Samt ett oerhört vackert mål av Olga Carmona som bröt igenom på vänsterkanten och hennes precisa avslut satt längst ut och längst ner i den bortre stolproten.
Sveriges banekvinna, Olga Carmona som skickade in 2-1 efter en hörnvariant, följde upp semifinalavgörandet med det enda målet i VM-finalen efter 26 minuter och det räckte till vinst. Det är egentligen osannolikt att Spanien skulle klara av att vinna VM 2023. Efter ett år där landslaget skakats av ett spelaruppror som slutade med att 15 spelare skickade ett brev till förbundet för att få förbundskapten Jorge Vilda avsatt och utbytt. Upproret slutade med att förbundet backade Vilda och av de 15 rebellerna fanns bara tre i VM-truppen.
När VM-guldet väl var bärgat var det symboliskt och tydligt att de spanska spelarna firade i ena änden av planen och att Jorge Vilda samt ledarna stod på en annan del av gräsplanen på Sydneys gamla OS-arena. Hur bra blir Spanien om de får en tränare som spelarna uppskattar och känner förtroende för? Mängden av talanger som finns i den spanska fotbollen innebär att de kan ta många titlar framöver.
Spanien är en ung fotbollsnation på damsidan. VM-debuten skedde i Kanada 2015 då man åkte ut i gruppspelet. I Frankrike 2019 tog man sig till åttondelsfinal och förlorade en jämna match mot USA. Nu gick man hela vägen och även om storförlusten mot Japan skakade om laget återhämtade man sig snabbt. Schweiz var lätt i åttondelsfinalen men man fick kämpa för att ta sig förbi Nederländerna och Sverige trots att man hade kontrollen.
Det ser så oerhört lätt ut när de spelar sig ur trånga situationer. Mottagningarna. Passningarna. Rörelsen. Det är ingen som är riktigt nära dem i det spelet, men när effektiviteten uteblir kan det ändå bli jämnt. I finalen mot England var det Mary Earps som såg till att matchen levde. Den engelska målvakten gick för tidigt på Hermosos straff och tog den och stod för några andra viktiga räddningar.
Ändå var det ett England som inte riktigt gick att känna igen. Den kraftfulla och raka fotbollen som tog laget till EM-titeln för ett år sedan och där man under förbundskapten Sarina Wiegmans tid bara förlorat en tävlingsmatch. Det var söndagens VM-final mot Spanien. Klart att skador på en del av EM-triumfens tongivande spelare gjorde att det engelska landslaget var svagare än för ett år sedan.
Ett bakslag för England att inte vinna VM men kraften kring damfotbollen finns där. Det engelska förbundet tog tag i en satsning efter att man överraskande tagit sig till semifinal i Kanada 2015 och sedan vunnit bronsmatchen. Målet som sattes upp 2016 var ett VM-guld 2023 och FA har sett till att kraftsamla för att ta kliv. EM-succén förra året var en nivå som man byggt vidare på.
Två klassiska fotbollsländer som länge såg ner på damfotbollen har etablerat sig i världstoppen och där det fortfarande finns mycket mer att göra i Spanien. Kanske kan VM-guldet göra att det blir intressantare att satsa än mer på damerna. Även om Fifa säkert hellre sett något annat än en heleuropeisk final är det knappast en nackdel att stora fotbollsländer gör intåg i damfotbollen och visar på kraften som finns.
Efter en dryg månad är det bara att konstatera vilken oerhörd succé VM varit. Rekorden gällande publik på matcher och tittarsiffror i olika länder har duggat tätt. Satsningen på att utöka till 32 länder fungerade och Fifa har levererat på många sätt. I prispengar, i ett överskott från VM, i förutsättningar för landslagen och kring att se till att VM för damer har fått ett ännu större genomslag.
Man kan naturligtvis peta i hörnorna och hitta saker som går att ifrågasätta och förbättra, men med tanke på hur långt damernas VM kommit på 32 år, från premiären i Kina 1991 till det här 2023, är det bara att inse att kraften är enorm. Herrarnas VM hade en betydligt långsammare tillväxt och sedan är det svårt att jämföra rakt av med tanke på en massa andra parametrar i samhället.
VM 2023 satte intäktsrekord för dammästerskap med 570 miljoner dollar och gav Fifa ett mindre överskott. Med det i ryggen kan Fifa vara mer offensivt när det gäller biljettpriser, jakt på sponsorer och försäljning av mediarättigheter inför 2027. Historiskt har VM för damer lagts ihop med herrarnas mästerskap och kommit som en del av ett paket.
Första egna steget var VM 2023 och det var en del stapplande.
Bara det att rättigheterna kring media i några av de största fotbollsländerna likt England, Tyskland, Spanien och Japan såldes några veckor före avspark. Ett givet misslyckande. Även kring sponsorerna drog det ut på tiden och de sista avtalen gjordes klara först 2023, men man fick till en ökning från 12 till 30 olika partners och få av dem kan vara missnöjda med genomslaget.
Klart att VM fick nödvändig draghjälp kring publiken av att Australien gick så starkt och att det ledde till flytt av matcher till en större arena. Trots fler länder är det ändå ett starkt publikrekord. Man får ha respekt att arrangörsländerna Nya Zeeland och Australien knappast var lätta att ta sig till för supportrar till andra landslag. Kanske är det en parameter Fifa bör ha med sig till nästa VM-arrangör?
VM 2027 blir ett viktigt VM för Fifa och damfotbollen. Fifa-kongressen ska välja arrangörsland i maj 2024 och just nu är Brasilien och Sydafrika favoriter, men även USA/Mexiko är intresserade precis som Europa-budet från Tyskland/Nederländerna/Belgien. Först 8 december är det helt klart vilka länder som söker VM och därefter väntar besök och utvärdering av buden.
Sett till att Europa hade 2019 via Frankrike och att USA och Mexiko har herrarnas VM 2026 och USA även klubblags-VM för 32 lag 2025 borde det tala för Brasilien eller Sydafrika. Fifa vill sprida damfotbollen och varken Sydamerika eller Afrika har haft något VM för damer. Frågan är väl mest om länderna kan ta fram de arenor och resurser som ett VM kräver. Förhoppningvis klarar något av länderna det och ser till att fotbollen kan spridas.
Tyvärr handlar det ofta om pengar. Och för de länder som vill hänga på i utvecklingen är kapital ett måste. Allt för att kunna investera i utbildning av tränare, spelare och ge bättre förutsättningar för att ta hand om talanger. Det är inte lätt, men det är garanterat en insikt de flesta fotbollsledare och spelare som åker hem från VM i Australien och Nya Zeeland har med sig hem.
Spanien är ensamt landslag om att ha en trofé med sig hem på flyget. En värdig mästare som skrivit historia i Nya Zeeland och Australien genom att vinna utslagsmatcher. Klart att även spanjorskorna måste fortsätta utvecklas nu när hela världen sett vad som kan ge en titel. Fler kommer att vilja kopiera det, andra kommer vilja ta fram taktik för att stoppa det spanska spelet.
Det enda vi kan vara säkra på att fotbollen fortsätter att utvecklas och blir bättre och bättre, vilket är något att se fram emot. Fyra år till VM, men redan om några veckor kommer världsmästarna till Sverige. Nations League väntar och en OS-biljett finns i potten för Sverige. Kanske svensk fördel då om det blir en lång segerfest för spanjorskorna.