Det är mindre än ett år sedan Andrea Möllerberg blev utsedd till generalsekreterare i fotbollsförbundet. Hon började formellt jobba 1 november i fjol och efter det har det hänt grejer. Omorganisationer. Skickade chefer. Utköpte chefer. Nyanställda chefer. Och det med omvittnat hårda tag.
Offside kom med en granskning i måndags. Vilket skakat om förbundets ledning. Vi på Fotbollskanalen hade en granskning av förbundet i slutet på juni. Kanske kan en ledning vifta bort en granskning, men inte flera.
Frågan är bara vad konsekvenserna blir? Vad vill svensk fotbolls medlemmar? Det är en sak att många efterlyst förändring både på kansliet i Solna och i hur förbundet jobbar, men vill man att det ska gå till så här. I våras var Roger Sandberg tydlig när han slutade. Ingen information. Ingen insyn. Helt olika syn på ledarskapet.
Idrottspsykologen Janne Ferner som skiftade från förbundet till GIH var lika tydlig: ”Dels är det mina chefers ledarskap som krockar med mina värderingar och det är inte något vi lär ut här på förbundet utan då handlar det om omtänksamhet och samarbete. Jag har verkligen inget emot förändringar men det måste förankras hos personalen med ett tydligt varför och det har inte funnits någon förankring alls.”
I Offsides granskning finns många fler röster som tecknar liknande bilder och det är uppenbart att här har Andrea Möllerberg haft för avsikt att stöpa om rejält, snabbt och delvis utan hänsyn till de som hamna i kläm. Cheferna under henne som hon givetvis varit med och valt ut har kört på i liknade spår. Vilket skapat en rädsla och en tystnadskultur på förbundet och även delvis i fotbollsrörelsen i stort. Vad är priset för att säga vad jag tycker?
Nu är det inget nytt med tystnadskultur på SvFF eller i rörelsen, men det senaste halvåret har missnöjet och oron varit av en styrka som jag inte känt av tidigare. Folk som jag pratar med på förbundet mår fysiskt och psykiskt illa och en del säger sig fundera på att sluta trots att man saknar ett jobb att gå till. Är det alla? Nej, garanterat inte, men tillräckligt många.
Det är klart att Andrea Möllerberg är ansvarig som högste anställd, men i slutändan landar ansvaret hos Fredrik Reinfeldt och styrelsen. Han har gett klartecken till omstöpning och backat förändringen. Han har infört en helt annan ledarstil på förbundet. Han går inte att nå för oss journalister, men det är inte heller lätt för dem som är inom rörelsen.
Det tog lång tid innan alla i styrelsen hade hans telefonnummer. När jag pratade med en styrelseledamot i somras var bilden att nu hade alla fått numret, men det hade inte varit givet från när han valdes. Även inom Sef och EFD har man upplevt svårigheter att nå ordföranden, enligt vad jag hör.
Fredrik Reinfeldt vill helst ha korta och rappa styrelsemöten. Han är alltid oerhört påläst och kunnig, hans pressträffar imponerar men det är klart att en del hoppar till när inte ens styrelsen är informerad över att Sverige ska söka EM med Danmark. Något Dagens Nyheter beskrev tidigare i våras.
Att svensk fotboll haft mer än sin beskärda del av starka män som kör på är en del av historien, men många har varit skickliga socialt. Något Reinfeldt antingen inte är eller inte tycker det är värt att lägga tid på. Han är helt enkelt rätt beroende av sin generalsekreterare och förbundets ledning och i dagsläget är bägge pressade av ett utbrett missnöje.
Inom rörelsen uppskattar man inte att Fredrik Reinfeldt har så många andra uppdrag och dessutom plockar ut fullt arvode av förbundet. Vilket är 114 000 i månaden. Lägg till det att Reinfeldt fick förbundet (Håkan Sjöstrands beslut) att ta halva kostnaden för hans assistent trots att SvFF redan hade en person anställd med det uppdraget.
Att sommarens ordförandekonferens lades kloss på Almedalendagarna i Visby (där Reinfeldt var på andra uppdrag än SvFF) var inte heller något som gladde distrikten. Deras representanter fick i dessa spartider för svensk fotboll åka till Visby en helg i slutet på juni. Alla förstår reskostnaderna för det.
Det finns en stor oro i svensk fotboll och det är att pengarna är slut. Att man måste strama åt. Futsalverksamheten ficktidigare i år ett brev om hårda tag efter beslut i förbundsstyrelsen: ”Den nya uppdaterade budgeten uppgår till 5 miljoner kronor årligen (att jämföra med sedan tidigare budgeterade knappa 18 miljoner för 2024) där GS har fått i uppdrag att bereda frågan om hur budgetminskningen ska genomföras.” Från 18 miljoner till fem.
En person jag talar med säger att SvFF-ledningen nog helst velat lägga ner futsal men det får man inte för Fifa och Uefa. I stället stryper styrelsen det maximalt. Det är en jakt på pengar och resurser inom svensk fotboll och det skakar om på många ställen inom svensk fotboll. Och där allt hopp sätts till att Sveriges herrar når VM i USA. Om inte blir det än hårdare tider.
Det finns många skäl till en historisk konferens i höst. Landets samtliga distriktsordföranden ska träffas och det utan att Fredrik Reinfeldt är inbjuden. Något som aldrig hänt tidigare i svensk fotboll och det är klart att ordförandefrågan är något som kommer att vara uppe till diskussion. Granskningarna av förbundet hjälper inte det sittande styret.
Man ska veta att distrikten har makten i svensk fotboll och man sitter på 172 av 262 röster på ett årsmöte och där de 60 elitklubbarna har 90 röster. Nu behöver det inte betyda att alla går åt samma håll, men det är klart att det är ett speciellt läge för svensk fotboll.
Det ska sägas att Fredrik Reinfeldt valdes av en majoritet av rösterna på årsmötet 2023 och min bild är inte att det låg några konspirationer bakom valet. Snarare fanns det en längtan i svensk fotboll efter ett nytt ledarskap hos tillräckligt många för att stötta valet av Reinfeldt. Man var trött på det gamla och att svensk fotboll splittrats.
En del klagar på att Fredrik Reinfeldt inte gav några intervjuer om sin plan inför valet. Vilket är en korrekt beskrivning men han följde processen som gäller i svensk fotboll (och i de flesta liknande verksamheter i Sverige) och intervjuades av valberedningen som har representanter för distrikt och elitklubbar. Plus att han hade en dragning för de röstberättigade och svarade på frågor.
Många efterlyser nu den erfarne Lars-Christer Olsson men kanske glömmer bort att han satt i SvFF-styrelsen i många år. Han var del av ledningen som stod bakom projektet att slå ihop distrikten till färre som fick svensk fotboll att polariseras. Uppenbarligen ansågs han inte vara framtiden och blev varken valberedningens val eller årsmötets.
Frågan är vad som sker i mars 2025? Då ska eventuellt Fredrik Reinfeldt stå till omval. När jag i i början av juli stämde av med valberedningens ordförande Håkan Wifvesson var han öppen med att man skulle använda sommaren till att sondera stödet för Reinfeldt. ”Jag vill vara opartisk och lyssna av rörelsen”, sa han.
När jag ringde Wifvesson i veckan då valberedningen hade haft ett första möte efter sommaren var det ett 180-gradigt skifte. För det första fanns inte en bild av vad rörelsen tyckte och för det andra skulle det inte kommuniceras. Nu skulle man följa tågordningen med besked kring om Reinfeldt ställer upp för omval eller ej först 15 november.
Det lustiga var att även i kontakt med SvFF:s presschef Petra Thorén om Fredrik Reinfeldt tagit beslut om han ställer upp i valet 2025 eller ej kom samma ord, ”tågordningen”: ”Valberedningen meddelar den 15 november vilka av de som sitter på utgående mandat som ställer upp för omval. Det är tågordningen."
Det är många som hyllar föreningsdemokratin inom svensk fotboll. Nu är det helt enkelt upp till medlemmarna att agera om man vill ha kvar Fredrik Reinfeldt eller om man vill ha ett skifte. Jag inser givetvis att det är långt från fotbollsplaner och läktare till styrelserummen i distrikten och elitklubbarna, men om man vill ha förändring är det här jobbet börjar.
Klart att jag kan förstå att Fredrik Reinfeldt vill ligga lågt med besked. Om han säger nu att han inte ställer upp för omval blir den sista tiden svårmanövrerad. Om han säger att han ställer upp lär motståndet kunna växa snabbare. I hans fall är det bäst att hålla sig till tågordningen som han verkar fått både valberedningen och presstjänsten att fatta.
Om man nu är engagerad i svensk fotboll och upplever att den tvära kursändringen under Reinfeldt/Möllerberg är fel då behöver man börja agera nu. Det handlar om att påverka distrikt och klubbar som är representerade i valberedningen för att höras. Sedan behöver man ta fram en kandidat. Någon som kan samla svensk fotboll och därmed dra till sig tillräckligt med röster på årsmötet i mars 2025.
Och om man inte gör jobbet eller vill anstränga sig nu kan man inte heller klaga i mars 2025 om det skulle bli ett omval av Fredrik Reinfeldt. Förvisso kan man nominera kandidater fram till januari 2025, men det är nu grunden läggs om man vill se en ändring i hur svensk fotboll styrs.