Christian Kouakou kom fram i AIK:s ungdomslag och gjorde allsvensk debut för A-laget 2011 i en bortamatch mot Gefle. Då blev han även klubbens yngste debutant i allsvenskan genom tiderna.
- Det var inget jag ens hade tänkt på eller förväntat mig. Jag var med i truppen för att det var lite småskador och någon avstängning. Det var bara kul för mig att få hänga med i bussen till Gävle, se hur alla förberedde sig och alla fansen som var med oss. Sen blev jag tillkallad för att ta på mig matchtröjan och spela. Det var en dröm som gick i uppfyllelse, jag var 16 år och fick spela i allsvenskan, säger Kouakou i podcasten Lundh.
Du började ju träna med A-laget redan när du var 14 och blev uppflyttad i A-laget som 15-åring. Då sa Andreas Alm att "vi flyttar inte upp en 15-åring, vi flyttar upp Christian Kouakou". Hur var det att komma upp i den unga åldern? För du hade ju varit bollkalle bara några år tidigare.
- Varje dag var som en dröm. Precis som du säger så var jag bollkalle, det var dem spelarna som jag kastade bollar till och kort därefter så delade vi omklädningsrum. Det var inspirerande och väldigt kul men jag fick snabbt anpassa mig och veta om att jag är en del av laget. Det var inte bara att gå dit för att ha kul, jag var där för att ta min plats även om jag var ung. Så man fick anpassa sig och komma till sin rätt med träningar och allting. Även om det var svårt så kom det med tiden och det blev bara bättre och bättre.
Vem tog hand om dig?
- Det var Martin Mutumba som tog hand om mig direkt. Vi satt väldigt nära varandra och han hjälpte mig med det mesta. Kort därefter så blev även Robin Quaison uppflyttad, vi är från samma område, åkte till träningarna tillsammans och umgicks varje dag. Så man hittade sitt unga gäng med Martin Mutumba i spetsen.
Vad betydde Mutumba för dig?
- Han betyder väldigt mycket. Det är en grabb från förorten som man själv fick se vinna SM-guld med hans karaktär och allting. Så han betyder väldigt mycket för mig.
Just det här med att man pratar om den blå linjen och liknande, vad betydde han som vägvisare för er?
- Att det är möjligt. Det är möjligt att komma från den blå linjen och ändå spela i allsvenskan. Det gav en motivation med att "om han kan så kan jag också". Man ville bara pusha sig själv och göra det han har gjort med att vinna SM-guld. Så det var bara en stor motivation att se honom spela.
Hur var det att komma in i AIK som klubb i det läget?
- Jag är uppväxt och har haft mina ungdomsår i AIK. Det har alltid varit AIK mot resten och det var väl den approachen man hade från ungdomsåren. Sen har man alltid vetat om att det är en storklubb men annars så tänkte jag inte så mycket på att jag tillhörde AIK just där och då. Just eftersom jag har varit där under alla mina ungdomsår så var det inget speciellt på det sättet.
När du var en ung talang och fick spela så tidigt, även om du inte spelade jättemycket de första åren, jag gissar att du fick anbud precis som många andra ungdomsspelare. Vad gjorde att du valde att stanna i AIK och Sverige?
- Jag hade varit över i Twente med min familj och allting var egentligen klart. Jag skulle bara hem till Sverige och packa väskorna. Då kom AIK med det här budet och jag kände väl att jag valde tryggheten och att jag redan kände till klubben. Att ta steget upp till A-laget var kanske lite enklare än att gå utomlands. Det är svårt att veta hur det hade gått men det är även många som vänder hem. Jag kände väl att det bästa för mig var att fortsätta i Sverige och försöka mig på A-lagsfotboll så snabbt som möjligt.
Hur tittar du tillbaka på det nu?
- Jag ångrar ingenting. Jag har fått en otrolig erfarenhet av att spela A-lagsfotboll i så tidig ålder. Även om jag inte spelade så mycket så fick jag ändå träna med vuxna män och vara med i det tempot. Det har gjort väldigt mycket och har hjälpt mig än idag.
Även om Kouakou fick spela lite grann och göra några inhopp gick det allt trögare för den tidigare upphaussade talangen. Efter säsongen 2013 valde Kouakou att lämna AIK för BP.
- De (AIK) ville ju förlänga efter de här tre åren när jag hade blivit 18. Då ville de förlänga med tre år, så de hade alltid en plan för mig och att jag skulle få ta det där steget. Det var inte så många som blev uppflyttade när de var 15 år, så det är väldigt svårt för dem också med vad man ska göra med en så ung spelare. Så de hade väl en plan på min utveckling från att jag var 18 år och framåt, men sedan var det mitt beslut att lämna.
Varför beslöt du dig för att lämna AIK?
- Jag kände väl att jag inte hade spelat och jag ville inte känna, efter de här tre nya åren på kontrakten, att jag hade suttit på bänken i sex år med massa utlåningar. Så jag kände att jag behövde ta ett nytt steg. Och inte bara jag, även agenten som jag hade då och min familj kände att det kanske var bättre att gå till BP, en lite mindre klubb där jag kunde få speltid. Därför valde jag att lämna.