Tidigare AIK- och BK Häcken-tränaren Andreas Alm, numera i danska Odense, är aktuell med en roman - En av elva - som bland annat handlar om det hårda maktspelet i en storklubb med klubbledning, spelare och supportrars tryck.
Nu berättar Alm mer om romanen, i podcasten "Lundh", samt om hur han upplever agentvärlden, som sedan flera år tillbaka är sammanflätad med fotbollen och som i vissa fall har haft kopplingar till kriminalitet.
Alm menar att han generellt sett håller sig borta från transfermarknaden.
- Jag som tränare har valt att hålla mig väldigt långt ifrån spelarrekrytering över huvud taget. Helst vill man ha kontakt med tränaren som agent, men det är inte många agenter som har kontakt med mig. Är det så är det andra perspektiv och intressen än specifika spelare. Jag har levt ganska långt ifrån det där. Jag är inte naiv, jag hör vad andra säger, men...
Vilken fara är detta för fotbollen?
- Det är nästan så att det ska vara tyst när du ställt den frågan, för den svarar nästan på sig själv. All påverkan utifrån som är negativ… Ordet "kriminalitet" säger sig själv. Det funkar inte i samband med något om det ska bli bra.
Hur ofta har du stött på det i de miljöer du befunnit dig i?
- Jag hör om exempel på det. Jag är på den distansen att jag aldrig utreder det så långt att jag vet om det till slut verkligen är så. Det är lite så jag upplever de som bevakar det, man kommer ganska tätt på, men inte alltid så tätt på att det är bevisat. Jag får förhålla mig till det, ju fler gånger jag hör det desto mer kan jag anta att det finns något. Men jag är för långt ifrån det i min vardag.
Hur talar du med dina spelare om agenter om det skulle vara någon som har koppling till element som påverkar på annat sätt?
- Det gör inte jag, för jag har noll kronor i budget som tränare.
Har du valt att inte söka dig i den riktningen för att slippa allt det här?
- Jag har valt det för att det inte står i mitt avtal, jag har ingen uppgift för det. Jag har noll kronor i budget som tränare. Jag kan inte skriva avtal, vare sig med mina assisterande tränare eller ledarstaben eller någon spelare. Jag kan inte köpa en whiteboardpenna.
Men samtidigt finns det lite frustration kring det från huvudpersonen Josef?
- Ja, precis.
Vilket går emot vad du har sagt i intervjuer, att du är så väldigt tydlig med att du inte har åsikter om att önska spelare eller så, men i boken finns det en frustration över tränarens maktlöshet. Var befinner du dig?
- Det är ett sätt att säga att jag och Josef, det beror lite på hur jag känner mig själv, inte är samma person. Men det kan vara så att jag i största delen av mitt liv inte tycker att det är en frustration, men om jag känner den frustrationen vid ett tillfälle kan jag förstå hur den artar sig och kan finnas i andra i alla fall. Det är någon form av empati att förstå hur andra kan känna och hur en situation kan vara.
I boken blir det en situation där tränaren sätts under tryck av klubben, där de väldigt gärna vill spela en spelare för att man vill sälja och huvudpersonerna i klubbens ledning, ordförande och sportchefen, skiter i hur spelaren och tränaren tycker och tänker. Hur vanligt är det här?
- - Jag tror att det framgår i boken vilken typ av nivå och påverkan som är naturlig och acceptabel kontra vad som blir övertramp. Men ser du helheten i Europa tror jag att det är väldigt vanligt att påverkan sker, och övertramp tror jag att alla tränare har varit med om på ett eller annat sätt.
Hur reagerar man?
- Känner jag mina tränarkollegor rätt är vi rätt stolta. Vi äger vår laguttagning, det är vårt jobb att göra. Ger du upp den vet du också att du inför spelare och andra ger upp det enda som gör att folk kanske följer dig.
Lyssna på hela avsnittet med Andreas Alm i spelaren ovan.