Den nuvarande Odense-tränaren Andreas Alm har under flera år skrivit på två fackböcker, en om laguttagningar och en om psykisk ohälsa inom fotbollen.
Under pandemin fick han tid att skriva mer och då mynnade det ut i romanen En av elva som nu släpps av Mondial.
- Jag hade två halva manus till två fackböcker. Jag slog ihop dem. Jag ville på något sätt äga tid och rum och kunna skriva lite friare när man skriver roman. Det är en anledning. Sedan finns det något triggande i att göra något som man aldrig har gjort, säger Andreas Alm i podcasten Lundh.
Boken handlar mycket om en huvudtränare och om det hårda maktspelet i en storklubb med klubbledning, spelare och supportrars tryck och det är en ganska mörk bild som målas, men i romanform.
- Det är ett friare val. Jag kan korsa karaktärer och tid och rum på ett annat sätt i en roman och leka med berättelsen och de huvudämnen som jag vill ha. Sedan är det en utmaning att skriva det, det är en trigger att klara av något som man aldrig har klarat förr. Men det finns mycket igenkänning i situationer och karaktärer. I romanen får du ett redskap att mixa det på ett sätt så att det är sant och samtidigt fiktion.
Bland annat inleder Alm boken om hur tränaren och hans då gravida flickvän blir utsatt för en attack när någon ser till att deras bostad fylls med sex liter skadeinsekter och har sprayat avgå på ytterdörren vilket skapar en kaosartad natt.
Det hela slutar med att flickvännen och tränaren förlorar barnet, relationen tar slut, klubben tystar ner attacken och lokalmedierna är solidariskt tysta.
Vad är sant?
- Det är inte bara en fördel att man kan leka med tid och rum när man skriver en roman. Fördelen är nu också att jag kan svara på samma sätt. Det blir lite undvikande. Men jag märker när jag skriver att min fantasi är ganska begränsad. Jag håller mig tätt på det som har skett. Jag kan utifrån det till viss del leka genom att kombinera saker med andra saker som har skett. Men just precis den scenen ligger inte långt ifrån verkligheten, nej.
Hur var det?
- Att skriva den scenen?
Nej. Hur var den upplevelsen?
- Dit vill jag inte gå med något som är i boken egentligen. Jag tycker att det förtar väldigt mycket från när läsaren får boken i handen. Det finns igenkänning, det finns människor som kommer känna igen karaktärer och andra scener, men jag vill gärna att man får ta med sin erfarenhet och sina tankar till de scener man läser. Det skulle kännas som en liten buzzkill att ta livet av vissa scener.
Du säger att du har begränsad fantasi. Tränaren i boken köper en startpistol som han ska borra upp för att skydda sig. Det är svårt att inte hamna där. Du var tränare i AIK i många år, i Vejle, i Häcken och nu i Odense, det är svårt att inte undra hur det var att uppleva det trycket?
- Det är en skarp miljö att vara fotbollstränare. Så är det ju. Det finns hot och hat runt dig ständigt. Det räcker med att du är på en match så får du förmodligen höra ett och annat som normalt inte är okej. Tyvärr anpassar vi tränare oss till det, vi accepterar det till en större grad än vi borde. Men jag tycker att det där är svårt, för vi är också ett snitt av ett samhälle… Det blir väldigt stora frågor. Jag försöker att hantera det utifrån min situation, att jag kan genomföra mitt jobb.
- Men jag vill också uppmuntra till att ha dialog kring situationer som kan uppstå inom maktspelet i en klubb men också med de som påverkar maktspelet där det finns ett tryck, om vi sedan pratar om supportrar eller en styrelse eller mina chefer och spelare, eller media för den delen. Alla har en roll och vet lite hur spelet fungerar. Jag tror att det behövs teflon och kevlar för att inte förgås i det, för att kunna vara tränare länge i elitfotbollen i Europa och världen.
Hur påverkar det din familj?
- Familjen lever nog i en medvetenhet… Det finns lite grann med Josef, som är huvudkaraktären och tränare i boken, han har en episod där han försöker förbereda sin familj på vad som kan ske när man är i en storklubb utifrån hot och hat. Han misslyckas till viss del med det. Det är svårt att förbereda människor på saker som sker som du aldrig har varit med om. Det är samma sak för en familj. Du kan vilja göra dem gott, men det är inte säkert att det räcker till när det sker något.
Det blir lätt att man spelar sarg ut i den här frågan…
- Ja, jag gör ju det nu. Men det är två anledningar: dels mitt privatliv, dels mina tidigare arbetsgivare, och dels… Vi förstör ju handlingen i boken om vi lägger ut för mycket. Det blir lite så.
Har du någon gång köpt en startpistol eller ett annat vapen själv?
- Jag passar på den frågan. Så du slipper ha spoiler alert på rubriken för avsnittet.
Varför passar du?
- Jag tycker att passa passar ganska bra. Det finns en bok som folk inte har läst ännu. Där är vi.
Är man intresserad av fotbollens värld är den väl värd att läsa för att få inblickar, men jag vill inte förstöra handlingen, jag vill mer lyfta handlingen till något större - varför kan vi inte prata om det här på allvar? För vi vet bägge hur det går till, men vi kan inte prata om det på allvar, för människor far ju illa i hoten och hatet?
- Jag kan skriva ganska mörkt, för jag är trygg med att läsaren tar med sig kunskap om det ljusa i fotbollen. Det är jag trygg med. Men när du och jag sitter så här, en anledning till att jag inte har velat göra poddar tidigare är att jag tycker att det hamnar mycket om mig som person i fokus. Om jag säger något utifrån det jag har upplevt och inte refererar till ett större sammanhang som finns i boken så hamnar det återigen på mig.
- Jag är lagom intresserad. Inte för att jag är rädd för det, jag är rätt så ointresserad av mig på det sättet. Jag är mer intresserad av fenomenet och att få ett samtal med andra. Så fort jag beskriver vad jag har varit med om måste jag förklara för andra. Det vore som att jag skrivit en biografi istället för en roman. Jag vill inte berätta för andra, jag vill bjuda in fler att delta i samtalet så att jag får ta del av andras erfarenheter och tankar också. Det är lite där jag är. I rollen som tränare blir det mer vad som är viktigt för klubben, där har jag en annan roll, men som författare… Jag talar gärna om boken, men jag tycker att jag vill hålla det ifrån mig lite grann.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.