Tidigare IFK Norrköping-spelaren Pontus Almqvist är i dag en del av Serie A-nykomlingen Parmas trupp. Även om det bara blivit ett par matcher från start trivs han i klubben som fastnade för svensken efter hans lånesäsong i fjol med Lecce.
- De hade sett vad jag hade gjort i Lecce. Jag fick inte med mig poängen, men jag skapade väldigt mycket och fixade många straffar. De såg vad de ville ha in i laget. Utåt sett kan man tänka att: ”Du har bara startat nån match”. Men jag ser det inte riktigt på det sättet. Jag vet att de tror på mig och jag har snackat med sportchefen och tränaren. Så det finns en plan för mig med, säger Pontus Almqvist i podden Lundh.
Ja, för du har ett långt kontrakt med Parma?
- Exakt. Så det är även därför jag sitter lite lugnare i båten. Jag har varit utlånad tre-fyra år i rad, så nu kändes det riktigt skönt att få ett långtidskontrakt. Man kan jobba i det tysta med tålamod och bara köra på därifrån.
Pontus Almqvist gjorde rejält avtryck våren 2020 i IFK Norrköping och många var intresserade av honom men till slut köptes anfallaren loss av ryska Rostov i en stor affär.
- Jag hade inte så bra koll. Det var jättekul att många var intresserade, men det är skillnad när det verkligen står på pappret att: ”Du kan flyga imorgon”. Jag kommer ihåg att jag snackade med Jens Gustafson (Norrköpings dåvarande tränare) och han sa: ”Får du en sådan här chans så måste du ta den. Du vet aldrig när den kommer igen”.
- Sedan snackade jag med min familj och min agent. Alla sa samma sak. Då kände jag att: “Det är det här jag har jobbat för. Jag vill bli utlandsproffs”. Just då var Ryssland kanske en topp fem-liga. Det var många i landslaget som spelade där. Jag kände att det är det här steget jag ska ta. Det kommer att vara tufft, jag kommer aldrig ha det lika bra som jag hade det i IFK Norrköping, men det är det här jag har kämpat för. Så det är bara att köra på.
Hur mycket spelade nollorna som stod i kontraktet roll? För ofta när man gick till Ryssland var det rätt stora pengar och man betalade väldigt låg skatt i det landet.
- Det är klart att det påverkar. Det var ett bra kontrakt och så fick jag ändå spela i en bra liga som det var då. Så det var bara att skriva på.
Allt förändrades i februari 2022 när Ryssland angrep Ukraina.
- Alltså, man kände inte av det så mycket där. De försökte prata ner situationen och sa att: "Det här är över om en vecka" och hela den biten. Vi fick höra väldigt mycket från Sverige, men där så var det liksom: ”Nej, det är inga problem. Det är en vanlig grej”. Men vi märkte ju.
- Vi snackade med våra familjer hemma och kände att: "Det här är inte rätt". Framför allt när Rostov ligger 20 minuter från gränsen. Så man kunde se militärplan komma flygande. Det var en lite obehaglig situation.
- Så jag tog beslut att vi skulle snacka ihop oss och sedan snacka med presidenten för Rostov. Då sa jag att: "Vi kan inte gå in där och säga att vi är oroliga". Det kommer de aldrig att köpa. Så jag sa att: "Vi får säga att våra mammor gråter hemma". Familjen är väldigt viktig i Ryssland, så då var det inga problem.
- Sedan snackade vi med tränaren och han försökte få oss att stanna. Men sedan sa han att: "Ni har ändå sagt att era mammor mår dåligt. Skulle ni sagt att ni mår dåligt, då skulle jag aldrig släppa er. Men på grund av det här så kan ni åka". Så jag kom på en bra plan där.
Hur rädd var du själv?
- Alltså, man blir ändå påverkad. Det var ganska lugn stämning med alla människor i Ryssland och Rostov. De visste ju inget annat. Men när man snackade med familjen var det klart att de var oroliga. Så var det. Men jag visste att: "Nu är det dags att åka hem". Så det var bara det jag fokuserade på.
Hur svårt var det att komma ifrån Rostov?
- Det var svårt för flygen började bli inställda. Jag snackade lite med Jordan Larsson och Filip Dagerstål som också var i Ryssland. Vi tänkte att vi skulle boka något privatjet tillsammans och åka hem. För det gick inga flyg. Men jag vet inte, de tog sig hem på något sätt. Sedan fick vi åka tåg. Jag tror att det tog 72 timmar totalt att komma till Sverige. Så det var en resa.
Hur var känslan när du kom därifrån?
- Det var en magisk känsla. Jag kände att det hade varit så stressigt den perioden och att man inte hade kunnat fokusera på fotbollen helt ut. Så det skulle bli skönt med en lång semester. Men sedan var det dags igen tre dagar senare, då fick jag försöka fokusera i Nederländerna (dit han gick på lån). Men det var svårt i början, jag hade inte riktigt släppt det där. Man var ganska stressad.
Hur ser du på att Ryssland är utkastat ur fotbollsvärlden? Är det rätt eller fel?
- Jag vet inte, jag är inte så insatt i just det. Det är många människor i Ryssland som är otroliga människor, men som inte kan säga vad som helst. Jag kommer ihåg tolken, han var en underbar människa. Så jag tycker det är synd med allt som händer. Såklart för alla i Ukraina. Men även många i Ryssland som inte kan göra någonting. Men jag vet inte riktigt om jag ska vara ärlig.
Det kom ju besked från Fifa om att du hela tiden fick gå på lån tills kontraktet löpte ut. Har du hört några reaktioner från Rostov kring det? De betalade trots allt rätt mycket pengar för dig.
- Det gjorde de. Men jag hörde inte ett enda ord på alla år. Inte ett enda ord från tränaren eller så. Jag tror de tänker att vi är mesar för att vi drar därifrån. Det var ju så de tänkte. Så jag hörde inte ett enda ord - men det var skönt också. Det var inte så att jag ville sitta och prata med dem heller.