I veckan ska Marcus Antonsson och Malmö FF ta sig an Chelsea i Europa Leagues 16-delsfinal. Onekligen ett skifte för anfallaren som i somras tvingades träna med Leeds Uniteds U23-lag och vägrades att äta med A-lagsspelarna trots kontrakt med klubben.
Allt för att tvingas i väg – vilket överraskade svensken:
- Ja, då kom jag ändå från ett lyckat lån. När jag var frisk gick det hur bra som helst i Blackburn. Jag var viktig, jag var en av de tre-fyra som tränaren ville spela match in och match ut. Jag gjorde åtta mål och fyra assist första halvan av säsongen, där jag spelade lite mer som vänsterforward. Sedan kom en skada som höll mig borta tio veckor, och på våren gick det lite tyngre mer poängskörden, jag var in och ut och vi hade värvat en annan för att vi verkligen skulle ta oss upp med Blackburn. Det var lite tyngre, säger Marcus Antonsson i podcasten Lundh.
- Men där fick jag faktiskt några meddelanden från Leeds sportchef när jag levererade. ”Mål igen, grattis, fortsätt så här!” Det var det enda jag hörde av honom. Då förväntar man sig att de såg det jag gjorde där när jag var i form och var frisk och hel. Jag förväntade mig att gå på semester och sedan återvända till Leeds och förhålla mig till ett år där och att jag skulle få chansen i alla fall, men på sommaren fick jag ett brev hem till Sverige att jag skulle infinna mig med U23-laget en vecka senare. Jag fick en vecka mer semester och skulle vara med U23. Då blir man lite… Jag förväntade mig att få en ärlig chans när jag ändå visade vad jag kunde när jag var hel i Blackburn. Det var segt.
Marcus Antonsson lämnade Kalmar FF sommaren 2016 för Leeds United som betalade runt 15 miljoner kronor för honom. Efter en stark start där han blev månadens spelare i augusti tappade han sin startplats och föll längre och längre ner i hierarkin. Sommaren 2017 gick han på lån till Blackburn och hjälpte klubben att återvända till Championship och hoppades då att få en ny möjlighet i Leeds United.
Anslöt du någonsin till U23-truppen?
- Ja, jag anslöt. Jag kände att jag inte kunde springa och ha semester hur länge som helst, jag behövde komma igång och träna.
Du träffade aldrig nye tränaren Marcelo Bielsa?
- Nej, jag har aldrig haft någon kommunikation med honom. Jag tror att han kom precis då när jag krigade på i gymmet för mig själv.
Om du ser till klimatet, är det mycket tuffare när man kommer från Sverige kontra Blackburn och Leeds, att det är väldigt kortsiktigt?
- Ja, det är det här med tålamod – du ska in och leverera direkt. Gör du inte det… har du tur får du två eller tre chanser att hoppa in, annars kan du plötsligt hamna längst ner på listan. Det kände man av. Det märkte jag under tiden jag var i England, att spelare som varit tongivande och givna i laget helt plötsligt kunde vara utfryst om det kom en ny tränare. Han kan skickas till U23-laget för att de vill bli av med honom.
Hur är sammanhållningen mellan er spelare då?
- Den är ändå bra. Någonstans stöttar man. När jag var utfryst kände jag att jag hade förtroendet från A-spelarna, de var arga. Vi skulle inte få ta mat från buffén som alla hade, vi hade ett rum bakom, allt för att frysa ut en ordentligt. Då kände jag ett stöd från spelarna, att de blev irriterade och förbannade på vad klubben höll på med. Det är inte värdigt att behandla någon på det viset. Sammanhållningen är absolut bra i sådana lägen, det upplevde jag i alla fall.
Kan du ändå vara förvånad över att de inte har mer tålamod? De gör en stor investering på sommaren i dig men ändå är du inte med i planerna nästa år och skickas på lån till Blackburn. Hur ser du på det, är det tålamodsbrist?
- Absolut. Samtidigt är jag inte förvånad, för de bytte ägare och sportchef. Jag glömde nämna det innan, jag var Cellinos kille, jag var hans värvning. Jag var inte tränarens val, som jag trodde från början. När han då sålde klubben… han tog in mig på Elland Road och hade möten med mig…
Förre ägaren Massimo Cellino
- Ja.
En total galning, väl?
- Ja. Det är han. Men gillar han dig så gillar han verkligen dig. När han tog in mig på kontoret berättade han att han tror på mig. Det var under den tyngsta perioden när jag inte fick spela över huvud taget, men han sade att jag skulle fortsätta kämpa. Men Wood öste in mål och där satt jag på bänken. Jag är inte förvånad över att de bytte. Han sålde klubben, helt plötsligt var det en annan ägare och en ny sportchef. Där kände jag direkt att han inte ville ha mig. Det är så det funkar. De har inget tålamod, och levererar du inte direkt när det kommer in en ny tränare eller en ny sportchef kan det göra att man får lämna. De knuffar bort dig.
Följer du Leeds och Pontus Jansson nu?
- Absolut. Det gör jag. Framför allt är jag glad för ”Ponnes” skull, att det går bra nu. Sedan har jag fortfarande några polare som spelar, så det är klart att jag gläds med framgångarna.
Pontus Jansson jämför fansen med Malmö, kände du likadant, att det var ett sådant drag kring klubben?
- Ja, det är otroligt drag där. Vart man än kommer i England är det fullt på bortasektionerna. Det är otroligt vilken fanbase de har.
Till slut gav Marcus Antonsson upp och valde att skriva på för Malmö FF och med åtta mål i allsvenskan och fem mål i Europa-spelet har han hittat tillbaka till formen som tog honom till Leeds sommaren 2016.