I helgen som gick drog den australiensiska ligan i gång och för Marcus Antonsson och Western Sydney blev det derbyförlust mot Sydney FC med 1-2.
Antonsson började på bänken och fick enbart ett kort inhopp.
- Vi har potential att vinna eller gå hela vägen, tror jag. Det är väldigt speciellt med lönetak och grejer här, så det är ganska jämna trupper överlag. Men jag känner att vi har en väldigt fin dynamik i år. Rutinerat blandat med unga spelare som har tagit stora kliv på försäsongen. Så det känns väldigt bra, vi har en väldigt fin harmoni i truppen, säger Marcus Antonsson i podden Lundh.
För egen del blev det fem mål och tre assist på 24 matcher i fjol. Det är inte riktigt de siffrorna man är van vid att se från dig. Vad var det som inte stämde första säsongen?
- Det är alltid svårt att svara på. Det började bra, det kändes bra. Precis som för laget, egentligen. Vi gick bra och var länge med i topp tre. Sedan gick det lite utför. Vårt momentum vände, vi började förlora matcher och vi skapade färre målchanser. Hela den biten. Så det är väl kopplat till laget. Det är ofta så, man behöver ett lag bakom sig. Så förhoppningsvis kan det ändras till i år och att min egen statistik kan bli bättre på så vis också.
Innan du kom till Australien var du faktiskt i Saudiarabien på ett halvårskontrakt. Utifrån sett verkar det lite udda att man åker dit på ett halvårskontrakt.
- Jag skrev på för ett och ett halvt år, och det var det jag hade räknat med. Men sedan åkte vi ur i sista matchen och blev degraderade till andraligan. Då dök denna möjlighet upp som jag ville hoppa på i stället, och för deras del blev det så att de byggde om. Det blev en sådan lösning och i slutändan så funkade det väldigt bra.
Hur var det att spela fotboll i Saudiarabien?
- Det var en ny erfarenhet. Det var framför allt varmt. Fotbollen där var annorlunda. Som det är, beroende på var du befinner dig någonstans. Väldigt individuellt skickliga spelare, på en väldigt hög nivå. Taktiskt sett så kunde det hända lite vad som helst. Sedan var det matcher som var totalt sönderblåsta med VAR till och från. 15 minuter tillägg och så vidare. Så det hände mycket där.
På något sätt kom du ju dit innan den här enorma ruschen av stjärnspelare. Kunde du ana då att den skulle komma?
- Ja, absolut. Det märkte man av. Ronaldo var ju där innan jag kom och sedan började det pratas. Vår president var väldigt mån om att vi skulle stanna kvar, för han visste vad som skulle komma. Det var tydligt. Sedan, strax efter jag lämnade, så började det egentligen. Då fattade man ju att han hade förstått tidigare vad som var på gång och på så sätt var man inte förvånad.
Hur framförde ägaren sin reaktion när ni åkte ner?
- Han var såklart otroligt besviken. Det var en väldigt speciell upplevelse när man blev nedflyttad i sista omgången. Allt levde hela tiden. Det var liveuppdatering från bänken kors och tvärs. Sedan när man fick beskedet att det andra laget, Al-Khaleej, hade vunnit sin match och vi åkte på stryk mot Robin Quaison och Ettifaq i sista matchen. Då blev det en stor besvikelse. Vi såg inte ägaren då, eller presidenten, direkt efter i omklädningsrummet och sedan så skildes vi åt där i omklädningsrummet. Man sa hej då till grabbarna som man hade spelat med det senaste halvåret - och sedan var man på väg till flygplatsen och skulle hem. Så det var ett väldigt snabbt och konstigt avslut.
Hur gick det med lönen?
- Det gick bra, det var inga konstigheter. Jag hamnade i en väldigt fin klubb som var väldigt noga med allt sådant. Det var ingenting som strulade för min del. Så min upplevelse där var väldigt bra.
Varför var Australien alternativet? Var det det som fanns eller ville du iväg från Saudiarabien?
- Det var lite det här äventyret som du var inne på innan. När man ändå börjar komma lite till åren så har jag väl känt så. Innan har man haft tankar på att försöka slå sig in i landslaget och haft de ambitionerna. Men desto mer åren går, och man blivit nobbad och allt sådant, så försvinner det lite. Då blir det lite ett annat synsätt. För min del i alla fall. Så när det här äventyret dök upp och du har en fru som alltid har drömt om Australien, att få se det och resa runt och bo där, Sydney specifikt, då blev det ganska stort påtryck hemifrån också. Det blev ett gemensamt beslut som kändes bra för oss båda.
Att ta klivet till Saudiarabien, vi har alla sett de fantasilönerna. Sedan pratade jag med Jacob Rinne, och han menade på att det finns olika skikt där. Att man kanske inte alltid kommer upp i de fantasilönerna när man kommer utifrån. Hur var det för dig? Var det pengar som förändrade ditt liv på det halvåret?
- Precis som han säger, så är svaret att det är klart att jag inte tjänade några miljarder som Ronaldo liksom. Så funkar det inte. Men det är klart att det var en stor bidragande faktor. Den stora anledningen till att jag gick dit var för att det var pengar som jag inte kunde tjäna någon annanstans. Så det är inget att hymla om.
Hur mycket tog du in det politiska - som vi ändå pratar mer och mer om efter VM i Qatar och liknande - om att det kan finnas en problematik att gå till sådana länder och spela?
- Ja, nej, det är ju liksom svåra frågor att svara på egentligen. För min del så är det ärliga svaret att jag såg över mitt eget hus. Jag hade det erbjudandet och valde att hoppa på det, helt enkelt. I den situationen min karriär var i. Så ja, det var väl det helt enkelt.
Har du känt av någon kritik? Eller förstår alla att du såg till att maxa det för din egen del?
- Jag vet inte, jag tror att det alltid blir snack. Jag kommer knappt ihåg men jag upplevde det inte så starkt. Så stark kritik. Men det finns alltid folk som tycker och tänker. Någonstans så tar jag beslut utifrån mig själv, utifrån min framtid och vad jag tror är bäst. Så står jag för det.
Vad fanns det mer för alternativ efter din starka Värnamo-säsong när kontraktet löpte ut? Du hade naturligtvis Saudiarabien med stora pengar. Vad fanns det mer att välja på?
- Jag hade väldigt mycket. Det var såklart ett stort intresse. Det är alltid så, gör man mål - och så mycket mål som jag gjorde - så är det många som hör av sig. Men det var ingenting jag kände var som det skulle vara. Återigen, där jag var i min karriär så kände jag att det var ekonomin som var viktigast om jag skulle flytta på mig - eller ett stort äventyr. Redan där var Sydney ett alternativ, faktiskt. Så det var egentligen Saudiarabien eller Sydney jag valde mellan då, och då valde jag att gå på Saudiflytten av ekonomiska skäl. Att jag sedan fick möjligheten att hoppa på Sydney, alltså att jag fick en andra chans att gå till Sydney, då blev det liksom... Den dialogen var redan startad lite innan, så det blev ett ganska snabbt beslut och ett naturligt steg att ta.
Du gick ju som proffs till Leeds, du var utlånad till Blackburn och har även varit i Norge. Hur står sig Saudipengarna i förhållande till de flyttarna? Är det mycket, mycket mer?
- Ja, det var bättre. Så kan jag väl säga.
Behöver du jobba efter karriären?
- Behöver och behöver. Jag tror aldrig att jag kommer vilja sitta ner och inte göra någonting. Utan man vill alltid göra någonting. Sedan har det alltid att göra med vad man gör med sina pengar, hur man väljer att ta hand om dem. Där hoppas jag att jag har samlat på mig tillräckligt med kunskap och sådant för att hålla i dem väl.