Det är två år sedan Jonas Eidevall lämnade FC Rosengård efter att ha blivit klar för Arsenal i Women’s Super League.
Nyligen avslutade han sin andra säsong med ligacupvinst, semifinal i Champions League och en tredjeplats i WSL som ger plats i Champions League.
- Det har varit en väldigt utmanande säsong utifrån det faktum att vi har fått många spelare skadade och borta med långtidsskador. Vi har behövt hitta lösningar på det under säsongen. Under de förutsättningarna har vi gjort saker och ting väldigt, väldigt bra, lyckats vinna en titel och var väldigt nära att få spela en Champions League-final. Det tycker jag att vi ska vara stolta över, säger Jonas Eidevall till podcasten Lundh.
Jonas Eidevall har kontrakt även över nästa säsong men vill sätta sig ner med Arsenal-ledningen redan i sommar för att få klarhet.
- Jag tycker att det är naturligt att vi nu till sommaren behöver sätta oss ner och diskutera vad vi ska ha för framtida inriktning. Man märker att det under säsongen är väldigt hektiskt, man behöver ha fokus på nästa match och kommande match därefter. Nu till sommaren blir det ett ypperligt tillfälle för både mig och klubben att fundera över hur vi ska ha det framgent.
Vad vill du?
- Jag trivs jättebra i Arsenal. Jag tycker att det är en väldigt stimulerande arbetsplats att vara på. Men som jag sade, det viktiga är att man har en gemensam samsyn på vad man ska åstadkomma. Har man inte det blir det aldrig bra. Det måste man sätta sig ner och diskutera. Men de två år som har varit superba.
Det känns som att man på damsidan är mer öppen för att ta in tränare från herrsidan än vice versa, även om det finns några undantag. Upplever du att det är så att du inte kommer vara så aktuell på herrsidan, att du inte kommer få frågan om att ta ett herrlag?
- Jag har fått förfrågan.
Vilka klubbar är det?
- Det kan jag tyvärr inte säga här.
Kan du precisera något?
- Det har varit på herrallsvensk nivå.
Som huvudtränare?
- Det har inte varit rätt tajming då. Men samtidigt tänker jag att det här finns bitar som jag gör i dag i Arsenal som kanske är helt omöjliga att göra om du jämför med superettan-nivå. Då pratar jag om att leda en ledar- och medicinsk stab som består av 20 personer, det är så klart ett helt annat ansvar du har som ledare i form av hur du delegerar och använder multidisciplinära färdigheter. Du har en spelartrupp med över tio olika nationaliteter och tio olika landslag att hålla kontakt med, du spelar Europaspel och behöver hantera reselogistik och förberedelser och förstå olika kulturer som du kommer till.
- Det är väldigt svårt att hitta en svensk klubbmiljö där du kan få alla de sakerna. Då kanske du måste komma till de absolut största herrklubbarna för att komma i närheten av det. Men det är också jätteviktiga faktorer i hur du ska verka som fotbollstränare, att du måste vara duktig på de sakerna. Det är stor skillnad på att vara fotbollstränare och ha en assisterande tränare och vara van vid att göra allt själv där du kanske till och med tvättar efter matcherna till att du ska leda en stor organisation där du behöver vara duktig på att delegera och få tydliga rollbeskrivningar så att alla kan bidra till det gemensamma målet. Jag hoppas och tror att det är erfarenheter som kan vara positiva för mig på individnivå framåt också.
Vad tänker du dig framåt, vad vill du?
- Just nu tänker jag bara Arsenal. Ibland när jag är här på träningsanläggningen och man tänker på allt vi har så tänker jag att det är helt fantastiskt att man är här. Kan man vara på något ställe som kan vara i närheten lika bra? Jag vet inte.
Betyder det något om det är herrar eller damer?
- Nej, det gör det inte för mig.
Svenska tränare på herrsidan har ganska svårt att göra avtryck, på damsidan är det kanske lättare eftersom svenska damligan har eller i alla fall har haft högre status ute i Europa. Hur ser du på det, är det så?
- Jag tror att det är viktigt att du visar att du kan göra europeiska resultat om du vill vara i en europeisk toppklubb. Damallsvenskan enskilt är inte vad som har gjort att jag har kunnat ta mig till Arsenal, men att jag har lett svenska lag till kvartsfinalspel i Champions League och kunnat visa vilken fotboll vi kan spela när vi spelar mot de lagen där, det har varit en viktig faktor, så klart, att kunna skaffa sig Europaerfarenhet. Det tror jag nästan att man ser som en gemensam faktor för många tränare som går utomlands, att man är lyckosam i internationellt cupspel.