Svensk fotboll har traditionellt sett associerats med ett starkt försvarsspel och en 4-4-2-formation. Men de senaste åren har många tröttnat på "det gamla" och förespråkat att herrlandslaget ska spela mer offensiv, framåtlutad fotboll.
I och med Jon Dahl Tomassons inträde som ny förbundskapten har de fått sin önskan uppfylld. Dansken förespråkar en offensiv och underhållande fotboll, vilket han försökt implementera i blågult.
Men det har skett på bekostnad av försvarsspelet, som har sett skakigt ut samtidigt som Sverige släppt in elva mål på sex landskamper. Blågult har dessutom förlorat tre av sex landskamper under "JDT:s" ledning.
Som resultat på det har en debatt uppkommit kring huruvida Sverige borde gå tillbaka till det gamla spelsättet eller om man ska fortsätta med det nya. Och när tv-experten Alexander Axén gästar podden "Lundh" ser han att landslaget står inför ett vägskäl.
- "Fotbollen går framåt, man kan inte spela 4-4-2", allt det där gnället som har varit. Då säger jag att det är så jävla lätt då att vara Erik Hamrén och komma in med en halsduk, dansa lite i Skavlan, och säga att: "Nu ska vi köra". Det är lysande - så åker man på en 0–4-torsk. Då åker man direkt och ställer bussen och kör 0–0 mot Tyskland på Ullevi. Sedan är man tillbaka i skiten. Här har vi en (Jon Dahl Tomasson, reds. anm.) som är beredd att köra och offra sig. Som gör att nästa tränare som kommer, kommer kunna köra lite till framåt. Jag menar att vi tar rätt steg nu, säger Axén och fortsätter:
- Men det stora problemet är inte de offensiva spelarna, det stora problemet är de defensiva spelarna. Vi har inga försvarare. När du tittar i allsvenskan och superettan idag så är det inte fränt att vara försvarare längre. Så det är det som är det stora dilemmat, det är inte mittfältet och framåt. För där är vi ganska bra och kan mäta oss med många av de största - men försvarsspelet är inte tillräckligt bra. Så vi får ta ett steg i taget och sedan får vi se vart det tar vägen.
Men är det då modellen, om man inte har några försvarare, att ösa på framåt och pressa så fort man tappar bollen? Att blotta sig? Vi såg ju det mot Azerbajdzjan, Sverige kunde ha hamnat i 0-1-underläge. Inkast nära deras egen hörnflagga och pang: Sverige är pressat och plötsligt så var det Victor Johansson som gjorde ett par otroliga räddningar, Isak Hien gjorde som Börje Salming gjorde på sin tid och räddade på mållinjen. Det känns som att det kan straffa sig så otroligt snabbt.
- Det kommer att göra det, och det gör det när man spelar offensiv fotboll. Jag hör ju mig själv sitta och försvara försvarsspel, som jag aldrig gjort förut. Jag fattar att man måste göra det men det blir också på bekostnad. För går vi tillbaka, då kommer vi också vara torftigare framåt. Det är så det är. Och då är frågan, vad vill vi ha nu? Ska vi stå där nere mot Azerbajdzjan och spela tajt bakåt och hoppas på den där målchansen, eller att Isak ska göra två dribblingar och sätta en ribba in som Zlatan gjorde mycket på sin tid? Eller ska vi köra på och kanske släppa in ett samtidigt som vi kanske gör två eller tre?
- Det är det här som är tjusningen med vad vi ska välja för fotboll just nu. Och en sak som jag störde mig som fan på när jag började läsa efteråt (Matchen mot Estland, reds. anm.) var: "Det här håller inte mot bättre lag". Men vi mötte inte ett bättre lag, nu mötte vi det här laget. Man måste vara här och nu, för det är den inställningen man går in med som tränare.
- Du kan inte tänka: "Aha vi möter Frankrike idag, då måste vi göra så här. Men nu möter vi Azerbajdzjan...". Vi måste köra. Och jag säger det igen, det är en utmaning. Vi har inte försvararna som man skulle behöva ha i det här läget. Men ska vi då ge upp istället för att vi kör? Det är det som är frågan.
Lyssna på hela avsnittet med Alexander Axén i spelaren ovan.