Stina Blackstenius, 26, spenderade två år i Göteborg - två dramatiska år, skulle man kunna säga. Först vann hon sitt andra guld i damallsvenskan med klubben, men bara kort efter det kom beskedet att klubben läggs ner.
Nu har 26-åringen lämnat Häcken för England och Arsenal, men i Lundhs podcast berättar hon om tiden i Göteborg.
- Där och då var det ju väldigt turbulent. Vi hade ju egentligen ingen aning om att klubben skulle läggas ner och en blixt som kom från klar himmel egentligen. Klart att det blev frågetecken om hur det skulle bli för oss spelare och vart vi skulle ta vägen. Man hann ju tänka redan första dagen att ”Vad gör jag nu? Vart skulle jag kunna tänka mig att flytta? Finns det några klubbar som eventuellt är intresserade?”. Samtidigt så var de väldigt tydliga med att vi skulle försöka att hålla oss lugna och någonstans landade ändå i någonting väldigt bra för oss spelare och vi hamnade i en bra miljö.
Ja, hur upplevde du året i Häcken?
- Väldigt, väldigt bra. En professionell klubb som tog hand om oss som att vi hade spelat där mycket mer än vi hade gjort. De hade höga ambitioner och det matchade vad vi spelare ville. Sen fick vi komma till en fin anläggning med bra faciliteter, så det blev väldigt mycket bättre än vad vi hade det i Göteborg. Så vi ska vara väldigt nöjda att vi blev väl omhändertagna och tilläts vara professionella.
Hur kände man kring Peter Bronsman som å ena sidan satsat enorma resurser på Göteborg men som samtidigt lite chockartat ville knuffa bort det. Vad var era känslor som spelare kring det?
- Just där och då så hade man lite svårt att förstå beslutet. Men nu så här i efterhand så kändes det definitivt att Peter hade en plan för att det skulle bli så här hela tiden. Att han ville att det skulle landa i vad det faktiskt gjorde. Så lite delat, för i början visste man inte varför beslutet togs men det visade ju sig senare.
Om man ser till Häcken då så förlängde du en kort tid för att täcka upp över Champions League, hur resonerade du där?
- Dels så handlade det ju om att det var bra matcher mot bra motstånd. Men också såklart att jag hade spelat i Göteborg i ett år och i Häcken i ett år, så jag ville väl känna att jag lämnade med flaggan i topp, och kände att jag gjorde det jag kunde för att ställa upp för klubben och laget så mycket som möjligt.
Om du ser till att det sportligt inte blev den utveckling som man kanske hade hoppats på och Mats Gren fick lämna, hur ser du på säsongen?
- Resultatmässigt är vi ju såklart inte nöjda med att vi inte vann ligan. Men samtidigt kände jag under hösten att det saknades några procent för att vi skulle vara det vinnande laget. Vi tappade poäng i matcher där vi helt enkelt ska vinna om man ska gå för ett SM-guld. Samtidigt gick Rosengård starkt och gjorde en bra säsong. Så det var väl välförtjänt i slutändan. Men jag är nöjd över den utveckling som vi hade och vi fick med oss ett Svenska Cupen-guld som också var Häckens första. Så det finns både positiva och negativa delar med året. Men det är klart att vi hade önskat att vi hade fått ihop det och fått med oss ett SM-guld.