Victor Edvardsen har ett succéartat år i Djurgården bakom sig. Den nyblivne 27-åringen hade stor del i att klubben är klart för åttondelsfinal i Europa Conference League och tog allsvensk medalj. Han fick följa med landslaget på en nyligen avslutad vinterturné och mycket talar för att han stannar i Djurgården.
- Det är att fortsätta att utvecklas och vara med på resan som har startats. Vi går in i ECL-åttondel, vi kommer att ha kval och hela den biten under sommaren. Att vinna ett SM-guld hade vägt tungt. Samtidigt har jag en dröm om att gå ut någon gång och testa mina vingar. Jag tror att alla förstår att man har de drömmarna med, säger Victor Edvardsen i podcasten Lundh.
Anfallaren har haft en rätt osannolik utveckling efter att ha varit ung talang i Blåvitts akademi som gjorde mycket mål fram till 2015 fick han lämna klubben. Därefter blev det spel i norska tredjedivisionen, Stenungssund och Oddevold innan han nästan slutade. Lyftet blev en flytt till division 2-klubben Karlstad BK och efter två säsonger där blev det Degerfors där han gjorde rejält avtryck.
Ändå är det Blåvitt som var hans klubb och den som satte avtryck när han växte upp, men i dag är relationen ingen speciellt.
- Ja, hur är den… Klubben har jag ingen relation till. Jag känner staben lite. Håkan Mild ville jag gå med varje gång när jag var maskot. Han var ändå kapten i IFK Göteborg, alla ville gå med honom. Jag har stor respekt för de två. Alla mina närmsta vänner där nere är Blåvitt i stort sett. Min bror följer Blåvitt slaviskt. Det är klart att mina föräldrar också gör det. När vi mötte Blåvitt på Tele2 stod min brorsa i Blåvitt-klacken. Jag är uppvuxen i en Blåvitt-familj, men spelar för Djurgården. Det är ett jobb jag gör, och jag är otroligt tacksam och glad över att jag är i den färger jag är.
När man läser din beskrivning av IFK Göteborg så ger du en bild likt många andra har gjort, att om man inte passar in i en speciell mall så blir man bortsorterad. Var det så? Det var Mats Gren som till slut släppte dig med ett tvåminuterssamtal, men var det så att om man inte passade i mallen helt så fick man inte vara kvar?
- Jag kände så. Alla kan kolla om man går tillbaka hur mycket mål och poäng jag gjorde 2014-2016 där. Det var otroligt mycket mål, men jag fick aldrig chansen. Då undrar man hur jag inte kunde få det när andra spelare, som Deniz Hümmet var i Malmö och gjorde lika mycket mål, han fick chansen. Då börjar man undra vad som är fel.
Finns det något ansvar hos dig?
- Det är klart.
Vad gjorde du fel?
- Jag hade en ännu värre attityd när jag var yngre än i dag, om du förstår.
Jag förstår, och jag tror att lyssnarna fattar.
- Man är ung, man är vilsen. Man tränade mer än man var i skolan, hela den biten. Även fast jag hade koll på mycket så var jag vilsen de åren. Jag gjorde grejer innan jag tänkte mig för. Jag tror att det kan vara en stor faktor. Samtidigt, efter mitt första år i Degerfors så ställde vi frågan till Blåvitt om de var sugna, gav dem möjligheten, men de sade nej, att det var passé och att det nu var ett nytt kapitel.
Du har ändå sökt dig till dem och de har inte varit intresserade?
- Min agent har ställt frågan till klubben. Jag har aktivt inte gjort det. Men vi pratade, vi tänkte att vi ställer frågan och ser.
Hur känns det?
- Någonstans, om jag ska vara ärlig, känns det väldigt skönt. Jag har ingen plikt gentemot dem. Jag är ingen supporter i dag. Det är klart att jag tycker att det är kul när det går bra för dem, men jag har ingen plikt till den föreningen över huvud taget. Jag har full respekt för deras supportrar och alla mina vänner som är där, folket jag känner i olika kretsar och så. Men just föreningen behöver jag inte ha någon respekt för, för jag har gjort mitt. De har valt att kapa det. Det är så det är.
Redan när det var tal om AIK och du strejkade någon dag i Degerfors, även om det inte blev något, men redan då var det rätt kraftfulla reaktioner i Göteborg. Hur är det för dig att komma till Göteborg? Är du rädd att någon ska gå på dig?
- Det är jag inte. Efter matchen mot Blåvitt hemma när jag gjorde tre, då var jag i Göteborg helgen efter. Det är klart att någon kan slänga något ont öga eller droppa en kommentar, men jag behöver inte vara rädd över att vara där. Men det är klart, det är inte konstigt om jag har hängt i vissa kretsar när jag var ung och man är på väg till den största rivalen i allsvenskan, det är klart att det blossar upp sig, och att det gör det från båda hållen. Då sade det bara pang.
Så hade du varit kvar i de kretsarna och om det hade varit en polare till dig som gjort det du gjorde, att vara på väg till AIK, då hade du reagerat likadant?
- Det är klart att jag hade. Jag tror till och med att mina föräldrar och min bror, även om de var glada för min skull att jag kanske skulle få chansen, ändå hade det i åtanke, att jag skulle tänka mig för lite extra innan jag gjorde något.
Vad är det för kretsar du har rört dig i? Det har skrivits om bengaler och slagsmål och liknande. Hur långt ut på de flankerna har du varit med Blåvitt-supportrarna?
- Inte jättelångt. Det är klart, jag har stått i Blåvitt-klacken i stort sett under hela mitt liv. Det vet alla, det är ingen hemlighet. Jag är vän med folk som står i klacken och sympatiserar med Blåvitt. Mer än så kan jag inte säga.
Om du ser till Djurgården-klacken, hur är din relation med dem?
- Väldigt bra. Jag får en otrolig kärlek varenda dag. Jag var på båda derbyna i hockeyn i mellandagarna, stod i Djurgården-klacken. Dels för att jag tycker att det är kul att titta på hockey, men också att man engagerar sig. Det betyder mycket för så mycket människor, bara att de får se ett ansikte. Den kärleken jag får av dem varje dag överallt, på sociala medier, på twitter, allt, det betyder skitmycket.
Hur ofta nyper du dig i armen över hur det har vänt på fem år?
- Då och då gör jag det. Men jag brukar snacka med min mamma om det, när man väl är inne i det så hinner man inte tänka så mycket, det bara flyter på. Man är i en fas hela tiden där man vill utvecklas. Jag har även polare som påminner mig om det, att stanna en-två dagar ibland och bara reflektera över det jag har gjort. Men jag vill inte stanna, jag vill bara fortsätta.