Hjalmar Ekdal flyttade från Stockholm till USA för att gå på college, och komma fram till om det verkligen var fotbollen han ville satsa på. Väl där bestämde Ekdal sig för att satsa på sporten, och han kände att USA inte var den ultimata platsen för utveckling just då.
- Jag kände väl där efter ett halvår att nu får jag ge fotbollen en chans på riktigt. Och ska jag göra det så är det bäst att flytta hem till Stockholm för det finns bättre förutsättningar där. Så jag bestämde mig rätt tidigt för att flytta hem.
Varför var inte BP aktuellt då?
- Från min sida var det aktuellt men jag tror det snarare var från deras sida.
Och vad var signalen från dem?
- Det fick jag inte riktigt ta del av.
Men de sa att du inte var välkommen?
- Ja, men på ett bättre sätt.
Men det var ändå beskedet?
- Ja, det var beskedet.
Och istället blir det Frej, hur var den känslan att du hamnade där?
- Men där och då bestämde jag mig för att gå all-in på fotbollen. Och Frej tillhörde superettan och det såg jag som ett rimligt steg för mig att ta. Ur det perspektivet var det inga konstigheter. Jag hade Roberth Björknesjö som tränare och som jag kände sen innan i BP. Så det kändes som ett bra steg och jag kom snabbt in i det och fick spela ganska mycket. Jag tog kliv och fick spela seniorfotboll i Superettan. Det var nog den biten som var den viktigaste för mig, att kunna spela seniorfotboll.
Fick du ganska snabbt upp hoppet att ”jag har mer och ge och kan ta mig upp”?
- Ja, det gick bra och jag kände att jag tog kliv ganska snabbt. Så utan att tänka för långt fram och se mig själv i allsvenskan året efter så kände jag att det var på god väg och jag gillade vad jag gjorde. Jag fick ju som sagt en nytändning och trivdes ju i mitt beslut.