Akademiverksamheterna blir allt vanligare i landet, men samtidigt pratas det om risken att tappa en viktig del av den svenska fotbollen – bredden.
Detta har gjort att debatten mellan bredd och elit har aktualiserats och en av frågorna är om det faktiskt går att satsa på båda samtidigt. Journalisten Patrik Brenning har arbetat kring just de här delarna under en längre tid och han menar att det finns otaliga fördelar med att främja bredd- och spontanidrott i större utsträckning.
- En missuppfattning är att om man ska prata bredd att det handlar om att du ska träna en gång i veckan och sen ska du sitta hemma och spela tv-spel resten av tiden. Gynnsamt för spelarutveckling är att du idrottar så mycket som möjligt, men då kan man fråga sig hur du ska idrotta. Om vi organiserar fotbollen jättehårt från sex år, vi kör träningar fyra gånger i veckan - det kommer en rad problem med det, säger Brenning och fortsätter:
- Dels så kan man se att risken för förslitningsskador ökar, risken för att barn tröttnar ökar, det kommer att sortera bort talanger. Hur ska vi ha planer för alla de här om det ska bedrivas en seriös och organiserad verksamhet på en fotbollsplan flera gånger i veckan? Det vet vi att det är omöjligt. Finns det ett alternativ för barn att idrotta så mycket? Spontanidrottandet då? Så fort man pratar med en hockey-människa så säger man att det inte är några barn som spelar hockey på gatorna längre. Nej, vad beror det på? Om man kikar lite på forskningen så är en teori, som det finns ganska mycket belägg för, att den organiserade idrotten riskerar att svälta ut den spontana idrotten, säger Brenning.
Men är inte risken att de hamnar i… säger jag som har barn, att det är väldigt lätt att man fastnar vid en skärm i stället? I teorin fattar jag och så var det ju när jag växte upp, att man höll på. Men om man åtminstone är som jag, som har haft barn i Stockholm, så är det inte bara så ”nu vill den börja på volleyboll”, nej, det är kö, eller den vill spela handboll. I teorin låter det fantastiskt.
- Men om du tar en boll och går ut fyra personer på baksidan, då är det ingen kö.
Jag säger lycka till för de som ska göra det med dagens unga.
- Apropå skärmtid så har jag försökt, jag håller på att jobba på en bok om talangutveckling, och testa mig på att bevisa att skärmarna är ett hot mot ungdomsidrotten. Men om man korskör tiden för när iPhone kom, jag tror att det var 2007, och så kollar man när deltagarsiffrorna för idrotten började sjunka så var det långt innan skärmarna kom. Redan innan iPhone och allt det där kom så pratade man om att idrottsdeltagandet sjunker för att DVD:erna konkurrerar ut idrotten.
Men om man är en ung tjej eller kille som älskar att spela fotboll och vill göra det, ska man då begränsas på grund av mindre tryck på planer och liknande? Det är bättre att du spelar en annan sport en eller två dagar i veckan för att du blir en bättre atlet. Det kanske man inte tar in som tioåring?
- Nej, så kan det ju vara. Men det handlar också om hur många val i livet vi ska lämna till våra tioåringar. Det är klart att de ska få bestämma vad de vill göra med sin fritid, men de får inte äta hur mycket godis, de får inte äta vad de vill till middag varje dag. Det finns ju också logiska och rimliga beslut som vi måste ta till våra barn. Om man då pratar om maximal talangutveckling, vi ska få så många bra fotbollsspelare som möjligt, då är det forskningsmässigt rimligt att inte bara träna fotboll hela veckan, utan ägna sig åt andra aktiviteter, summerar Patrik Brenning.
Lyssna på hela avsnittet av podcasten Lundh med Patrik Brenning i spelaren.