Efter att ha inlett säsongen som utlånad till danska Esbjerg är Franz Brorsson tillbaka i Malmö FF. Mittbacken som snarare verkade vara på väg bort från klubben har plötsligt spelat sju matcher i rad när MFF vunnit fem och kryssat två.
- Jag kom från att inte ha spelat de sista matcherna i Esbjerg, och nu har jag plötsligt spelat alla matcher sedan jag kommit tillbaka utom cupfinalen. Lite överraskad över att jag fick chansen så snabbt. Men å andra sidan har vi mycket skador på just backpositionen, säger Franz Brorsson till podcasten Lundh.
- Det var mer om tränaren skulle behöva kasta in mig snabbt. Han ser mig på träning och sådant, jag är väl bra där. Men jag hade kanske väntat lite längre, men det var bara att ta chansen direkt.
I mitten av maj berättade Franz Brorsson för Expressen om när förre MFF-tränaren Uwe Rösler stängde in mittbacken på en toalett för att ge honom en rejäl utskällning efter en match mot Häcken. Nu berättar Brorsson mer om den tyske tränarens hårdföra metoder.
- Där och då hade man ändå lärt sig vad det var för en slags person: impulsiv. Han kanske inte såg exakt vad det blev för konsekvenser för en individ. Han kunde reagera så. Sedan lade han kanske inte så mycket vikt på det. Är man ung kanske man går och tänker på det efter att man fått en sådan hyvling, det kan ju påverka en jättemycket.
Hur lång tid tar det innan man slutar lyssna på någon som mest skäller?
- Bra fråga. Någon månad, skulle jag säga. Spelar man bra och får höra att man är dålig och att han skriker på en, och att det sedan är samma sak om man spelar dåligt, då väger det inte så tungt. En tränare som bara står och skriker för mycket, oavsett hur det går, det är inte så optimalt, tror jag.
Det finns många historier. Jag har hört om unga spelare som började gråta i omklädningsrummet. Hur reagerar man då som en mer etablerad spelare?
- Jag pratade med dem efteråt och sade att de skulle skita i honom, att de hade gjort det hur bra som helst och att han var på mig och andra också. Egzon var han också på mycket.
Egzon Binaku?
- Ja. Han kunde skrika mer på vissa. Det var enklare att ta vissa än att gå på äldre spelare.
Det låter lite som mobbing?
- Det var enklare att gå på yngre spelare som inte har erfarenhet. Det kanske är hans stil alltid med en annan kultur bakom sig? Det kan bli kulturkrockar också. Men i Sverige är det kanske inte normalt att göra på det sättet, att gå på yngre som kanske inte säger emot eller står upp. Är du 17-18 år och en tränare står och skriker på dig och hotar att du inte ska få träna med A-laget… Det är inte bra.
Hur såg han på skador och sjukdomar och så när det medicinska teamet kom och sade att någon spelare hade problem?
- Jag kan bara gå till mig själv. Jag blev skadad andra året, jag fick en stor inflammation i magpartiet. Jag hade gått på smärtstillande ett tag och tränat på, det kändes bra. Sedan hade vi ett träningsläger i Marbella inför Chelsea-matchen. Vi tränade hårt där nere och spelade Dynamo Kiev i en sista träningsmatch. Det var en tuff match. Sedan kom vi hem, och magen blev riktigt irriterad nere vid ljumskarna. Jag hade riktigt ont, jag kom till träningen på måndagen och kunde knappt jogga. Jag kunde inte ens passa bollen, och sade att jag nog behövde gå av, det funkade inte.
- Då blev han jättefundersam över vad jag hade gjort över helgen. Jag sade att jag inte hade gjort något, jag hade vilat. Jag sade att jag hade en inflammation i magpartiet. Han trodde inte på mig, han trodde att jag hade gjort något. Dagen efter, på tisdagen, kom jag på kryckor. Det blev inte alls bra, jag kunde inte gå. Det gjorde riktigt ont, folk blev helt chockade när de såg mig. Folk frågade om jag hade ramlat, jag förklarade att jag hade fått en infektion.
- Då såg tränaren mig, men han sade inget. Sedan gick han ut på presskonferensen och sade att han inte visste vad som hänt mig, att jag var frisk på fredagen när vi lämnade Marbella men att jag nu inte var frisk. Han sade att jag inte var redo till matchen mot Chelsea. Då har han sett mig sitta med kryckor i omklädningsrummet, men han gick ut och sade så. Då tappar jag respekten.
Pratade man med MFF-ledningen om det här?
- Jag höll inte på… Jag försökte fokusera på mitt. Jag körde bara på. Men efter det, för min del, var det bara att gnugga vidare och inte fokusera så mycket på honom. Andra har väl gått vidare, men…
Du var tyst uppåt?
- Ja. Jag snackade ju med de andra killarna och så. Man visste om vad som försiggick.
Är du förvånad över att det inte har blivit mer medialt uppmärksammat? Det har kommit fram lite småbitar, Markus Rosenberg hade något citat i en lång intervju med Erik Niva, Traustason sade i min podd och du och Erdal Rakip berättade för Jonas Hansson. Är du förvånad över att det inte har blivit mer?
- Jag tror att journalister inte vågar skriva. Spelare vill kanske inte heller gå ut och säga för mycket. Man vaktar sin tunga, annars får man det i nacken. Det kan vara en anledning till att man inte vill berätta allt eller säga för mycket detaljer för att man själv inte ska få en massa skit om det blir en stor grej. Jag vet inte vad som kommer bli av denna podd, men jag vet att man får akta sig för vad man säger. Men man vill också berätta vad som hände. Det ska man också kunna göra, kan man tycka.
Du har haft flera tränare och dessutom varit i Esbjerg. Hur mycket av den här typen av machoproblem finns i fotbollen? Alla inser att det han håller på med inte är rimligt, men man biter ihop för att rädda sitt kontrakt, eller vad det nu må vara.
- Det tror jag är jättevanligt, att man inte vill ha en dispyt med media eller klubben. Vi måste ha en lön att stå på. Säger man vad man tycker och tänker kanske en klubb skiter i att ta en. Det har säkert hänt mycket värre saker och händelser i storklubbar, men att folk valt att vara tysta. Man ser kanske i böcker senare i livet, att det är då de berättar. Då är det skit samma, för då har man gjort sina pengar och karriären är över. Jag tror att fler öppnar upp sig senare i karriären.
Det går inte att komma ifrån att han gjorde rätt bra resultat med Malmö FF. Vad hade han som var bra?
- Resultaten var absolut extremt bra. Han fick oss att vara väldigt strukturerade. Han såg till att vi gjorde jobbet. Gjorde man inte jobbet ordentligt fick man höra det, vilket också var bra. Man ska få höra det om man inte gör jobbet. Det blev mycket poäng, vi kom tvåa till slut.
Han tog er framför allt vidare i Europa League två gånger. Där fick han ändå sluta. Då blev man återigen lite förvånad. Eller?
- Det var kanske sättet han utförde det på. Han satsade också mycket på äldre. Det var någon match jag hade gjort det bra i allsvenskan och tänkte att jag skulle få chansen i Europa League, men var då plötsligt på bänken. Då hade han ingen anledning, vilket jag visserligen uppskattar att han kunde säga, men han ville ha erfarna spelare på planen. Visst, jag uppskattar att han berättar det för mig, men det kanske också var en sak som vägde in då yngre spelare gjort det väldigt bra på träning men inte fick spela så mycket under honom. De fick för mycket skit, som jag inte tycker att de borde få ta.