När Malmö FF åker till Borås för att möta IFK Värnamo på lagets tillfälliga hemmaplan i allsvenskans tredje omgång saknas återigen Anders Christiansen. Den danske mittfältaren har inte spelat en tävlingsmatch för Malmö FF på snart ett år.
- Status är att jag försöker att komma tillbaka efter en lång rehab och det tar sin tid. Samtidigt finns det inte något behov av att stressa tillbaka, så vi tar en dag åt gången och ser hur allt ligger till med mig, men också med truppen såklart. Just nu gör vi det otroligt bra, så där finns ingen stress på det sättet, säger Christiansen i podcasten Lundh.
Hur ofta tänker du tillbaka på det som hände för knappt ett år sedan på träningsplanen här i närheten?
- Ganska ofta.
Vad är det för tankar som kommer genom huvudet när du tänker tillbaka på det?
- Det är såklart negativa tankar, men sen försöker jag att släppa dem så fort som möjligt. Men det är någon gång per dag som jag tänker på det.
Du fyller 34 i sommar, ledsen att jag påminner dig. Du har ett kontrakt som löper ut i december, hur går snacket med Daniel Andersson?
- Vi pratar mycket, varje dag, men inte så mycket om kontrakt. Det är bara på presskonferensen sist och när du frågar om det nu som jag funderat på det, annars har min tanke bara varit att komma tillbaka och spela fotboll. Det är det viktigaste för mig, inte hur långt mitt kontrakt är.
Vad vill du själv framåt? Vill du fortsätta spela, det behöver inte vara i Malmö, eller vill du se att du kan spela?
- Ambitionen är såklart att spela, annars hade jag slutat för tio månader sedan. Jag har inte gått igenom den här långa rehaben bara för att ge upp, det är för att jag fortfarande har kärleken för att spela fotboll, jag älskar att komma in och träna varje dag, utmana mig själv och laget, nya utmaningar med Europaspel, SM-guld och cupguld. Det är mitt driv, så det tror jag att jag alltid kommer att ha. Det är väl också det jag kommer att sakna mest, men jag har absolut inte funderat på vad som händer om tre, sex, tio, eller 36 månader. Just nu handlar det bara om att komma tillbaka och spela igen.
Men om Malmö ville att du skulle stanna, hade du gärna skrivit på ett längre kontrakt? Det finns en trygghet också att veta att du blir kvar.
- Ja, absolut. Jag stänger absolut inga dörrar i fotbollen, det ska man inte göra, men det är inte heller så att jag har någon stress att skriva på något nytt kontrakt. Jag tror att alla vet att jag älskar att spela i Malmö och jag tror att Malmö gillar att ha mig här, så det är en naturlig kommunikation och förståelse med vad som ska hända. Man får inte heller stressa, för mig handlar det om att spela fotboll. Det är klart att om jag inte kan spela fotboll igen finns det ingen anledning för Malmö att skriva ett nytt kontrakt. Det är inte något som vi har pratat om, jag vill ta mig tillbaka och spela fotboll och spela matcher också.
När jag intervjuade dig för två år sedan pratade du om det här svåra, du hade inte kommit i väg till Saudiarabien och det svåra i att spelare kan gå som Bosman, men klubbar är man inte intressant så förlänger man inte kontraktet. Jag tänker att du hamnar i det läget med ett kontrakt som löper ut och en säsong där du inte har kunnat spela, att du blir sårbar på något sätt?
- Ja, det är klart, jag är äldre också. Jag tror att jag pratade om det också, man är som mjölk.
Precis, du kommer ihåg det.
- Ja, exakt och slutdatumet närmar sig och det vet jag om. Men helt ärligt så stod jag för tio månader sedan och trodde att min fotbollskarriär var slut, nu står jag i en situation där jag troligen kommer att spela match igen. Det är också något som jag har lärt mig att inte tänka på vad som händer i morgon eller om en vecka. Jag vet uppriktigt inte vad som händer. Nu vet jag att vi slutar snart, sen åker jag hem till familjen, sen är det fredagsmys och så får vi se hur jag känner när jag vaknar i morgon, om det är bra eller inte bra och sen får vi ta en dag i taget.
Finns det en befrielse i det?
- Otrolig.
Vad är det som är skönt med att känna så?
- Det känns bara befriande att ha en frihet. Att inte fundera på vad som ska ske, speciellt i fotboll och för mig. "Jag ska sluta skolan, jag ska vara heltidsproffs, jag ska inte spela i Lyngby, jag måste ta nästa steg. Var är jag om tre, fem, åtta år? Hur ska mitt liv se ut? Nu blir jag såld till Nordsjælland, hur länge ska jag vara här? Nu kommer jag till Italien, hur länge ska jag vara här? Nu gick det dåligt, nu ska jag ta ett steg tillbaka, nu ska hitta mig själv i Malmö, men jag ska inte vara i Malmö för länge, jag ska vidare. Nu var jag i Belgien och så blev jag skadad".
- Det har varit så stressigt hela tiden. När jag kom tillbaka från Belgien var starten på att "njut av att spela fotboll, njut varje dag", jag är tacksam för att jag spelar i en storklubb som Malmö. Jag funderar inte på vilken match eller nästa steg, då spelar jag bra och nu har jag fått ännu en bekräftelse, inte bara i fotboll, livet generellt, jag vet inte vad som händer i morgon. Det kan hända en olycka, det kan vara att allt är bra, det kan vara att jag hade förväntningar om att vi ska på semester och så blir vi sjuka.
- Det var också något som inspirerade mig i Italien, varför ska vi stressa och inte bara njuta att vi är här? Nu får vi en aperitivo eller nu får vi ett glas vin till kvällsmaten, varför måste det vara den här, det är något som stressar mig, det här hamsterhjulet, livet efter fotbollen - måndag till fredag 08-16 måste du jobba, du längtar till det blir helg, men du hatar när det blir söndag för att du ska jobba i fem dagar.
- Det hamsterhjulet stressar mig och det har jag inte nu, jag har aldrig känt att jag längtar till semestern. Jag längtar till att komma i väg på semester med familjen, men det är inte så att jag känner "På måndag är det semester, nu ska vi i väg", eller "Piss, det är måndag, jag orkar inte med en ny vecka". Jag har aldrig haft det så, jo, i skolan, men sen med fotbollen har jag aldrig haft den känslan och det stressar mig, hamsterlivet.
Har du någon tanke på vad hamsterlivet ska bli eller behöver du inte börja med hamsterlivet direkt om du slutar spela fotboll?
- Tyvärr är vi också styrda av ekonomin som betyder mycket för det hamsterhjulet. Vi sitter i en situation där vi har många utgifter, desto färre utgifter du har desto mindre beroende är du av pengar och kanske desto mindre beroende av det här hamsterhjulet. Men jag försöker att komma så långt borta från hamsterhjulet som jag kan.