Den 24 maj förra året segnade Anders Christiansen ner i gräset under en MFF-träning på stadionområdet i Malmö.
När MFF:s danske lagkapten gästar podcasten Lundh förklarar han den rädsla som infann sig och om hur han har jobbat för att ta sig tillbaka mot att återigen bli en del av Henrik Rydströms lagbygge.
- Där var jag rädd, där tänkte jag att ”nu dör jag”. Det var det sista jag tänkte innan jag föll ihop, säger Anders Christiansen.
Hur var det när du var tillbaka vid medvetande?
- Först och främst är det viktigt för mig att poängtera att det inte var något hjärtstopp, men efter att jag svimmade tänkte jag bara ”vad fan hände här?”, så där kände jag att jag var rädd över att man inte har kontroll över sin egen kropp. Sen var det att komma på benen igen och komma in till sjukhuset för att göra de undersökningarna för att avgöra att det var normalt.
Du har varit borta länge och inte spelat någon tävlingsmatch, när vi spelar in, sedan i maj förra året mot Häcken. Hur är status?
- Status är att jag försöker att komma tillbaka efter en lång rehab och det tar sin tid. Samtidigt finns det inte något behov av att stressa tillbaka, så vi tar en dag åt gången och ser hur allt ligger till med mig, men också med truppen såklart. Just nu gör vi det otroligt bra, så där finns ingen stress på det sättet.
Hur ofta tänker du tillbaka på det som hände för knappt ett år sedan på träningsplanen här i närheten?
- Ganska ofta.
Vad är det för tankar som kommer genom huvudet när du tänker tillbaka på det?
- Det är såklart negativa tankar, men sen försöker jag att släppa dem så fort som möjligt. Men det är någon gång per dag som jag tänker på det.
Kan du fortfarande bli rädd när du tänker på vad som kunde hända och vad som kan hända?
- Nej, det tror jag inte. Jag tror inte riktigt att jag har känt att jag har varit rädd, det har mer varit min omgivning som har känt det.
Hur var det att kliva ut på fotbollsplanen första gången efter det?
- Det var speciellt, men där kan man också säga att jag var lycklig när jag först och främst tränade med laget och sen de minuter som jag spelade mot Silkeborg, jag var ganska lycklig efter det.
Du har gjort en dokumentär om det här, som man kan se på Viaplay om man vill. Hur kommer det sig att du ville skildra den här tuffa tiden efter det som hände förra året och fram till att du kom tillbaka?
- Det blir ett längre svar nu. Det var många bitar i tankarna kring att göra en dokumentär. Först och främst hade jag en känsla av att det händer allt oftare, men där ingen pratar om varför det händer. Jag har ingen statistik på att det händer oftare, men min känsla är att det händer oftare. Om man kan belysa det, vara en symbol för det och först och främst hjälpa andra. Om jag till exempel är Christian Eriksen så kan jag kanske inte spela mer fotboll – att försöka hjälpa de som är i samma situation som jag i deras liv, då tycker jag att man har vunnit på det, säger Christiansen och fortsätter:
- Sen var det också en bra terapi för mig själv att sätta ord på det. Sen kände jag att det berörde många människor, speciellt här i Sverige, och att jag kan komma ut med en historia för de som var intresserade av vad det var som hände, hur jag tog mig tillbaka och mitt dilemma i den perioden, att man fick en förståelse för det och att man kan blicka framåt. Det fanns en "take" på det och så kan man se den om man är intresserad.
Det framkommer att du hade ett stort hjärta redan när du var i Nordsjælland, de trodde att du inte skulle kunna spela utomlands när läkarna kollade. Hur har det varit med kontroller, du har varit i Italien, Belgien och Sverige i massa år, är det ingen som har kollat?
- Jo, det var mitt första år i Lyngby, 2010 tror jag att det var. När jag sedan flyttade till Nordsjælland var det samma läkare och då visste de om det, det var i det danska systemet. Man kontrollerade värdena och man hade inte sett någon förändring på det man såg kring att det var för stort på min EKG, men jag gick också igenom läkarundersökning i både Belgien och Italien, där det var en extra hjärtundersökning, men där såg de inte heller något. Jag har alltid känt mig ganska trygg, men fortfarande haft det i bakhuvudet, summerar Anders Christianen.
Lyssna på hela avsnittet av podcasten Lundh med Anders Christiansen i spelaren.