Nikola Djurdjic har representerat ett par svenska klubbar genom åren. Den serbiske anfallaren var säsongen 2012 utlånad från Haugesund till Helsingborg. Där gjorde Djurdjic tio mål på elva matcher i allsvenskan. Efter sina framgångar i HIF försvann serben till Tyskland och spelade först i Greuter Fürth och senare i Augsburg.
Men i slutet av Bundesliga-säsongen år 2015 skar det sig mellan Djurdjic och Augsburg. Anfallaren blev på sommaren utlånad till Malmö FF och sammanstrålade där med sin tränare som han haft i Helsingborgs IF - Åge Hareide. I MFF fick Djurdjic vara med och föra klubben till gruppspelet i Champions League.
- Jag var skadad och hade ont nästan hela tiden, men det var en magisk resa till Champions League. Malmö har någonting speciellt i sin kultur. Det finns den här europeiska traditionen. Jag träffade också många vänner där och många i staden är från Balkan. Det var bra, det var kul. Jag tror de älskade mig där. Men när vi möter dem på bortaplan så kommer de inte att vara så vänliga, säger Djurdjic i Lundhs podcast.
Var tror du att du kommer att få för bemötande?
- Jag är glad att det är fyra av oss som spelat i klubben: jag, Hamad, Wiland och Rodic. Jag vet att det kommer att buas och att det kommer vara en del fula ord. Men det tycker jag om, fotboll ska vara så. Antingen så älskar du mig eller så hatar du mig, ingenting däremellan.
Under din sista tid i Malmö, hur var det egentligen – ville inte Malmö ha dig kvar eller ville du inte stanna?
- Jag opererade mig i slutet av november. Jag tror att de var oroliga för min status efter operationen. Dessutom hade jag inte den där kontakten med Daniel Andersson som jag hade med exempelvis Åge (Hareide) eller Jesper (Jansson). Jag tyckte inte att han (Andersson) respekterade mig för den spelare som jag var, men det var okej. Jag vet att de ville ha mig kvar i början, men sedan kände jag också att jag inte ville stanna. Det var också orealistiskt eftersom Augsburg begärde en stor summa pengar, så det var aldrig riktigt nära.
Du fick aldrig riktigt säga "hej då", hur kom det sig att du bara försvann?
- Det är det som smärtar lite grand. Vi hade en stor framgång och kanske borde någon typ skakat hand och tackat för min tid i klubben. Efter att vi spelade den där sista matchen mot Real Madrid och förlorade på ett pinsamt sätt, så ville jag bara därifrån.
Det låter ganska tufft.
- Det var så jag kände. Vi skildes inte åt på rätt sätt. Det var orealistiskt att gå till Champions League med det laget som jag kom till. Vi låg på en åttonde, nionde plats i allsvenskan och killarna såg inte bra ut, de vann med nöd och näppe mot Zalgiris. Sedan slog vi ut Salzburg och Celtic, vilket vi förtjänade. Vi vann mot Sjachtar och i ligan förlorade vi knappt en match, jag tror vi förlorade en match i ligan efter att jag kom till klubben. Det kändes inte som att vi skiljdes åt på rätt sätt.