Mikael Dorsin slog igenom i Djurgården i slutet av 1990-talet efter att ha fostrats i IFK Lidingö och efter SM-guld blev det en lång utlandskarriär i Frankrike, Norge och Rumänien.
Parallellt med spelarkarriären i Rosenborg läste han juridik och efter att ha jobbat som agent i några år valde han att bli sportchef i den norska storklubben i slutet av 2019.
På väg in på femte året och utan en titel under Dorsins år som sportchef är det press på både honom och klubben. Särskilt efter en niondeplats under 2023.
- Det har nog varit ett tryck från dag ett och det är det nog på alla ledare och spelare som jobbar här. Förväntningarna är väldigt höga, som de ska vara med tanke på historien. Vi som jobbar i det måste samtidigt se hela bilden såklart, men niondeplats då är det något som behöver göras. Det är som jag har sagt tidigare på någon annan plats, ibland som klubben har sett ut de senaste åren, och det är inte bara under mina år här, så har det varit lite vingligt, man har tappat lite identitet och glömt bort lite vilka vi är, säger Mikael Dorsin i podcasten Lundh.
- I stället för att komma tvåa, trea eller fyra och vara med och slåss där uppe, så kan det ibland vara bra att få en smäll på käften, som vi fick förra året, och sätta sig och reda ut vad det stora problemet är och vad som behöver göras för att vända och komma tillbaka.
Du har kör på och det är år fem som sportchef, hur länge kan man hålla på?
- Det beror på. Jag är relativt ung, jag kanske inte är det, men jag känner att jag är ganska ung och jag har kraft och energi och tycker att det är kul. Sen får man se, jag har faktiskt inte tänkt på det. Jag får ta det lite som det kommer och sen har det också varit en del med förfrågningar från utland och så där, men det ska mycket till för att jag ska byta från Rosenborg till någon annan plats om det inte är jättebra. Men då kanske vi behöver pumpa upp resultaten lite om det ska bli de här jättebra. Det finns andra möjligheter också om man vill hålla på som sportchef och flytta till lite sydligare platser och andra klubbar, men det är inte det som lockar, då känner jag att jag har det bra här och kanske andra möjligheter.
Det talades om att AIK för något år sedan när de letade sportchef, det blev Thomas Berntsen – de hittade en sportchef i Norge, men att du var aktuell via Onenexus som kollade om du var intresserad. Vad sa du när AIK hörde av sig?
- Jag vill inte gå in på det. Jag vet inte vad det var, det var någon som hörde av sig och jag sa nej. Sedan om det var konkret eller om det bara var en koll generellt, men jag sa bara att jag inte hade lust, så det var aldrig aktuellt.
Varför är inte det aktuellt, är det kopplingen till Djurgården? Är det att lämna Trondheim?
- Det är nog en helhetsfaktor, det är många faktorer. Men framför allt är jag här och det tycker jag är bättre än många andra klubbar.
När du pratar utlandet, finns det flera erbjudanden från Sverige?
- Nej, inte från Sverige.
Men från andra länder?
- Man pratar mycket i den här branschen och det har varit en del förfrågningar från andra, men det är inget som har varit aktuellt, det är det absolut inte. Det ska mycket till för att jag ska lämna det här, jag har en familj också, jag har band i klubben och jag tror att vi kan få till något väldigt stort med det projektet som vi är inne på nu, något som kan bli väldigt bra. Sen hur lång tid det tar, det får vi se, men förhoppningsvis går det snabbare än vi tror och då vill jag vara med på det. Sen vet jag inte om jag vill bli sportchef efter, eller om jag ska hålla på med något annat. Jag tror att jag har en del möjligheter att välja på, men det får ligga i bakhuvudet just nu. Du måste ha fullt fokus och lägga all energi här i Rosenborg om du ska orka jobba i den här klubben.