Gustav Engvall flyttade tidigt till IFK Göteborg och slog igenom redan som 18-åring. Nu berättar han i Lundhs podcast om den väg han gick för klassas som en av Sveriges kommande anfallsstjärnor.
- Jag spelade ganska tidigt i division 3, som 14-åring. Det gick bra, jag träffade Kalmar flera gånger för att prata om framtiden. De ville ha in mig i deras tipselit. Men sedan var det mamma och pappa som sade att jag skulle sitta lugnt i båten. Det gjorde jag. De hade mer koll på att Göteborg var intresserat än vad jag hade. Efter ett tag stod det i tidningen att Göteborg var intresserat…
Då tror man på det?
- Ja, då gjorde jag det, överlycklig som 15-åring. Sedan sade vi alla att vi skulle träffa de och kolla läget. Jag tyckte att deras koncept var helt annorlunda än det Kalmar lade fram. I Kalmar var det lite mer att de får alla från trakten. Där var de kanske lite för säkra. Det har knappt hänt innan där att någon går någon annanstans. Men Göteborg hade ett bättre koncept. Jag kände mig mer taggad att åka dit och bara fokusera på fotbollen än att vara kvar i Kalmar och ha kvar all trygghet, alla kompisar och familjen, att bara få fokusera på fotbollen.
Finns det någon tagg kvar från Kalmar? För det känns som att du var ute tidigt och strök Kalmar om du skulle vända tillbaka till Sverige?
- Nej, det är det inte. Många av mina kompisar har varit där på ett eller annat sätt. Det finns inget agg mot Kalmar FF. Men jag valde min väg. Jag tror att det var rätt beslut att gå till Göteborg i stället för till Kalmar vid den tidpunkten.
Man minns när du lappade till Henrik Rydström och kallade honom ”lilla gubben” på twitter.
- Ja, den brukar farsan dra ibland.
Blir det laddat nu när du möter Malmö FF?
- Nej, nej. Jag har träffat Henrik efter det, jag spelade futsal med honom för några år sedan.
Tunnlade du honom?
- Faktiskt inte. Han är stabil defensivt. Jag tror att jag precis hade gjort mål mot Kalmar på Ullevi, då var man lite omogen och kände sig on top of the world.
Du kom fram otroligt snabbt under Stahre, gjorde mål mot AIK och Djurgården, ni var nära att vinna SM-guld – hur var den tiden när allt rullade på?
- Det var magiskt, lite som en dröm. Vi hade ett fantastiskt lag, och att slå igenom så tidigt var något som man inte ser så ofta. Göteborg har ofta någon som sticker upp så där. Men vi var verkligen så pass nära, man kunde ta på det. Det var fantastiskt. Sedan ramlade vi på målsnöret.
Hur är det att vara en ung talang där hela världen ligger framför en och det mesta går åt rätt håll?
- Jo, det är magiskt. Man lever bara i nuet. Varje dag känner man sig on top of the world, att vara 18 och spela i allsvenskan och göra mål, man syns när man är så ung, det blir från noll till hundra direkt.
Är det svårt att hantera?
- För mig var det inte så svårt, mer än att jag skämtade lite om Henrik då. Men annars var det ganska okej. Jag höll mig på banan.