Sedan nästan tre år är Ken Fagerberg proffs på Färöarna, i en av Europas svagaste ligor. Den i dag 30-årige Fagerberg var en supertalang som för tolv år sedan slog igenom i Örgryte och såldes till danska Midtjylland efter en säsong i Superettan. Därefter satte ett destruktivt leverne stopp för utvecklingen och anfallaren har bytt klubb många gånger genom åren och det blev bara en U21-landskamp.
- Det är ett litet spillo av talang, kan man säga. På många sätt. Talang är bara en sak, sedan ska huvudet med. Jag tycker själv att min talang när jag var ung var stor. Det har den alltid varit. Men sedan har man varit oseriös i stort sett hela tiden. Är man det kan man aldrig lyckas, säger Ken Fagerberg i podcasten Lundh.
Vad känner du när du tänker att det är spilld talang?
- Jag känner inte så mycket. Det är bara så det är. Sedan har jag alltid haft det jättebra, jag har varit glad och alltid vetat vad jag gjort.
Kan du peka på något som hade kunnat ändra det här, eller är det bara ett egenansvar? Vem hade kunnat göra annorlunda?
- Jag kan tycka ibland generellt att tränare är för lite observanta på hur en spelare är. Hur han kan ändra form på en vecka – vad har han gjort den veckan? Jag blir lite förvånad ibland över att tränare inte kan vara mer skarpsynta. Det borde de vara, tycker jag.
När man tar del av reportagen, inte minst två bra i Offside, så framkommer det att det är rätt öppet att du festar, är sen och inte sköter saker. Varför accepterade man det? Varför gjorde inte andra spelare eller någon något?
- Jag vet inte. Spelarna har sitt att tänka på. Men tränaren och klubben som har anställt en och betalar ens lön… Jag tycker att det nästan kan vara oprofessionellt att inte kunna snappa upp de grejerna när det är så tydligt och där en form kan dippa så. Det kan jag tycka är konstigt, om jag ska vara ärlig.
Hade du någon gång en diskussion med någon tränare som försökte hjälpa dig på rätt väg?
- Jo, det har jag. Jag har bott hos en andretränare i tio dagar då han ville att jag skulle skärpa mig. Det handlade om att vi skulle klara oss kvar i Superligan. Sedan blev vi gode vänner, så det var något fint som kom ur det. Det har funnits folk som velat hjälpa. Jag tror inte att jag själv alltid velat motta hjälpen heller. Det handlar om en själv.
Vad beror det på att du hellre lockas av att festa eller så? Var kommer det ifrån?
- Jag har en personlighet där jag vill att det ska hända grejer, stimulanser hela tiden. Sådan har jag alltid varit. När jag var liten var jag ute och spelade hela dagen för att inte hitta på bus. Det gör man ju inte nu.
Om du tittar tillbaka på den första tiden i Örgryte så var det lite stökigt där och du var avstängd efter att ha sparkat till någon motspelare, ändå kom du upp i A-laget. Kunde Örgryte gjort något mer? För ibland känns det som att man som ung talang blir en vara som blir värd pengar.
- Jag vet inte faktiskt. Jag har varit ganska svåromhändertagen hela tiden. I alla år. Redan åren i Öis och åren innan. Redan då. Jag lyckades hålla det bra första året i Öis, men kollar man på min form det året så dippade det i slutet av säsongen. Jag var inte bra hela den säsongen heller, även om jag hade lite tur och fick näta. Det räcker när man är 17 år, det är det som media ser.
Hur var den tiden, att plötsligt bli omsusad? Det är inte ofta det skrivs i tidningarna i början om det negativa, det blir ofta mycket hausse. Hur var det att vara i den cirkusen?
- Jag tror att man blir lite nonchalant och att man tror att saker kommer att komma utan att man jobbar för det. Det var så det blev ibland. Jag tycker inte att jag spelade många bra matcher på sista halvåret, men jag stod lite rätt och gjorde några mål. Då trodde man att livet var väldigt lätt.