Bröderna Andreas och Fredrik Holmberg har etablerat sig bland svensk fotbolls elittränare. Lillebror Andreas har med små medel lyckats hålla kvar Degerfors i allsvenskan under två säsonger, samtidigt som storebror Fredrik har svarat för en imponerande resa med sitt Gais.
Men när Gais nu går upp i allsvenskan snuvas bröderna på chansen att få mötas. Detta eftersom Andreas Holmberg inte lyckades hålla kvar Degerfors denna gång, något som stod klart samma dag som Fredrik Holmberg och hans Gais säkrade det allsvenska avancemanget i Jönköping.
- Det var speciellt. Det är tur att det har ordnat sig som det har gjort i alla fall, men det var en speciell dag i alla fall. Jag tror att mamma och pappa var mer ledsna än glada den dagen tyvärr och det förstår jag. Jag var ledsen en stund när jag pratade med honom, men han sa mer: fokusera på det du ska göra i kväll. Då fick jag känna glädje, han lät mig göra det. Men det är klart att man känner för varandra, men det var en lång process, så det var inte bara den dagen som det hände för Andreas. Stöttningen hade fått pågå längre tid än så, säger Fredrik Holmberg och fortsätter:
Ja, för Andreas och partnern fick besked under säsongen att de inte skulle få förnyat kontrakt, så det hade på något sätt redan börjat?
- Ja, precis, så det var inte så att det blev som en chock den dagen. Det var på gång ett tag för Degerfors, som låg pyrt till länge och även det du berättar med att vi visste att han inte skulle vara kvar där.
Vad var känslan när du fick höra att han plötsligt kommer till Örgryte, som är nästgårds, men förvisso i en annan serie?
- Roligt att få hem min bror, det är mer så, att få hem familjen och deras familj och att vi kan ses allihop, det är framför allt det som jag tycker är det roligaste.
Jag läste om att ni hade någon en mot en-fotboll på midsommar och nästan tog livet av varandra när ni möttes. Då undrar man hur det blir när det är cupmatch den tredje mars, Örgryte mot Gais, bröderna mot varandra?
- Ja, det får vi se. Båda två kommer att vilja vinna i alla fall, men det blir värre när vi spelar. Nu kan vi gå in i våra professionella roller, den som förlorar lär vara besviken och vi tänker se till att det inte blir vi.
Vad är det som har dragit er två till tränarjobbet?
- Jag tror att det är det som jag var inne på förut. Vi älskar fotbollen först och främst, men sen tycker vi nog båda om att jobba med människor, ledarskap och utveckling. Jag tror att det är de sakerna som vi har gemensamt och som har dragit oss till de här rollerna.
Din bror hade cancer och kämpade mot det i ett antal år, hur var det för dig?
- Tungt, en väldigt tung period. Jobbigt också när man inte bor nära varandra och kan ses på det sättet, men han var stark hela den perioden och det var snarare han som var den starkaste i det. Vi tyckte nog att det var värre, hans familj här i Göteborg, men han kändes stark i det hela tiden. Jag är så glad att det har blivit bra.
Hoppas du att han får upp Örgryte där, åtminstone de som håller på Öis, tycker att klubben hör hemma, i allsvenskan, där ni också är?
- Jag vet inte vad jag hoppas. Jag hoppas att han ska trivas i Göteborg och att han får ha kvar sitt uppdrag så länge som möjligt, men jag hoppas att de är bra mycket sämre än oss.
Lyssna på hela avsnittet av podcasten Lundh med Fredrik Holmberg i spelaren.