Det är dryga två år sedan Pontus Farnerud fick sparken som sportchef för IFK Göteborg. Efter ett restaurangprojekt tog han klivet tillbaka till svensk fotboll i vintras när han blev sportchef i Örgryte efter att ha fått frågan under hösten.
- Det är väl bara det drivet man har. Att man vill utvecklas, jag i min roll, för A-laget och för föreningen i stort. Passionen och drivet, det är det som det handlar om. Jag tycker att det finns väldigt många personer i Öis just nu som har det och jag hoppas att det ska visa sig framöver, säger han i podcasten Lundh.
Under måndagen väntar en speciell bortamatch för Pontus Farnerud när han åker med Örgryte som är under strecket och ska möta serieledande Landskrona Bois. Den klubb som fostrade Farnerud.
- Det är ett stort favoritskap på Bois, men jag känner att vi har goda möjligheter att vinna mot vilket lag som helst i Superettan. Vi åker dit för att hämta med oss poäng tillbaka till Öis-gården, men det blir en otroligt tuff bortamatch, kanske den tuffaste ännu så länge i Superettan, men det är en utmaning det också.
Är det speciellt att komma tillbaka till Landskrona IP?
- Att komma tillbaka med ett annat lag, definitivt. Det kommer vara lite speciellt såklart, precis som du säger. Hela min ungdom och fotbollsuppfostran i Landskrona, extremt tacksam för det såklart. Det är lite speciellt.
Du var ju som sagt först assisterande sportchef och sen sportchef i Blåvitt. Vad lärde du dig under den tiden du jobbade där?
- Jättemycket som jag har nytta av just nu. Rent konkret så var det en stor skillnad också med tanke på att jag i Öis rapporterar direkt till styrelsen. Vi har en operativ chef, Jozo Matovac, som egentligen har hand om allt utanför fotbollen och jag som har ansvaret för sporten. Vi rapporterar direkt till styrelsen. I Blåvitt var det en hel del fler kanaler och lite svårare att förhålla sig till.
- Sen är det alltid det här med spelare in, spelare ut, akademi. Det är så många delar som man kanske tar för givet att det ska gå på ett smidigt sätt innan man verkligen sitter i den stolen. Man vet att de flesta frågor är mer komplicerade än vad det känns som när man väl grottar ner sig i dem och ska komma fram till beslut, framför allt i en förening som IFK Göteborg. Därför passar denna roll mig väldigt, väldigt bra.
Om du ser på tiden du var där, vad känner du att du ångrar? Vad gjorde du som inte blev rätt när du var i Blåvitt?
- Jag tycker att vi höll på att bygga upp något jävligt bra. 2019, 2020 och 2021. När jag kom in där 2019, under de åren sålde vi väl spelare för drygt 100 miljoner trots att vi hade en extremt tajt budget i förhållande till konkurrenter och hur Blåvitt hade spenderat pengar tidigare och efter det. Samtidigt fick vi fram många lovande unga spelare i Tolinsson, Wilhelmsson, Nygren och Bångsbo.
- Det var lite det jag var inne på tidigare, det ena behöver inte utesluta det andra. Vi tog också hem en del spelare som varit ute, gamla Blåvitt-spelare och så vidare. Jag kände att vi höll på att bygga upp något jäkligt bra där, framför allt med Poya och Ferran. Tyvärr kände väl andra personer att det inte var tillräckligt bra, att styrelsen tog beslutet att sparka Poya startade väl hela processen i att Max Markusson lämnade och sedan jag också.
Var du emot att de skulle sparka Poya?
- Ja.
Framförde du det?
- Vi hade diskussioner om hur vi såg på saken. Jag och Kennet Andersson, som var ansvariga för truppen och sporten. Vi kände inte att det var den rätta och bästa lösningen i det läget, under en pandemisäsong där vi precis hade vunnit cupguld och allt egentligen var en parentes i många delar av en verksamhet eftersom det blev så annorlunda den säsongen och vi gick in med en tajt budget och fick en hel del skador i början av säsongen.
- Med tanke på att säsongen blev så pass komprimerad som den blev och vi hade ett tufft spelprogram, men att vi ändå lyckades vinna cupen och ta oss till ett kval mot FC Köpenhamn efter att ha slagit ut Hammarby, Elfsborg och Malmö på vägen i cupen och fortsatt utveckla spelaren.
- Man såg det på många spelare i truppen som tog steg, både yngre och äldre. Calle Starfelt, "Paka" Lagermyr, (Robin) Söder som blev tvåa i skytteligan, (Giorgi) Charaisjvili och (Alhassan) Yusuf. Vi fick fram unga spelare och de äldre utvecklades på ett bra sätt. Just den perioden var det tufft resultatmässigt, men där är min känsla att man bör sitta lite lugnt i båten och tänka kontinuitet på ett annat sätt.
Hur landade det beskedet hos dig när du överraskande inför den säsongen plötsligt fick sparken?
- Det var en mindre chock. Det hade jag inte förväntat mig efter att ha satt ihop truppen inför den säsongen. Vi gjorde väl klart med Warner Hahn bara dagar innan och vi satt och pratade om långsiktiga strategier. Det var väldigt märkligt på många sätt och det var lite tufft att hantera direkt.
Varför tror du att de sparkade dig och fick du någon förklaring?
- Jag fick en förklaring men det var väl inget jag vill gå in på eller är överens med. I grund och botten handlar det väl om olika syn på fotboll, ledarskap och att andra personer ville styra föreningen.
Andra personer är Håkan Mild, antar jag. Hur är det när du och Håkan Mild träffas på stan i Göteborg?
- Vi har inte träffats sedan dess.
Har du snackat med honom?
- Nej, inte efter att jag fick beskedet att jag fick sparken
Vad känner du kring honom?
- Det vill jag inte gå in på. Jag tyckte såklart att det var fel, jag är partisk i det. Men de tog ett beslut och ett vägval och det känns väl inte som att de har gått i den riktning de hoppades. Jag känner mycket för många personer i föreningen, som jag fick extremt mycket kärlek och uppbackning av i samband med att jag fick sparken. Jag kände att jag hade många på min sida.
Hur känner du när du ser klubben nu, två år senare? Precis blivit av med en tränare igen. Man har tappat räkningen på hur många tränare det har varit, men det är Askou som lämnar nu igen. När vi sitter här och poddar kommer uppgifter om att det kanske blir Stefan Billborn när han har lämnat Sarpsborg i Norge. Gottar du dig något av att: "Se hur det gick när ni tog beslutet", eller känner du mer att: "Fan vad sorgligt att det inte har blivit bättre"?
- Nej, jag tycker att det är synd. Jag vet hur mycket föreningen betyder för så många personer. Jag tycker det är tråkigt att man inte har lyckats lyfta. Jag kände att vi hade något intressant på gång, dessutom byggde vi upp en ekonomi med den tidigare ledningen som verkligen fick gå igenom ett ekonomiskt stålbad och löste det på ett jäkligt bra sätt och kom ut på andra sidan med många försäljningar och hade lyckats utveckla många unga spelare.
- Det känner jag inte att de har lyckats med efter det, varken vad det gäller försäljningar, fått fram egna intressanta spelare eller värvat in spelare från andra klubbar i allsvenskan eller superettan som har gjort det bra. Det är mer att jag tycker att det är tråkigt för IFK Göteborg och synd för en så fin förening att de inte har fått det att lyfta.
Vad tror du är det viktigaste för dem för att få till det framåt?
- Jag vill inte uttala mig för mycket om det. Det är något de får komma fram till.
Är det inte samma för dem som det är för Örgryte och massor av andra krisklubbar, att man måste ge personer tid?
- Jo, så är det. Sen handlar det om att ge rätt personer tid. Då får man ta det beslutet, vara selektiv och välja rätt personer i de man väljer att ge nycklarna eller makten till. Det är svårt att veta på förhand. Oftast har man facit ett tag senare.