Sommaren 2012 fick Melker Hallberg, 16, ett genombrott i Kalmar FF. Han fick regelbunden speltid och sänkte Elfsborg med ett snyggt mål. Året efter var han etablerad i det allsvenska laget och det talades om utlandsintresse.
Som 18-åring skrev han på ett femårskontrakt med italienska Udinese men flytten dit ledde mest till en rad utlåningar och efter några år var han inget värd för klubben.
- Det var lite av en dröm som gick i kras, men det finns ju andra klubbar man kan slå igenom i på andra ställen. Nu trivs jag svinbra i Hibernian, säger Melker Hallberg i podcasten Lundh.
- Det är lätt i efterhand att sitta och säga, men jag var kanske lite ung. Samtidigt lärde jag mig extremt mycket under första året. Sedan hamnade jag lite i kläm med utlåningarna. Men jag kan inte sitta och ångra något nu, jag har lärt mig från allt och är fortfarande ung och har en massa erfarenhet i bagaget. Man får ta med sig och se positivt på allt. Sedan är det klart att det har varit mindre roliga stunder under de åren, men första året i Udinese lärde jag mig mycket och fick några matcher i Serie A och hade en förhoppning när jag kom tillbaka till försäsongen på sommaren att det andra året skulle bli riktigt bra.
Du är inte ensam svensk som har passerat i Udinese, det var stora förväntningar men ändå kunde de lägga dig snabbt åt sidan. Hur är det att komma tillbaka taggad till en försäsong och plötsligt inse att man inte finns med i planerna?
- Just då kommer jag ihåg att det var väldigt knäckande. Det var inte heller direkt när jag kom ner dit, det tog väl fyra-fem veckor in på försäsongen som de sa att jag skulle försöka hitta något för att det inte skulle bli så mycket speltid. När man har lagt en hel försäsong och känt att det känts bra och att de trott på en så är det klart att det blir ett tufft beslut. Men ska man gå och gräva ner sig över det hela tiden kommer det ju aldrig att vända.
Hur hanterar man det för att inte gräva ner sig?
- Jag kan inte svara för alla, men man blir lite tjurig. Ibland kanske det bara är positivt, att man tänker att man ska visa dem. För mig är det bara att gräva ner huvudet och köra på, för jag vet själv hur bra fotbollsspelare jag är. Ibland gäller det bara att gräva ner huvudet och köra på.
Som ung talang är det lätt att man skriver på för ett Serie A-lag, spelar lite grann och sedan hamnar lite snett, jag kan misstänka att folk i den yttre omgivningen säger ”vad var det vi sa”, att du inte skulle ha gått dit. Hur hanterade du det?
- Det var som jag sade innan, det är lätt att säga när det har hänt, men tar man inga risker i sitt liv vet man aldrig vad som händer. Det är lätt att säga nu att det sket sig, men det finns ju andra klubbar man kan lyckas i.
När du fick budet som ung spelare, hur resonerade du?
- Jag kände att jag var extremt sugen på att testa proffslivet. Jag var jäkligt positivt inställd till det. Det var mest det. Med mamma och pappa gick mest diskussionen om jag var redo för det trots att jag var så ung. Jag hade ändå bott hemifrån i nästan tre år vid den tidpunkten och kände att det inte var några problem.
Hur var omställningen att flytta som 18-åring till Udine och ta tag i sitt eget liv och bli proffs i en Serie A-klubb?
- Det funkade faktiskt väldigt bra utanför fotbollen. Det enda problemet var att de inte är superbra på engelska där nere. Jag fick kroppskommunicera lite. Utanför funkade allt väldigt bra, Udinese är en väldigt bra skött klubb med allt runtom. Det är många personer som hjälper en, de har väldigt bra koll. Det är en väldigt bra skött klubb, allt sådant funkade jättebra.
Hur var känslan att få debutera i Serie A?
- Det var magiskt. Jag minns att vår mittback skadade sig, vi spelade med trebackslinje. Han skadade sig någon minut innan halvtid, så jag fick hoppa in i halvtid. När vi hade taktiksnacket i halvtid minns jag att jag satt och skakade av nervositet. Det var superhäftigt.
Vad var det du saknade? Eller var det politiska skäl som gjorde att den tränaren som tog över på sommaren som gjorde att han inte satsade på dig?
- Han tyckte väl kanske att jag inte var tillräckligt bra. Så tror jag att det var. Så är det ibland. Alla tränaren gillar en inte, det är bara att acceptera.
Hur mycket spelade ekonomin roll när du valde att skriva på för fem år med Udinese?
- Inget alls. Det är klart att det var en stor löneökning, men sedan jag började spela fotboll har jag aldrig riktigt spelat för pengarna. Det kan jag vara ärlig med att säga. Sedan är det klart att det är en del av det, men jag skriver inte på enbart för pengarnas skull.
Lyssna på hela avsnittet med Melker Hallberg i spelaren ovan.