Den förre Malmö FF-spelaren Jiloan Hamad gästar Fotbollskanalens podcast Lundh den här veckan. I avsnittet berättar han bland annat om tankarna kring sin nära vän Miiko Albornoz, som 2013 blev dömd till sexuellt utnyttjande av barn, och vad klubbar kan göra för att utbilda och hjälpa sina spelare utanför planen.
- Jag ser det som med allt i livet. Man trampar snett ibland. Jag tycker att alla förtjänar en andra chans. Jag vet att han är en fin människa. Det är klart att han vet att det inte var det bästa han gjort, men han tog det på ett bra sätt. Det var inget snack om saken. Det var inte så att han försökte skylla ifrån sig, det var ”jag har gjort ett fel, men nu vill jag göra saker bra igen”. Därför var vi där för honom och allt blev bra. Det är klart att alla gör fel. Jag har också gjort många misstag i mitt liv, men det betyder inte att jag ska sluta leva eller att jag inte ska få någon andra chans, säger Hamad om Albornoz.
Finns det en sådan kultur inom fotbollen, att man är en förebild och har lättare att träffa folk, träffa andra tjejer och så? Att man utnyttjar det?
- Man är ung, man växer upp… Jag kan prata om mig själv, jag var 16 år när jag skrev på för Malmö. Det är en helt annan värld, du får en helt annan uppmärksamhet. Helt plötsligt står du i fokus, du kan inte gå ut på samma sätt, du kan inte sätta dig på en restaurang på samma sätt. Du känner hela tiden att du har ögon på dig. Sedan kommer det så klart tjejer in i bilden, det är en självklar grej. Man är ung, man vill leva och rida på vågen, eller vad man ska säga. Jag kände att man ibland kunde tappa sig själv med framgången. Jag önskar att jag hade haft en tjej vid min sida som hade kunnat dra ner mig på jorden. Jag hade ett förhållande i Malmö som var väldigt nyttigt. Hon fick mig att inse att ”det här inte är människor som du behöver i ditt liv”, en viss typ av tjejer och så vidare. Men jag förstår unga spelare som förlorar värdet lite grann, vad som är viktigt, liksom. Vilka tjejer det egentligen är som man vill ha, är det de som vill ha dig bara för att du har pengar och spelar fotboll, en status-grej, liksom, eller är det andra saker som är viktiga. Det är klart att man kan tappa sig själv lite grann, ja.
Kan klubbarna göra mer för att utbilda och hjälpa spelre som är i 16-, 17-, 18-årsåldern? För som du säger, det handlar inte bara om relationer med kvinnor utan även om pengar och allt.
- Ja, det tror jag absolut. Jag har aldrig hört om någon klubb som har en föreläsning… Säg exempelvis att jag skulle komma, jag har ändå varit med om ganska mycket. Jag har gjort det mesta också, jag ska inte sitta här och spela ängel. Det är klart att man vill leva när man är ung. Man gick ut, man hade det bra, träffade tjejer och sådana saker, men det är en jättehårfin linje mellan att begå ett stort misstag eller inte. Så det är klart att det hade kunnat vara nyttigt om en exfotbollsspelare som haft lite problem fått tala inför ett fotbollslag någon gång och påminna de unga grabbarna. Man tror att man är odödlig i den åldern. Livet leker, man kan göra vad fan man vill, man kommer undan. Men verkligheten är en annan. Så absolut. Jag tror inte bara att det är föräldrarnas jobb, klubbarna har också ett ansvar, absolut.
Miiko Albornoz spelar i dag för tyska Hannover, och har valt spel i Chiles landslag.