Janne Andersson inledde sin tränarkarriär 1990 som assisterande tränare till Stuart Baxter i Halmstads BK. Efter sex år i Laholm återvände han till HBK, där han var med och vann SM-guld som assisterande till Tom Prahl år 2000. Andersson lämnade sedan Halmstad 2009 när han gick till Örgryte. 2020 vann HBK superettan och nästa år spelar de i allsvenskan på nytt.
- Det är jätteroligt. Jag lämnade 2009. Sedan tycker jag att det har varit några år när det har varit lite rörigt. Men nu tycker jag att man har hittat HBK-spåret igen. Då tittar jag både på de som jobbar i klubben till Magnus Haglund, som jag själv anställde som ungdomsansvarig en gång i tiden, vi har Torbjörn Arvidsson, vår meste allsvenske spelare som assisterande, Pelle Olsson kan vara årets nyförvärv i svensk fotboll, säger Andersson i podcasten Lundh.
Varför det?
- Pelle är en fantastiskt duktig fotbollstränare. Enormt duktig taktisk och en jätteduktig analytiker. Det är ett fynd de har gjort, i min värld, att få in en sådan som Pelle.
Men är inte det 4-4-2 och taktisk fotboll?
- Nej, nej. Han spelade med trebackslinje under en period. Men framför allt har han ett fotbollsöga som är jätteskickligt. Jag är jätteglad för att de har lyckats anställa Pelle. Jag tror att man är på helt rätt väg i processen och hur man jobbar. Sedan har man ett ganska orutinerat lag om man bortser från Ante G, som får bära mycket på sina axlar.
Håller Andreas Johansson i allsvenskan 2021?
- Jag hoppas och tror det. Jag tycker att Ante är en väldigt smart spelare.
Du är inte nostalgisk nu?
- Nej (skratt). Han är en smart spelare, och han är ganska unik i att han aldrig är skadad. Vi pratade om Zlatan innan, och när man är äldre handlar det mycket om att träna, träna, träna och på så sätt förlänga sin karriär. Åker du på skador slår det väldigt tufft när du har blivit lite äldre. Ante är hel och frisk. Jag tror att hans fysiska status räcker. Fotbollsmässigt är han definitivt en av de slugare. Han kommer bli jätteviktig.
Varför sprang tiden ifrån HBK?
- Jag vet inte. Det är så många år sedan nu. Man gjorde en Spanien-satsning som man i efterhand kan konstatera inte blev så bra. Det fanns ett antal spelare 2009 som vi hade då… I Halmstad handlar det mycket om att få fram egna spelare och sälja dem, men det var ännu mer så på den tiden för HBK:s del. Vi hade fått fram en ny generation med Marcus Olsson, Kalle Johnsson, Emil Salomonsson, Anel Rashkaj, Emir Kujovic – det var ett antal unga spelare som vi slussade fram som var i 20-årsåldern då som var säljobjekt. Lasse Jacobsson var där ett år, sedan fick han sparken och sedan gjorde man Spanien-satsningen, säger Andersson och fortsätter:
- Det var spännande, men då tog man in fem spanska spelare som spelade istället för de unga och egna spelarna. Det gjorde att det gled iväg, och på det sättet tappade man kapital. Man kapitaliserade inte på de spelarna på det sätt man skulle ha gjort. Jag har inte uttryckt den här kritiken tidigare, men jag är kritisk mot hur man gjorde det. Sedan i övrigt har jag varit utanför och inte haft en aning, men den delen tycker jag inte var bra. För mina sista år sålde vi Peter Larsson till Köpenhamn, Dusan Djuric till Zürich, Martin Fribrock till Esbjerg och Emra Tahirovic till Lille, går vi ytterligare några år tillbaka var det andra spelare. Men det tappade man, och då gick ekonomin i botten. Det gick rakt utför ekonomiskt. Det var ett felgrepp som fick stora effekter. Det är nog inte bara det, men det har nog suttit i många år.
Andersson utesluter inte att han kan återvända till klubblagsfotbollen framöver.
- Jag kan nog mycket väl tänka mig ett klubblag eller landslag igen. Men det jag framför allt känner är att jag har 19 allsvenska säsonger, nu är jag förbundskapten och förhoppningsvis håller det här på några år till. Jag har kontrakt till 2024 så vi får se vad som händer. Men att någon gång plocka ihop ett litet gäng med de jag jobbar närmst med och få ta sig an något annat i en helt annan kultur och miljö än Sverige, det hade varit rolig att få testa, sitt ledarskap och sätt att se på saker. Det hade varit en intressant grej, när och om det skulle bli någon gång i framtiden. Det får vi se.
Du är inte rädd att du tackat nej några gånger och att chansen inte kommer igen? För det är inte helt lätt att komma ut som skandinavisk tränare?
- Nej, det är det inte. Det ska man ha klart för sig, och det ska mycket till om det ska funka. Men visst, det hade varit roligt. Men om jag har tackat nej eller inte, vi får se om det påverkar.
Ett EM-guld i sommar kan ändra på det. Vad talar för att Sverige tar en medalj i sommar?
- Jag är så tråkig att jag inte pratar på det sättet. Vi är med i ett EM, och nu ska vi försöka ta oss vidare från gruppen och vinna åttondelen och sedan kvarten och sedan semin och sedan finalen. Det jag framför allt känner är att vi nu har erfarenhet av mästerskap. Tar vi hösten 2019 innan det tråkiga coronaåret så var vi på rätt väg, och jag tycker att vi tagit upp det trots resultaten. Vi får se hur vi kan hantera det här framöver, om vi kan hitta balansen jag pratade om innan. Då kan vi rå på alla.
Kanske med Zlatan?
- Man vet aldrig.