Ada Hegerberg, 25, har inte spelat en tävlingsmatch sedan januari 2020 när hon drog korsbandet. Under sommaren samma år åkte hon på en stressfraktur och drabbades av ett bakslag. Nu, när hon är på väg tillbaka igen, berättar hon mer om den senaste tiden, som varit fylld av skadeproblem.
- Det har milt sagt varit ett helvete. Det har varit ups and downs, det har utan tvekan varit det svåraste året i min karriär. Men samtidigt är jag 25, min kropp är i bra skick, det vet jag. Jag tog egentligen beslutet om att låta det ta tid, det gick inte helt som vi planerat, då är det viktigt att hålla huvudet kallt och använda tiden för att komma tillbaka i toppform till sommaren igen, säger hon i podcasten Lundh.
Men du gjorde en ny operation igen? Du fick först korsbandet i januari, sedan en stressfraktur, nu är det något nytt, var det en följd av de här skadorna?
- Nej, det är samma som jag har dragits med sedan sommaren.
Stressfrakturen?
- Yes.
Hur orolig är du när det tar så lång tid?
- Jag är inte orolig för framtiden, det kan jag ärligt säga. Jag vet att min kropp fungerar bra, jag har många år på mig att göra det jag vill göra i min karriär och spela på en hög nivå. Men det har varit en ny erfarenhet. Det blir mer än ett år utan fotboll, det är så klart en otrolig utmaning. Jag har lärt mig mycket, jag har utvecklats jäkligt mycket som person och som spelare. Jag tror att när jag kommer tillbaka så är jag egentligen samma spelare som jag var innan skadad, men mer positiv. Jag är tror att jag kommer tillbaka ännu starkare, det är ingen tvekan om det. Just nu har det varit tufft, men jag har samtidigt stora ambitioner och en bra plan för hur det här ska se ut de närmaste månaderna. Jag ska komma tillbaka på toppnivå.
Vad har du gjort mer än att rehaba?
- Jag har läst väldigt mycket. När det gått med covid har jag varit mycket med min man. Vi bor ju ifrån varandra, jag och Thomas (Rogne, tidigare IFK Göteborg). Vi har faktiskt fått väldigt mycket tid tillsammans, som vi inte fått när vi kör för fullt under säsong. Det har varit ett plus. Jag har inte sett min familj, för i Norge är det lite crazy med covid, de har stängt landet lite på grund med karantän. Men det siktar jag på att göra i sommar, så att man får se familjen lite.
Din syster, som spelar för Roma, fick också en korsbandsskada som du. Kan du stötta henne? Kvinnor drabbas ju ofta mer av korsband, hur ser du på det?
- Först och främst behövs det forskning, statistik och info bland damspelare. Det som är tråkigt med en korsbandsskada är att det tar tid. Första gången man får det vet man inte vad man ska gå igenom. Skadan var otroligt smärtfri, det gick enligt planen. Det var en fantastiskt bra kirurg, det har gått bra med min personliga fysio, mina agenter har varit helt enorma och givit mig den kompetensen. Jag sade till henne att det kommer gå bra, du behöver bara ge det tid och vara med familj och vänner, det tror jag är väldigt viktigt, att omgärda sig av människor som man gillar, att ha lite små delmål samtidigt som man har ett slutmål. Efter två veckor ska man gå igen, sedan kan man börja springa, och så. Det är små mål, men det är väldigt viktigt i en sådan process.