Roy Hodgson fick sitt genombrott som tränare i Halmstads BK där det blev SM-guld både 1976 och 1979. I dag är han tacksam över att svensk fotboll inte infört slutspel under åren han ledde klubben, då han klassar succén i HBK som det största han gjorde i Sverige.
- Det måste vara de två gulden vi vann med Halmstad. Vi hade inte vunnit de gulden om där fanns ett slutspelssystem. Det finns inte en chans. Jag hade turen att det inte fanns något slutspel mellan 1976 till 1980. Om du vann ligan så vann du allt. Speciellt det andra guldet 1979, det var nog det svåraste att vinna och troligtvis den största bedriften. För vi vann det guldet genom att vara konsekventa och höll en jämn nivå, men vi var långt ifrån lika bra eller spektakulära som när vi vann 1976. Men vi lyckades verkligen härda ut den säsongen och lyckades ta oss till mållinjen, vilket gör att jag är väldigt stolt över den bedriften. Men den mest spektakulära kommer alltid vara den sagolika säsongen 1976, säger han i podcasten Lundh.
- I Malmö var det mycket enklare. Om du ska vara en framgångsrik tränare så hjälper det att ha duktiga spelare. Spelarna vi hade i Malmö hade gått in i vilket annat allsvenskt lag som helst och många av dem var landslagsspelare. I Halmstad hade vi bra och professionella spelare på alla sätt. Men de hade inte samma status som spelarna hade i Malmö. Jag tror inte att de hade gått in i andra allsvenska lag på samma sätt som spelarna i Malmö hade gjort. Om du vill vara en tränare som har många titlar på ditt CV så måste du ta dig till en klubb som Malmö FF för att få det. För det är spelarna som kommer vinna titlarna för dig.
Under fem år i Malmö FF är Roy Hodgson med och vinner två SM-guld, allsvenskan fem gånger samt två cuptitlar. Även om engelsmannen har en annan syn:
- Jag ser såklart det som fem guld. Slutspelet ser jag inte som något annat än en chans att göra livet svårare för oss. För de spelades under en tid där det samtidigt spelades många landslagsmatcher. Och vi hade många spelare som var med i landslaget. Det kom även under en tid där våra matcher trycktes ihop som ett resultat av det. Det vara vissa spelare som spelade tre matcher i veckan och de andra hade tio dagar att förbereda sig på.
- Om man ska jämföra resultat över åren så måste man ta bort den korta tiden där det var slutspel. För annars vet vi inte hur många guld som Bob (Houghton) eller Antonio Durán vann. För de spelade inget slutspel. De spelade bara matcherna i ligan och i slutändan vann de titeln. För min del så är det de fem ligagulden som finns kvar i mina tankar. Jag känner lite att jag på ett sätt är emot det svenska fotbollsförbundet som helt plötsligt inför ett system där när du har vunnit ligan så måste du spela mot laget som har kommit fyra för att bevisa att du har vunnit. Jag förstår helt enkelt inte det.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.