Under måndagen är Malmö FF:s Anders Christiansen gäst i Lundh som sänds på Sportkanalen 21:15 och även finns i form av podcast i gryningen med ett extramaterial. Där talar mittfältaren som blev årets spelare i allsvenskan om hur en psykolog hjälpte honom att få i gång karriären, besvikelsen över att han inte fått chansen i det danska landslaget, om hur det sved att åka ut mot Vardar och varför ingen i Danmark bryr sig om Sveriges högsta serie.
Dessutom berättar Christiansen att han inte har något fast pris i det nya kontrakt han skrev med Malmö och som gäller till 2022.
- Jag har ingen klausul. Daniel (Andersson, sportchef) har förståelse, han har själv spelat i Italien och vet vad som händer i de stora ligorna. Han har full förståelse för mina ambitioner. Vi har en bra kommunikation för vad det är som ska hända, säger Anders Christiansen i podcasten Lundh.
När du kom till Malmö från Chievo var det inget snack: du skulle ut igen. Ditt kontrakt skulle gå ut nästa år, innan du förlängde – men så skrev ni ett nytt, monsterlångt, kontrakt: fem och ett halvt år.
- Jag har alltid haft en dröm om att komma ut på de stora scenerna, på de stora arenorna för att spela de stora matcherna. Det har varit en dröm att lyckas med det. Sedan fick jag chansen att komma till Italien och Chievo. Tyvärr fick jag ingen fair chans där, men så kan det vara i fotbollen, framförallt utanför Skandinavien är du ännu mer av bara en handelsvara, inte så mycket person. Jag har haft den drömmen sedan jag var liten och ville fullfölja den. Jag ville i alla fall spela tio matcher, om jag så skulle vara den sämsta på planen, men märkt tempot och atmosfären, framför att jag inte skulle ha fått det. I Malmö fick jag spela mycket fotboll och kom in i vinnarkulturen som finns här, det är nära Köpenhamn och mina kompisar och det är bra atmosfär i klubben också.
- Så vi satt ner och pratade, och de ville gärna värdesätta det som jag presterat i Malmö och jag ville gärna värdesätta det som de gjort för mig. Men det är klart att jag har min barndomsdröm om att komma ut till de största ligorna och klubbarna fortfarande. Kommer det en sådan klubb som är intresserad av att ha mig med i sitt lag så hoppas jag att det löser sig, men om det inte gör det så har jag det bra i Malmö med ett långt kontrakt.
Ska jag tolka det som att ni har ett slags ”gentlemans agreement”, att om det kommer ett bud i en viss prisklass så släpper de dig? Du är ju ändå 27 år?
- Det är svårt att säga om man har ett ”gentlemans agreement”…
Eller har ni det på papper?
- För mig handlar det om att jag verkligen värdesätter att spela fotboll här i Malmö. Självklart har jag ett fint kontrakt också, men det ska mycket till för att man ska byta klubb. Det är många parametrar. Om det händer så hoppas jag så klart att klubben respekterar det. Men den tiden, den sorgen. Sedan kan vi prata igen.
Det sades att du var nära Maccabi Tel Aviv, dit förre MFF-skyttekungen Vidar Örn Kjartansson gick. Hur nära var det?
- För det första är det alltid svårt att prata detaljer, och för det andra är det många parametrar. Att jag vill någonstans är inte alltid lika med att en klubb vill ha mig. Det kan vara en klubb som vill ha mig, men det är inte lika med att jag vill till klubben. I mitten ligger kostnader och vad jag är värd. Jag förhåller mig aldrig till rykten eller om det kanske kan bli en klubb. Så har jag alltid jobbat med min agent. Det ska vara konkret. Annars försöker jag att inte tänka på det så mycket.
Innan du förlängde med Malmö, hur många konkreta anbud hade du?
- De ska ju bli överens med klubben först, och klubben hade sagt att de inte ville sälja. Det hade jag sagt till min agent och det hade min agent sagt till mig också. Jag visste att det skulle mycket till för att jag skulle lämna klubben den här sommaren. Därför försökte jag ha fokus på fotbollsplanen. Min agent får jobba med sådant.
Är inte det svårt, att bara lämna det? För där ligger ju din pojkdröm runt hörnet?
- Jo, det är riktigt svårt. Men du lär dig. Jag stod i den situationen också i Danmark innan jag bytte till Nordsjaelland. Där fanns det också andra möjligheter. Det är svårt, ska man dra eller ha lite is i magen och vänta på att det kommer något bättre? Det var lite samma sak med Chievo, skulle man ta chansen att spela i Serie A eller vänta sex månader då det eventuellt skulle komma något ännu bättre? Man hade velat titta in i en spåkula och se vilket som var det rätta valet för mig, om jag skulle lämna, skriva på nytt kontrakt eller lägga av med fotbollen.
Om du får drömma lite, var skulle du vilja spela helst?
- Jag har alltid tänkt att holländska ligan skulle passa mig bra. Men det är ju oftast yngre spelare som går dit. Tyskland har också lite samma kultur som uppe i Norden – moderna arenor, mycket supportrar, bra faciliteter och en stor liga. Det skulle vara intressant. Premier League är världens bästa liga enligt många. De har en intensiv liga, jag vet inte om den skulle passa mig så bra, men man vill ju alltid till Premier League om man får möjligheten. Spanska La Liga – jag älskar ju possession-fotboll och att ha mycket boll. De har de i Spanien. Men jag är ju inte en världsstjärna som kan gå till den klubb som jag vill. Men nu drömmer vi. De är de tre största ligorna som jag drömmer om. Italien är inte den jag drömmer om.