Rasmus Jönsson återvände till Helsingborgs IF förra sommaren efter sju år i utlandet och det trots att klubben var i superettan. Anfallaren var tongivande när HIF tog sig tillbaka till allsvenskan och i premiären visade Jönsson klass med två mål.
- Det är klart att det var kul. Speciellt i och med att jag har varit borta i så många år. Även om det var kul att komma hem och spela upp klubben till allsvenskan så kände jag att det här var lite mer… ”på riktigt” kanske är fel ord, men det betydde lite mer. Det var allsvenskan igen, man kände allt med inramningen och intresset runtomkring att det var nu vi var tillbaka där vi hör hemma. Då blir man också lite gladare när vi kan prestera och vinna matchen och jag fick göra ett par mål också. Det var skönt, säger Ramus Jönsson i podcasten Lundh.
En sak är dock sig lik i Helsingborgs IF, och det är klubben sliter med en trasslig ekonomi och ett tag var elitlicensen hotad efter ett stort minus för 2018. Men Rasmus Jönsson menar att spelarna inte påverkas som av turerna kring ekonomin.
- Det är en bit som gör att åldern på vår trupp är lite positiv. Vi är så pass trygga som grupp att vi kan koppla bort det och bara fokusera på det vi ska göra. Det har inte varit några problem alls.
Så när ni slår upp HD och de har något nytt om att det visar sig att man gick mycket mer minus än man trodde, då bryr ni er inte?
- Jag kom till den här klubben 2002, så jag har varit med om de rubrikerna ett antal gånger. Man börjar vänja sig lite.
Blir man inte förbannad över att de inte kan sköta det bättre?
- Jo. Jag har varit skitförbannad hur många gånger som helst. Vi var fyra-fem spelare som gick ut, då fick klubben hur mycket pengar som helst. Slår man sedan upp HD fyra år senare är alla pengar borta och klubben är i superettan.
Vad får du för förklaring? Eller håller du din ilska för dig själv?
- Det är en besvikelse precis som med fans och alla andra personer i stan. Det är svårt att riktigt veta, jag är inte helt insatt heller. Jag har inte svar på precis vad som har hänt, det är inget man vill spekulera i för mycket.
Om du ser på när du lämnar i augusti 2011, då har ni vunnit cupen året innan och kom tvåa, 2011 var ni på väg mot SM-guld och vann cupen igen. Du klev bort, då hade man sålt Gerndt och det var en otrolig mix av hemvändare. Kan man förstå när man kommer tillbaka förra sommaren och de är i superettan? Det är ju väldigt långt från det?
- Det är klart att det är svårt. Det var ett svårt beslut. När jag gick till Tyskland hoppades jag att jag skulle komma tillbaka efter X antal år och att klubben då skulle vara en toppklubb i allsvenskan, att man skulle kunna komma hem och kämpa om SM-guld igen, som det man lämnade. Det är klart att det var ett speciellt beslut att stå där och ska hem och spela mot Norrby och Frej i stället för det. Det ska jag inte ljuga om, det kändes inte som det man hade hoppats på.
Vad är en rimlig målsättning för er 2019?
- Nu är det lite tråkigt utåt sett, men den ekonomiska situationen som HIF är i just nu gör att det bara är ett mål som är viktigt, och det är att vi spelar i allsvenskan nästa år. Det är det vi måste jobba utifrån. Men sedan vill vi spelare gå ut och vinna varje match vi spelar. Jag tror att man måste ha den inställningen. Jag tror inte att man bara för att man möter Häcken, AIK eller Malmö borta kan åka därifrån efter att ha förlorat med 1-2 och känna att det var okej bara för att det var ett topplag. Då kommer man aldrig någonstans.