Per Karlsson, 35, kom till AIK från moderklubben Vasalund redan 1998 och gjorde sin A-lagsdebut för AIK 2003. Sedan dess har han spelat över 400 tävlingsmatcher för klubben. Karlsson har i nuläget kontrakt över säsongen 2022, men det återstår att se om han förlänger karriären ytterligare.
- Nu kommer man ändå upp i åldern där man säger: om kroppen tillåter det. Jag är fortfarande hungrig, och efter den här våren har jag nog inte längtat lika mycket till den allsvenska premiären som jag gjort tidigare år. Nu längtar jag lite extra. Jag vill ta lite revansch på mig själv efter den här våren och säsongen. Funkar kroppen bra ser jag fram emot att spela. Fotboll är det roligaste jag vet. Jag tror att du känner likadant, man ska vara glad över att man får syssla med något som är så roligt och inte ta det för givet, säger Karlsson i podcasten Lundh.
Är det AIK som gäller, eller kan du tänka dig att avrunda karriären någon annanstans? Vasalund, din gamla klubb, är uppe i superettan nu, eller ett år någon annanstans? Eller är det AIK nu hela vägen?
- Nu när jag har hängt kvar hela vägen så blir det AIK. Det kan jag avslöja. Det är ingen bomb, kanske. Även om jag inte sagt det förut är det beslutet taget. Men nej, det blir så.
Vad ska du göra när skorna åker upp på hyllan?
- Den här diskussionen har jag haft med vänner och min fru. Jag tror att i och med att man har varit fotbollsspelare under så många år och stått på scen på ett sätt, man har fått den kittlande känslan i magen där man är lite nervös, jag tycker om det. Jag känner att jag skulle behöva ett jobb där jag fortsätter känna det här pirret i magen. Jag har inget emot att stå och prata framför folk. Vi kom fram till, med lite glimten i ögat, att jag ska bli föreläsare.
Är det så?
- Ja (skratt). Med lite glimten i ögat.
Men du vill inte stanna inom fotbollen och bli tränare eller ledare?
- Inte som det känns just nu. Jag har inte gått någon tränarutbildning. Just nu känner jag inget behov av att vara inne direkt närmast laguttagningen och organisationen. Men det är klart, saknar man det här för mycket är det inte omöjligt att man går den vägen också. Men inte som det känns i dagsläget. Det finns spelare som har det här att man ser fotboll på det sättet, och jag gör inte alltid det. Jag ligger lite efter där med tränarögat.
Vilka diskussioner har du haft med AIK, man brukar ju ha det med äldre spelare som man vill behålla i organisationen?
- Egentligen inte så mycket än så länge, utom att jag inte vill fokusera på det för tidigt. Jag ser mig själv, förutsatt att kroppen håller, spela många år till. Det är min inställning. Det kryper närmare och närmare, så det är ingen dum fråga, men vi har inte preciserat det på något sätt. Jag känner att det är mycket mitt eget ansvar. Jag pratade med en bekant som föreslog att jag skulle ta kontakt med alla samarbetspartners som är inom branscher som jag kan tänka mig att lära mig inom och börja nätverka för att lära känna folk och kunna lära sig vad som är roligt efter karriären. Jag ser mer att det ligger på den egna personen, jag förväntar mig inte att jag ska serveras något på ett fat. Det är upp till mig att dels hitta vad som är roligt, men också ta kontakt.
Som spelare har du haft rätt mycket fritid. Hur har du resonerat till att plugga vid sidan?
- Jag gjorde det.
Du gick Cruijff?
- Nej, inte den. Jag har gjort en sports management-utbildning som vi får via vårt spelarfack genom Erlingmark, han driver ju spelarfacket och de erbjuder en utbildning på distans på ett universitet i Danmark, då den är ganska mastig, det är tre och ett halvt år. Det var under den tidsperioden av mitt liv precis innan jag fick barn, så det passade ganska bra. Efter att ha lämnat gymnasiet hade jag gjort det där med att inte göra något på dagarna så länge utöver fotbollen, jag kände att jag behövde aktivera huvudet, och det var ett bra sätt, för man fick vara lite kreativ med schemat och jobba runt fotbollen.
Är det något du kan ta med dig till ett jobb? Det låter som att tanken då är att man ska gå in i något fotbollsrelaterat?
- Ja, man lär sig marknadsföring, försäljning, det är en twist av att du ska arbeta i en sportorganisation. Visst är det så, jag skulle kunna återuppnya de kunskaperna och ta med mig det när jag väl börjar arbeta. Men det var lika mycket för att hålla huvudet à jour. Jag vet inte om det är det jag vill pyssla med. Man ska ändå jobba i 30 år till, minst. Vill man ha gnistan på jobbet också? Det kanske är att hoppas på för mycket att man ska hitta ytterligare ett jobb utöver fotbollen där man har den gnistan, men jag ska försöka i alla fall.
Du tillhör en generation spelare där fotbollen alltid har varit helprofessionell i Sverige, men du är inte som Sebastian Larsson, som jag gissar inte behöver jobba jättemycket om han inte vill efter massa år i Premier League. Vilket tryck är på dig att börja jobba ganska direkt, eller har du under tiden i AIK ändå samlat ihop så du klarar dig?
- Jag tror först och främst att det är hälsosamt att arbeta för att ha en uppgift att göra varje dag. Om det sedan är på 20 procent eller så… Jag har det inte ställt som Sebastian Larsson eller en tidigare Premier League-spelare, men jag har en del som gör att jag inte är tvingad att börja arbeta direkt. Sedan tror jag att jag kommer att göra det ändå. Jag har levt ganska sparsamt, i alla fall under mina yngre år. Det är egentligen nu på sistone som det har funnits hål att stoppa i. Det är en viss säkerhet. Nu pratar vi med svenska mått mätt för en som spelat i allsvenskan.
Vilken oro kan du känna för den omställningen? Man läser ändå om spelare som har svårt att gå från rampljuset till att plötsligt bli en i mängden.
- Det här är ett dilemma för många. Läser jag en sådan artikel på nätet är det lite guilty pleasure, jag läser den artikeln och läser vad som händer med honom efter karriären, för det intresserar mig. Jag tror att det landar i att du måste veta vem du själv är bortom fotbollsplanen. Jag arbetar med att ta reda på det, men jag har nog en ganska bra bild över dels vem jag är och vad jag ärr kapabel till efter karriären. Man måste veta sin identitet som människa.
Det låter inte som att du är särskilt orolig?
- Nej, orolig är jag inte. Men jag är orolig över att jag inte ska hitta något där jag får gnistan som jag har fått under alla år. Det kanske inte är beroendeframkallande, men jag är rädd att jag ska bli lite blasé och vardag efter karriären, och man vill ju fortsätta leva.
Jag kan varna dig att det är rätt ovanligt att de sjunger sånger till dig på arbetsplatser.
- (Skratt) Ja, och sådant tar man ju för givet i dag. Det sätter sig i det undermedvetna. Visst, det kan finnas stunder, som när jag är på en promenad och någon tittar på en. Då går min hjärna direkt och tänker att han kanske är AIK:are och känner igen mig. Det där måste man släppa, att det är någon som bryr sig. Nu händer det oftast i Solna/Sundbyberg, inte i övriga Stockholm eller Sverige. Men att vara igenkänd, det tar man nog för givet nu, men om man inte är förberedd på det kan man nog sakna det sedan.
Du har två säsonger till, minst, att njuta.
- Absolut.