Johan Kücükaslan har jobbat på SVT, TV4 och Viaplay.
I veckans avsnitt av podcasten Lundh berättar reportern om tiden på Viaplay och kontakten med stjärnorna i Premier League.
Du gick till Viaplay för att du inte kände att det var kul att vara kvar bland skitsnacket på SVT. Vad kände du när du landade där, det var otroliga rättigheter som Champions League, Super Bowl och Premier League? Vad var det roliga?
- Just det du nämner – de hade drömrättigheter. Att få jobba med de evenemangen var väldigt roligt. Sedan var det också väldigt skönt att få slippa den dagliga nyhetsverksamheten.
Men är inte det en viktig del av verksamheten?
- Jo, absolut, men där och då… Det fanns väldigt mycket resurser, och finns fortfarande, på Viaplay att göra reportage, att göra en form av journalistik. Jag upplever det aldrig som att det snålades om jag ville åka till England, det var aldrig någon diskussion om det. Jag åkte till USA och gjorde Super Bowl. Det satsades pengar. Det var väldigt generöst. För mig och en fotograf kostade det väldigt mycket pengar, det är inte en självklarhet för en kommersiell kanal. Det var det som var lockande, att jag hade en så fri roll på Viaplay. Jag hade inget schema, jag jobbade väldigt mycket men kunde samtidigt vara ledig under långa perioder också.
Det låter som härligt att åka på Premier League och så, men när jag får inblick i hur det går när man gör tio minuter med någon stjärna och det står någon pressperson där, hur många gånger har du varit med om att de har haft åsikter under Premier League-intervjuer?
- Extremt många gånger. Det är därför allt har sin tid. Efter två-tre år känner man sig klar med att ha de ständiga konflikterna med Premier League-klubbarna.
Hur många gånger fick du veta att du inte var välkommen tillbaka?
- Jag har blivit hotad med att bli utkastad från Carrington, Manchester Uniteds träningsanläggning, tre gånger. Det var samtal mellan Viaplay och Premier League Productions, som ansvarar för relationen mellan klubbarna och mediebolagen över att jag ställde frågor som jag inte fick ställa, men som var relevanta.
Vad kunde det vara för frågor?
- Det kunde vara en intervju med Victor Nilsson Lindelöf och att inte få fråga något om landslaget. Samtidigt sitter jag där som svensk reporter och hade sett väldigt dum ut om jag inte ställt en relevant fråga om landslaget. Det kan vara att jag satt med Harry Kane och frågade om Mauricio Pochettino som fick sparken, och att de då kräver att vi ska klippa bort det svaret. Där lade sig Viaplay rätt platt. Jag hade många diskussioner med mina chefer om det här, att vi behövde markera. Men det finns en rädsla, en stor rädsla, för att hamna i otal med Premier League, och att då inte få den access vi fick. Någonstans var man tvungen att köpa spelets regler, det är så det ser ut. Man är rättighetsinnehavare och kommer inte få fråga vad man vill. När jag har gjort intervjuer efter matcher har jag haft en "floor manager" som sagt till mig att jag ställer "så negativa frågor". Det är så det funkar, framför allt mot de utländska bolagen. Jag upplevde aldrig att Sky eller de stora engelska bolagen hade samma problem. De körde på med Mourinho när han var utsatt i United och det ryktades om att han skulle få sparken, för där fanns en stor rädsla och respekt för kanalerna. Men mot ett litet svenskt tv-bolag kände de att de kunde spänna musklerna och säga att det var de som bestämde och att vi bara skulle vara tacksamma för att vi fick vara där.
En rätt sorglig utveckling, på ett sätt.
- Extremt. Det är coolt att sitta och träffa Premier League-spelarna, men efter ett tag blir det också en vardag.
Hur gör man för att få liv i tio minuter, där man vet att Harry Kane gör intervjuer med sju utländska bolag där han får ungefär samma frågor, och att det inte är det roligaste för honom?
- För mig var det alltid viktigt att vara påläst och veta vad jag ville ha från intervjun. Man kan inte hålla på och ställa tio olika spretiga frågor, du vill ha ut något av intervjun, du har en plan. Sedan brukade vi runda av allt genom att ställa lite roligare frågor, med lite skratt, för man vet att sådant går bra på sociala medier. Men det har varit lärorikt att göra tiominutersintervjuerna, för även när jag var på SVT första vändan så är det begränsat med tid, man får 15-20 minuter, då måste man ha en tydlig plan med vad man vill få ut av intervjun, och inte vara spretig och ställa allmänna frågor. Det var hela tiden att bolla med de där hemma varför vi skulle träffa just den spelaren och vad vi ville ha ut.
Du var nyligen i Newcastle och försökte träffa Alexander Isak, vi kunde se hur han bara gick förbi dig. Du har träffat Isak, du har till och med varit hemma hos honom i Real Sociedad inför EM 2021 och ni har gjort mycket grejer. Hur är känslan när han bara nobbar?
- Det är respektlöst. Jag tycker bara att det är respektlöst. Om man har en relation till en spelare och man ändå känner varandra, då tycker jag att du åtminstone kan stanna och prata i en minut, förklara läget, och sedan är vi klara. Men att nonchalera som han gjorde… Jag vet inte. Ju äldre jag blir, desto större blir åldersgapet mellan mig och de aktiva. Någonstans undrar jag om det är värt att hålla på att jaga 20-, 21-åriga fotbollsspelare när jag själv är 37 och behöva böna och be om en intervju. Jag tycker bara att det är tråkigt hur utvecklingen blir, speciellt med svenska spelare som hamnar i Premier League-klubbarna. Tyvärr dras de in i hela den mediala mentaliteten, hur det är mot media där. De är svårtillgängliga. Jag blev besviken där.