Samuel Armenteros var under 2014 utlånad till Eredivisie-klubben Wilhelm II från Anderlecht. Armenteros gjorde under säsongen elva mål för klubben. När säsongen tog slut var han tillbaka i Anderlecht och tvingades där träna med P15-laget. Armenteros som fortfarande bodde i Holland tvingades under hela sommaren pendla till Bryssel varje dag. Armenteros berättar att Wilhelm II ville köpa loss honom efter säsongen, men att de inte kunde betala summan som krävdes.
- De kunde inte betala tre miljoner euro. Det var många som ville, men de släppte mig inte. Det var inga samtal de ens ville ha, om inte samtalet började med tre miljoner euro. Det var väldigt frustrerande i många månader. Till slut bröts kontraktet, och jag fick ett väldigt bra kontrakt i Qarabag. Jag hade blivit farsa, och det fanns en annan spelare som hade varit där och som spelat för Anderlecht, Reynaldo, en brasse, en väldigt duktig spelare som jag också kände. Jag hade kontakt med honom och han sa att det var fantastiskt där, att Baku är en fantastisk stad. Det är massor av femstjärniga hotell, fint väder och väldigt fint och säkert. Fotbollsmässigt är Qarabag väldigt bra. Ligan är väl inget man är superexalterad över, men vi spelade i Europa League. Jag kände att jag kunde ställa upp på en liten picknick där ett år.
Vem äger klubben? Är det en rik oligark?
- Precis. Det är ett oljeland, rakt upp och ner. Det finns väldigt många rika människor där. Qarabags president är en turkisk businessman, kan man säga.
Kunde man få feta bonusar där som man har hört om i andra länder?
- Ja, absolut.
Rena cash?
- Ja. Där fanns det ingenstans man kunde betala med kort. Gick man ut och åt betalade man med cash. Betalade man någon så var det med cash. Det var så man levde. Sedan fick man lönen insatt…
Hur mycket tjänade du på ett år där?
- Jag tjänade helt okej. När jag kom dit var en manat (valutan) ungefär som en euro. Vi vann väl ungefär 30 av 34 matcher, och fick i stort sett 5 000 manat för varje seger.
50 000 kronor i segerpremie?
- Det var inte riktigt så mycket. Var det ett mindre lag kunde det vara 3 000 manat.
Fick man det i cash i handen då?
- Ja.
Skattade man?
- Ja, absolut.
I Armenteros kontrakt med Qarabag skrevs en klausul som gjorde att han automatiskt fick kontraktet förlängt, om han spelade 75 procent av matcherna under säsongen. Dessutom skulle hans lön dubblas. Samuel berättar att när han spelat 72 procent, så petades han ur truppen under resten av säsongen.
- Det här var i början av mars. Vi ledde ligan med otroligt många poäng, och hade redan vunnit cupen och åkt ur Europa League och hade inte så mycket att spela för. Det är som sagt ett oljeland och allt styrs av oljan. Är kursen hög kan de betala precis vad som helst. När den åker ner över en natt är det kris. Det är så det funkar. Men vi hade aldrig en sen betalning eller problem med pengarna. Det var en väldigt öppen och ärlig klubb, de var till och med så ärliga att de sa ”Samuel, vi kan inte förlänga ditt kontrakt nästa år, och det är därför du inte får spela nu”. Jag hoppades så klart på att det skulle förlängas, men det är inte julafton varje dag (skratt).