Under måndagen samlar Janne Andersson Sveriges landslag inför avslutningen av Nations League med två matcher. Hammarbys Edvin Kurtulus är med efter att ha debuterat för A-landslaget i juni då han valde att spela för Sverige. Trots att han tidigare spelat U21-landskamper för Kosovo.
- Det är klart att det är svårt, för jag har väldigt stark koppling till båda två. Men sedan vad jag tvungen att tänka på vad mitt hjärta känner och vad som är bäst för mig. Då hamnade valet på Sverige. Då tycker jag att de där borta ska acceptera det. Jag kan inte göra alla nöjda, jag måste se efter vad som är rätt för och känns bäst för mig. Det här kändes rätt.
Vad avgjorde?
- Jag är född och uppvuxen här. Jag har fått hela min utbildning i skola och fotboll här. Jag har fått min trygghet här. Det är främst de sakerna. Sedan gör Janne ett starkt jobb och de spelar en bra fotboll som intresserar mig. Så jag valde Sverige.
I samband med skiftet blev det rejält med kritik från Kosovo. Något Edvin Kurtulus fick känna av då, även om det lagt sig nu.
Hur går man vidare från sådana reaktioner, du berättade om kommentarer på Instagram och sådant?
- Jag försöker bara blunda för vad de skriver. Det är inget jag vinner på. Det är bara att ignorera det och gå vidare med mitt liv.
Förbundet är på hugget, jag gissar att även Hammarby är det. Hur aktuellt är det att polisanmäla när det går för långt?
- Det är klart att det är aktuellt. De har frågat mig hur jag känner. Men jag kände att det inte var några så farliga hot att de skulle komma hem till mig eller göra något dumt. Det var bara onödigt hat.
Men det de skrev kunde man polisanmäla? Men du avstod?
- Ja. Jag orkade inte lägga så mycket fokus på det. Jag ville fokusera på fotbollen. Man hade kunnat polisanmäla, men jag orkade inte göra det.
Hur rädd är du när det kommer sådant?
- Det är första gången sådant händer mig. Jag var inte rädd, men lite nojig. Man vet aldrig vad folk har för sig.
Ta oss tillbaka till Nations League i juni, du fick hoppa in mot Serbien och sedan spela från start mot Norge. Hur var debuten?
- Det var jätteroligt, en dröm som gick i uppfyllelse. Lite nervöst, jag ska inte ljuga. Man var taggad, det var skönt att göra debut.
Just att ställas mot Serbien som ni även gör nu, du är från Kosovo. Var det speciellt?
- Ja. Det var lite speciellt. Man hade lite från deras sida när de svor lite åt oss albaner. Det var kul och speciellt att få möta dem.
Man tar alltid ut bruttotrupper till landslaget, det kom ett brev om att du var uttagen till Kosovo till Hammarby. Då ringde Jesper Jansson Janne Andersson. Ringde Janne dig efter det?
- Ja, vi hade några samtal, jag och Janne.
Vad tryckte Janne på då?
- Han sade att han har sett mig. Vi hade cupmatch mot Malmö och ett möte med Norrköping, han sade att han var jätteimponerad och att jag var en intressant profil. Vi hade en dialog fram och tillbaka. Till slut blev det klart att jag kom med.
SvFF har fått rätt mycket kritik för att de tappat spelare likt du, som är födda i Sverige men har föräldrar från andra länder, som Saman Ghoddos. Vad kan de göra för att spelare ska välja Sverige?
- Om man verkligen vill ha något så gör man allt för att få det. I det här sammanhanget kände jag verkligen att Sverige gjorde allt för att få mig, för att övertala mig. Det är främst det ett förbund kan göra, att visa att man är en intressant spelare. Det var det jag kände att de gjorde. Jag fick en stark tillit till Janne, då slutade det med att jag valde Sverige.
Du hade gjort fem matcher som mittback i allsvenskan efter att ha spelat mycket högerback med Halmstad tidigare, hur var det att gå in och möte Haaland på Ullevål i Oslo?
- Jag njöt av varje minut jag var på planen. Jag hade en trygghet i mig själv, jag vet vad jag går för. Jag gick in med självförtroende. Olyckligtvis förlorade vi, men det var kul att få göra startdebut.
Just Nations League är sin sak, det viktiga är det som börjat nästa år med ett EM-kval och sedan EM i Tyskland. Hur mycket känner du ett sug för att vara med där?
- Ett väldigt stort sug. Det är klart att jag hade velat vara med. Men just nu tänker jag inte så långt, jag vill bara göra det så bra som möjligt här. För det är inget jag kan påverka, det jag kan påverka är nu. Jag hoppas att mina prestationer framöver gör så att jag får vara med i landslaget igen.