Sverige har anlänt till England inför lördagens EM-premiär. Ett landslag som har tryck på sig som favorittippat och där ett första mästerskapsguld sedan 1984 hägrar.
Landslagschefen Marika Domanski Lyfors är utan tvekan en av svensk fotbolls mest erfarna och har varit på plats på varje mästerskap i någon roll och själv bärgat både EM-silver och VM-silver som förbundskapten och är hoppfull.
- Jag tycker damlandslaget alltid har haft förväntningar på sig att ta medaljer och det har ju vi förtjänat genom åren, för vi har ju verkligen presterat när det väl har gällt. Sen har vi inte alltid nått ända fram till ett guld men på något sätt så förtjänar vi ännu högre förväntningar eftersom vi har visat att vi är väldigt stabila över en längre tid. Vi har tagit stora kliv vilket har visat sig på världsrankingen också, säger Marika Domanski Lyfors i podcasten Lundh som längtat till EM.
- Det speciella är att det är de här heta matcherna som man längtar efter hela tiden. Det är ju dem man jobbar för, i alla fall på den här nivån. Jag brukar säga att jag älskar när matchdagarna är över, men jag älskar framför allt att få vara med i slutspel för att det är de här heta matcherna och det är enda gången jag är avundsjuk på den som är förbundskapten i den rollen jag har nu. Det är när det är de heta matcherna.
Marika Domanski Lyfors är även känd för sitt heta humör. Som förbundskapten jagade hon domaren Cristina Babadac efter att hon blåst frispark i VM-finalen mot Tyskland 2003. En frispark som tyskorna avgjorde finalen på, då det var Golden Goal som gällde, men Domanski Lyfors var övertygad om att frisparken var feldömd.
- Ja, allt kunde ju ha slutat där. Men jag tänker att så mycket som det krävs för spelare och ledare att nå en VM-final och sen ska det sluta på det sättet. Jag tyckte att det var otroligt orättvist och då brinner det bara till. Så då springer jag ut till domaren och hinner tänka att "men ska du klappa till henne Marika?".
- Jag hann tänka det och jag trodde att jag gick ut, men jag sprang ut. Då sträcker domaren ut handen för hon tror jag ska tacka men då säger jag bara på svengelska att "det var ingen frispark" och sen springer jag därifrån.
Men när du säger att det hade kunnat ta slut där, det var om du hade lappat till domaren?
- Ja, jag hade kunnat klappa till domaren och sen när jag sprang tillbaka så sparkade jag en vattenflaska som flög över huvudet på (Fifa-presidenten Sepp) Blatter. Så hade jag träffat honom i nyllet så hade det heller inte varit så bra.
Det hade kanske många tackat dig för. Men jag har även pratat med spelare som du haft som sagt att utskällningarna som de fick i paus ibland har de aldrig fått av någon annan än av dig och att du har ett otroligt temperament?
- Ja, det var nog i början av min förbundskaptenskarriär. För jag skärpte till mig efter OS i Sidney. För jag var otroligt temperamentsfull innan dess. Det var inte bra så jag gjorde en deal med Cecilia Sandell som skulle börja som koordinator. Då sa jag att "din viktigaste uppgift nu är att om jag inte beter mig på bänken eller säger några dumma saker. Då ska du säga till mig". Det hade hon som första och viktigaste uppgift. Men hon behövde aldrig säga till mig.
Hur lyckades du lägga band på ilskan?
- Jag var väl fortfarande ganska vild i min coaching men jag lärde mig att försöka hantera att jag inte blev så arg som jag blev. Men jag hade ju fortfarande temperament. Men jag blev inte så arg utan det var vid speciella tillfällen. Och 2003 med domaren, det var ett sådant tillfälle.