Jonathan Levi, som i år togs ut i det svenska landslagets januaritrupp, slog igenom stort under sin sejour i Öster. Insatserna ledde till att Rosenborg öppnade plånboken och köpte loss talangen.
Levi berättar dock i podcasten ”Lundh” att han hade flera alternativ, däribland Hammarby.
Hur valde du Rosenborg? Det talades om Hammarby. Var det bara pengarna som avgjorde?
- Nej, det var det faktiskt inte. Det kunde ha varit mer på andra ställen i sådana fall. Jag träffade en rad klubbar…
Vad var det för klubbar?
- Du har sagt Hammarby. Det var den klubben jag ville gå till först. Det ryktades tidigt om Hammarby den våren. Rosenborg fick jag reda på en vecka innan jag skrev på. Jag träffade Hammarby, och var även utanför Stockholm och utanför Göteborg och träffade några.
Elfsborg och…?
- Det får du lista ut själv (skratt). De ville ha mig för att jag var en bra fotbollsspelare. Hammarby gick lite mer in på djupet, medan Rosenborg gick hela vägen. De sade vad jag var bra på och vad de ville utnyttja mig för. De ville ha mig för en specifik grej, det tyckte jag om då. Det var det som jag nappade på. Jag har alltid velat spela i allsvenskan, det var en stor anledning till att jag tvekade så länge. Jag ville spela i allsvenskan, och valde mellan Rosenborg och Hammarby. Att spela för Hammarby hade varit en stor ära, men nu blev det Rosenborg. Det var lite synd att man missade den svenska fotbollen.
Men den finns kvar.
- Den lever än.
Jag menar att du inte är lastgammal heller?
- Precis. Men jag hade egentligen bestämt mig innan jag fick höra det.
Tränaren Kåre Ingebrigtsen värvade dig, men det var inte direkt så att du gick rakt in i laget. På mindre än ett år hade du gått från division 1 via superettan till ett norskt topplag som även krigade mot Europa.
- Det var en av anledningarna till att jag valde Rosenborg. Jag hade perioder med Landskrona och Öster där jag i princip visste att jag skulle spela varje match. Jag kunde fokusera på mitt eget och… inte ta det lugnt, man går ju all-in varje träning, men jag visste att jag skulle spela till helgen. Det var något jag verkligen behövde då. Jag hade min period mellan 16 och 19 i Eskilsminne där jag fick spela i ett halvår av tre år. Där kände jag att det var det jag behövde och ville. Jag är väldigt tacksam över att jag fick det. Men när man känner att man når en viss punkt och är klar på ett ställe – det var därför jag valde Rosenborg. Jag visste om att jag inte skulle komma dit och vara given som högerytter i den startelvan.