1989 lämnade Anders Limpar schweizsiska Young Boys för spel i italienska Cremonese. Ett beslut han inte ångrat en sekund.
- Alla tittar på talanger som finns i Schweiz. Det gick bra som lag, så det var inte så konstigt att få komma till Italien. Jag var oerhört lyckligt lottad. Det var Gullit, Rijkaard och van Basten i Milan, det var Matthäus, Klinsmann och Brehme i Inter, Maradona, Careca och Alemao i Napoli. Jag fick vara med i omgivningen när det var världens bästa fotbollsspelare, det var väldigt surrealistiskt. Även om jag spelade i Cremonese, som var ett genuint dåligt lag. Bara att få möta de stjärnorna var en bättre tid i mitt liv som fotbollsspelare.
Hur var inramningen?
- Det var så otroligt mycket publik på den tiden. Det var arenor som tog 110 000, som San Siro, San Paolo var bara ståplats då och tog också 110 000, Olimpico tog 80 000… Det var som att man var en gladiator på den tiden. Det var enorma läktare, enorma publikhav. Det var inget man var van vid när man spelade mot Sankt Gallen eller Zürich.
Cremonese åkte ur Serie. Trots det utsågs Limpar till ligans tredje bäste utländske spelare bakom Diego Maradona och Lothar Matthäus.
- Ja, det är galet hur bra det gick där. Men man kan inte vara för glad, för vi åkte ur. Vi förlorade mot Juventus borta med 0-3, vi satt i omklädningsrummet och jag var genuint ledsen. Jag hade aldrig åkt ut, men de brydde sig inte riktigt, de spelarna.
Varför inte?
- De var glada över att vara där, de trodde inte att det var sant att få spela i Serie A. Det är tre från det laget som har haft hyfsade karriärer efter, det var en målvakt, Guiseppe Favalli, och en målvakt som gick till Lazio. Men sedan var det spelare som bara fallerade efteråt. De sprattlade en säsong. De var redan på förhand slagna, tror jag. Erfarenheten var rolig för dem.