Sveriges mångåriga förstamålvakt Hedvig Lindahl, 39, gjorde under landslagets januariläger comeback i den blågula dressen. 39-åringens framtid i Blågult är oviss, och nu berättar hon om hur hon reagerade på Peter Gerhardssons samtal inför lägret.
- Vi har alltid en kontakt, och har haft under alla uttagningar på hösten. När vi pratade precis efter EM sade han att han skulle testa andra målvakter under ett halvår, så jag förväntade mig inget annat på hösten. När ett halvår hade gått var det dags att prata igen, och då tänkte jag att han hade insett att det fanns många fler som är bättre än jag. "Tack och hej, Hedvig", på ett respektfullt sätt. Men tvärtom, han körde sin vanliga stil med att det var bra att jag höll igång och så. Jag fick känslan av att han skulle ta ut mig. Sedan förstod jag att det var för att många inte är tillgängliga. Men ändå, säger hon i podden "Lundh".
Hur är det att vara nästan 40 år och ha fem VM, fem EM och fem OS att åka med på ett sådant här läger, som kanske är mer för att visa upp sig för unga talanger och oprövade spelare?
- Det är faktiskt en utmaning, för de här unga talangerna är supersnabba och kvicka, det är framför allt det som är deras äss i rockärmen. Nu känner jag inte de här så bra, jag har bara tränat med dem tre gånger, jag har inte sett dem i stort spel, men generaliserar man kring unga spelare så är de väldigt heta fysiskt. Alltså snabba och starka. Det blir en utmaning för mig att hänga på. Men det är kul att lära känna många som jag tidigare bara känt till namnet. Nu får jag veta hur de spelar, och det kommer dels att gynna mig. Men framför allt hoppas jag att jag kan vara med som en lugn kraft, och en avdramatiserande kraft kanske.
Hur har ni pratat om VM? Det är bara drygt ett halvår till dess, i Australien och Nya Zeeland.
- Det enda som Peter har sagt är att de tre bästa åker. Är jag en av dem så är jag en av dem. Och det vet vi inte än, det är lång tid till dess. Vi har inte pratat mer om det här i närtid.
Hur tänker du själv? Vill du eller inte?
- Det är inte ett självklart ja. När Peter hör det här kommer han väl inte ta ut mig igen. Men nej, det är ett fantastiskt jobb att spela fotboll, och jag har höga målsättningar med klubblaget. Kommer vi nå de målen bör jag vara landslagsaktuell, eller en i toppskiktet i alla fall, om inte en av tre. Om Peter känner att det finns ett värde i att Hedvig åker med i någon kapacitet, då behöver jag av lojalitet lyssna på det.
Du har varit etta och rätt given etta ett långt tag. Hur skulle det vara om han sade att du skulle vara en av tre men nog inte få spela något?
- Jag köper det rakt av. Jag kämpar som tusan. Rent fysiskt är det jobbigt att hänga på. Jennifer och Zecira som har varit med ett tag är tio år yngre eller mer än jag. Min kropp klarar inte av att återhämta sig på samma sätt. Jag är inte lika kvick. Det är bara att acceptera att det är så det är.
Hur är det att bara acceptera det?
- Det är inte lätt, så klart. Det är en process. Framför allt inför EM var det jobbigt. Jag trodde att det skulle bli Jennifer han skulle välja. Redan då hade jag samtal med Peter kring hur jag kände och om de fysiska bitarna, att jag trodde att det hade hjälpt om vi delat på mästerskapet. Nu blev det inte så, jag spelade varje match.
Du hade velat dela det för att återhämta dig?
- Ja, absolut, jag ser fördelar med det. Jag har spelat mästerskap där jag har varit helt slut i sista matchen, som VM 2019. Då gjorde jag konstiga grejer som jag inte hade gjort annars, bara för att jag var utmattad. Med varje år som gick, det blev pandemi och allt blev förskjutet, jag kände att det nästan inte höll längre. Men det är inte jag som är förbundskapten, jag har inte köpt in mig i en position där. Peter har valt samma lag.
Vem tycker du ska ta över?
- Nu är det väl Jennifer som är den som jag upplever att de har valt oftast. Zecira har också gjort det bra. Jag är inte i rollen att ta ut laget, som tur är. Jag ska sätta mig i soffan och luta mig tillbaka när den dagen kommer, så får de konkurrera.
Vad har Jennifer Falk och Zecira Musovic, vad skiljer dem åt, att den ena kan vara starkare än den andra?
- Jag tycker att jag har sett en jätteutveckling i de båda. Jennifer har alltid varit väldigt fysisk stark och snabb och kvick och kan göra fantastiska räddningar. De sista åren upplever jag också att hon har tagit för sig, hon är en stark personlighet när hon spelar. Det var kanske det som hon behövde jobba på. Zecira var kanske hennes motsats, hon är en stark karaktär och sprider energi på planen och har verkligen utvecklat många delar i målvaktsspelet i England.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren.