Andreas Linde, 27, gör just nu bra ifrån sig i norska Molde. Den svenske målvakten har tagit en ordinarie plats mellan stolparna och var en av nyckelspelarna när Molde slog ut tyska Hoffenheim ur sextondelsfinalen av Europa League. Linde har spelat för Molde sedan han lämnade Helsingborg 2015 och är redo att byta klubb igen om rätt läge dyker upp.
- Vi får se. Jag har varit väldigt tydlig med Molde, och Molde säger också att om det kommer en klubb som sätter ett konkret bud så skulle de aldrig stoppa det. Jag har ett år kvar på kontraktet, jag har ambitionen att ta nästa steg. Men det ska vara rätt steg också, säger Linde i podcasten Lundh.
Vad är rätt steg?
- En högre nivå. Det ska vara en klubb som är väldigt tydlig med att de vill satsa på mig som förstemålvakt. Det är inte så aktuellt att flytta och sitta som andre- eller tredjekeeper någonstans.
Hur kan man säkra det?
- Det går ju inte att vara 100 procent säker. Men du kan se lite på vilka målvakter de har, hur situationen ser ut där, och hur de beter sig runt dig och hur de tänker. Du kan analysera om det är sant eller inte, men det går aldrig att veta till 100 procent.
Vilka anbud har det varit under resans gång?
- Det har varit massa intresse, men inga konkreta.
Finns det någon liga du känner att du passar bättre i eller att det är roligare att vara målvakt?
- Det finns säkert många ligor där det är roligt att vara målvakt. Målet är en av topp fem-ligorna.
Du har ett kontrakt som löper ut 2021, näsa transferfönster är det bara ett halvår kvar. Hur går diskussionerna med Molde, vill de förlänga eller har de accepterat att du ska iväg?
- Vi har inte diskuterat det, egentligen. Det kommer vi säkert göra inom en snar framtid, sedan får vi se.
Vad skulle krävas för att du ska stanna?
- Det vet jag inte riktigt. Jag försöker bara att ta det dag för dag. Sedan får vi se vad som erbjuds i sommar.
Under åren, har det funnits något allsvenskt intresse för dig?
- Nja… Jag har snackat lite med Jesper Jansson.
Som du givetvis känner från tiden i Helsingborg?
- Ja, precis. Det är egentligen bara det…
Han ville ha dig till Hammarby?
- (Skratt) Nej, vi skämtade lite med varandra. Men det är det intresse jag fått från allsvenska klubbar.
Då kan det inte bara varit ett skämt?
- Lite intresse (skratt).
Vad var det som gjorde att det inte blev något?
- Det var mitt under min karriär här i Molde som förstemålvakt. Jag har inte så stora planer på att flytta från Molde inom Skandinavien.
Känner du dig lite som en doldis? Sverige har kanske inte jättekoll på norsk fotboll, Molde ännu mindre. Är det så att ingen märker i Sverige att du gör bra ifrån dig i Norge?
- Det är inget jag tänker på egentligen. Men det känns som att de generellt i Sverige inte har så bra koll på mig eller Molde.
Du är 27 år. Det låter som en rätt bra ålder som målvakt, att man har fått erfarenheten men har många år kvar?
- Ja, absolut. Jag kan spela till jag är 40 (skratt). Jag är i en bra ålder nu, det är viktigt att fortsätta utvecklingen och spela kontinuerligt.
Du är betydligt kändare i Norge, när jag läste igenom VG:s arkiv är det mycket om dina tatueringar och din pappa som dog av cancer, där du dedikerade insatser och liknande. Hur är det att prata om sådana saker?
- Nu är det inga problem. Det var värre när jag var lite yngre. Men nu har jag inga problem med att vara öppen om det.
Du har en tatuering som är dedikerad till din pappa. Alla förstår att det är otroligt tufft att förlora sin pappa när man är 14. Hur var det och vad betydde han för din fotboll?
- Det var otroligt tufft. Just där och då är det svårt att föreställa sig hur man ska leva ett liv utan båda sina föräldrar. Men livet går vidare, du blir starkare av det. Min mamma och min syster är otroligt starka tillsammans nu, det har stärkt vår relation. Han har alltid varit fotbollsintresserad. Han växte upp i Landskrona, så han var Bois:are.
Det är inte det sämsta!
- (Skratt) Det är du också, va?
Ibland.
- (Skratt) Han har betytt mycket i fotbollen också. Det har min mamma och min syster också, för den delen. De har varit otroligt stöttande i allt jag gjort med idrott och den biten. Jag är evigt tacksam.
Hur kunde idrotten vara en hjälp i den krissituationen?
- Det är ett sätt att komma bort lite från verkligheten. I starten, när man tränade fick man skifta sitt fokus lite från verkligheten, man fick spela boll istället. Jag tror att det hjälpte mig väldigt mycket.