Mattias Moström fick lämna AIK år 2006 efter att klubben sparkat honom. Vid det tillfället hade han ett år kvar på sitt kontrakt. Varför fick han sparken? En del i det hela var för att han var slarvig.
- Jag visste om det. Det var egentligen inte på grund av det fotbollsmässiga, det var för att jag var ung och slarvade mycket. Jag kom för sent till träningar. Jag var uppe hos Sanny Åslund tre gånger, Rikard skickade upp mig dit. Jag var inte fokuserad och slarvade. Jag slösade bort tid, säger han i podcasten Lundh.
Var du ute och festade?
- Nej. Jag gjorde allt annat än det jag skulle. Det var inte så mycket fest. Jag tog det inte på allvar, rätt och slätt.
Det var klubben du spelat i sedan du var fem år, du var utlånad till Café Opera och så blev det offentligt att du fått sparken.
- Det är klart att det var trist där och då. Men samtidigt tror jag att det var det bästa som kunde hända mig som fotbollsspelare och person, att få ett miljöombyte och komma bort från det trygga med familj och AIK, som för min del var ett väldigt tryggt ställe, och få starta om och utvecklas personligt och som fotbollsspelare någon annanstans. Det visar jag prov på nu, hur långt jag har kommit med skandinaviska mått mätt.
Var det också lugn och ro – man har hört om spelare som flyttat från Stockholmsregionen till Östersund att de kunde koncentrera sig bara på fotbollen – var det så för dig också?
- Ja, absolut. Jag kommer ihåg när jag satt på flyget till Molde, jag tittade ut över fjordarna och tänkte att det var bland det vackraste jag sett. Då hade jag ändå rest mycket i världen. När jag kom dit kände jag direkt lugn och ro, att jag kunde trivas och bara fokusera på mitt, fotbollen. Det har blivit exakt så.
Du är uppvuxen i Råsunda, saknade du inte allt kring huvudstaden?
- Jo. Varje gång jag är hemma och hälsar på familj och vänner och väl är i Stockholm blir det så att jag tänker att jag inte vill tillbaka till Molde, att jag vill stanna. Men så får man vara där en-två veckor, åker tillbaka till Molde och tänker att man fått sitt för det året eller halvåret.
Du började som väldigt ung och spelade dig upp. Vad var det som drev dig som ung?
- Jag älskade att spela fotboll. Jag vet inte vad som drev mig, det var säkert att man hade många vänner som spelade. Vi var alltid 10-15 i min ålder som spelade på konstgräsplanen vid Råsunda, vid Råsundaskolan. Vi spelade där från morgonen, på rasterna och efterskolan och helgerna – konstant. Det var det bästa jag visste och är fortsatt det bästa jag vet, att spela fotboll.
När förstod du att det faktiskt kunde bli något du kunde leva på?
- Det var i AIK. Redan när jag var yngre fick jag möjlighet att träna med 81:orna. De ville att jag skulle spela med dem. Jag minns första träningen, deras tränare var från Helsingborg. Redan på uppvärmningen kände jag att det inte kändes bra, jag ville vara med mina kompisar. Jag joggade ner till mina kompisar, 83:orna, för vi tränade samtidigt, och sket i 81:orna. Jag har gått min egen väg, jag har inte blivit pressad till att träna med de som är äldre för att utvecklas, jag har utvecklats i min takt. Det tror jag har gjort att jag kommit så långt.